Revanschsugen Louise Karlsson i Mästarnas mästare

Louise Karlsson är en av Sveriges allra bästa inom simsporten någonsin, med flera världsrekord bakom sig.

– Det kändes väldigt stort och speciellt att ta hem dem. Inte minst att ha världsrekordet så länge som under sju–åtta år. Då var det bara jag själv som slog rekorden, berättar Louise.

Nio av de internationella medaljerna var av ädlaste valören.

– Allra häftigast var mitt enda VM-guld på hemmabana i Göteborg 1997, på distansen 200 meter medley. Det är ett minne jag aldrig kommer att glömma och jag var fantastiskt lycklig. När man får uppleva något sådant är det verkligen värt allt slit. Inom simningen finns inga genvägar, det är bara hårt jobb som gäller.

Se också: Här är alla i Mästarens mästare 2021

Efter reklamen: Här är alla deltagare i Mästarnas mästare 2021

Samtidigt är det en stor och rolig utmaning. Jag har alltid tyckt om att träna.

2010 deltog Louise i ”Mästarnas mästare” på SVT första gången – och var väldigt dominant med segrar i 23 av 30 grenar. Men en finalplats missade hon – på grund av sina hjärtproblem.

Louise Karlsson tappade mot Armand Krajnc i Mästarnas mästare

I ett avgörande moment, där det gällde att efter påfrestning så snabbt som möjligt komma tillbaka till vilopuls, fick Louise stora problem.

Trots ett stort försprång tvingades hon se sig passerad av både slutsegrande boxaren Armand Krajnc och brottaren Tomas Johansson.

– Jag har ett så kallat stresshjärta, där hjärtat plötsligt kan rusa upp och under påfrestning slå dubbelslag eller hoppa över slag. Pulsen kan snabbt öka från 70 till 200 slag per minut och det är klart att det är otäckt. När det hände de första gångerna blev jag väldigt rädd, berättar Louise. Men jag har kollat upp det hos läkare och det är inget farligt.

Felet störde henne även många gånger under simkarriären – och kan också göra det ibland i vardagslivet.

– Även om jag är van vid att hjärtat kan hoppa över slag och bete sig märkligt är det förstås lite läskigt. Då och då påminns jag också om jag stressat eller sovit dåligt. Men det känns ändå som att jag till vardags har kontroll över situationen efter alla år med besvären.

Vad som förra gången såg ut att kunna bli första kvinnliga segraren i andra säsongen av ”Mästarnas mästare”, förvandlades snabbt till en tredjeplats och stor besvikelse.

– Jag är en extrem tävlingsmänniska som verkligen hatar att förlora, det var ju det som tog mig till världstoppen i min sport. Givetvis blev jag ledsen och uppgiven när det slutade så snöpligt förra gången.

Inför den tionde säsongen av succéprogrammet blir det en jubileumsomgång med tidigare deltagare – som nu gör upp i lag i stället. Det lockade Louise att ställa upp igen – i ett simlag tillsammans med Emma Igelström och Anna Lindberg.

– Vi är ju tre individualister egentligen, men det var jättekul att tävla i lag och att lära känna varandra ännu bättre. Man lever ju lite som i en bubbla och kommer de andra väldigt nära. Det blir en härlig sammanhållning, även om alla förstås ger allt för att vinna när det är dags för tävling.

Har varit med i ”Mästarnas mästare”-konkurrent

Senast var Louise den överlägset mest omtyckta deltagaren i programmet. Man kan undra om hon själv har någon förklaring till varför?

– Kanske för att jag är mig själv, har kämparvilja och bjuder på mig själv. Sedan är jag väldigt all- round och presterar ganska bra i alla grenar. Det kan ju vara några av förklaringarna.

Louise har också ställt upp och tävlat i andra tv-program som ”Superstars”, ”Gladiatorerna” och ”Fångarna på fortet”.

– Jag älskar verkligen utmaningar och att testa mina gränser. Men jag har också tackat nej till mycket, som exempelvis ”Let’s dance”. Jag har varken tiden eller orken till allt.

Läs också: Här är alla vinnare i ”Mästarnas mästare”

Louise lärde sig simma redan i mycket unga år hemma i Uddevalla och hon tävlade som femåring. Resultaten kom väldigt snabbt och bara 14 år gammal debuterade hon i A-landslaget.

När Louise tränade som mest handlade det om tio–tolv träningspass i veckan, oftast två om dagen. För att orka nöta fram och tillbaka i bassängen timme efter timme gäller det att ha ett starkt psyke.

– Jag visste vad som krävdes och var väldigt disciplinerad samtidigt som jag hade ett bra pannben. Det var inte precis så att jag njöt av att gå upp klockan fem och träna ett par timmar innan skolan började på morgonen. Men när jag väl kom till badhuset var det förstås kul, annars hade jag inte orkat hålla på. Det kanske låter monotont, men träningen var ändå varierad mellan de fyra olika simsätten, olika fart och teknik.

Hon fortsätter:

– Att vara mentalt stark är A och O. Det handlar om att vara bäst när det gäller, att kunna bita ihop även om det gör ont både fysiskt och psykiskt. För att vinna måste du kunna se dig själv vinna.

Under ett lopp i simning är det inte lätt att hålla reda på motståndarna. Och det ska man heller inte göra.

– Nej, det gäller att köra sitt eget race oavsett vad de andra gör. Man kunde se hur det gick för dem på banorna intill, men oftast inte mer än så. Jag var väldigt explosiv och snabb, och på korta distanser är det ju även svårt för publiken att se vem som vann många gånger. Men det visas ju på resultattavlan direkt efter.

Genom stora delar av karriären led Louise av värk och problem med sina axlar. De opererades hela sju gånger – och 1999 gick det till slut inte längre att fort sätta med simningen, efter ett omfattande ingrepp.

– Jag hade gärna velat göra mitt tredje OS år 2000, men var å andra sidan tvungen att tänka på att jag hade ett liv efter karriären. Det var skönt att inte ha ont hela tiden, utan kunna leva ett normalt liv. Jag hann ändå uppleva så mycket och uppnådde det jag ville. Det är säkert mycket värre för dem som är talanger och tvingas sluta innan de har nått toppen.

Nu för tiden kan Louise leva ett normalt liv – men måste tänka sig för när det gäller axlarna.

– Jag tränar några gånger i veckan – antingen simning, på gym eller löpning. Men jag ska akta mig för att överanstränga axlarna. Det är inte tal om tunga lyft över huvudhöjd eller att gå på händer direkt…

Var också med i ”Mästarnas mästare”

Sedan 21 år tillbaka arbetar hon på Länsförsäkringar – och är sponsoransvarig gentemot olika idrottslag. Så mycket sport blir det för henne – såväl dagar som kvällar och helger…

Frånsett den egna träningen älskar Louise att titta på framför allt fotboll, handboll och tennis.

Sonen William, som hon har med förre fotbollsstjärnan Mikael Nilsson, har hunnit fylla tretton år – och spelar både fotboll och badminton på hög nivå.

– I badminton är han en av de bästa i sin ålder i hela Sverige, berättar mamma stolt, och i fotbollen spelar han i samma lag som Kennet Anderssons son i Älvsborg.

Kennet var ju också med i ”Mästarnas mästare” och vi känner varandra ganska väl.

– William har fått både sin pappas och min tävlingsinstinkt och är nog en ännu sämre förlorare än jag. Där kan det bli ganska tjurigt ibland, skrattar hon.

Numera är Louise förlovad med Robert Samuelsson – som tävlat i både tennis och triathlon.

– Den jag har ett förhållande med måste nog gilla idrott, annars skulle det bli väldigt svårt att få det att fungera. Eftersom både jag och Robert gillar att träna blir det ganska mycket sådant, ännu mer i vissa perioder om jag ska vara med i något lopp eller så, avslutar Louise Karlsson.

Sedan är det dags att återgå till arbetet. Någon brist på sysselsättning har hon knappast.

6 snabba till Louise Karlsson i Mästarnas mästare:

Vilket var ditt bästa respektive sämsta ämne i skolan?

– Jag var bäst i idrott och språk, sämst i matte.

Hur är du bakom ratten?

– Har inte krockat hittills i alla fall. Jag är lugn och hetsar inte upp mig. Gillar motorer och har även mc-körkort, men har ingen motorcykel i dag.

Vad är det konstigaste du har ätit någon gång?

– När vi var och tävlade i Kina i början av 1990-talet provade vi någon gryta där det kändes som att maten nästan levde fortfarande.

Om du fick resa tillbaka i tiden, vart skulle du då åka?

– Till då jag bodde i kanadensiska Calgary i mitten av 1990-talet under min simmarkarriär. Det var en helt underbar miljö och jag trivdes jättebra.

Vilket sjätte sinne skulle du vilja ha?

– Att kunna kommunicera med djur.

Vad är det otäckaste du varit med om?

– Då jag ställde upp i en jippotävling i slutet av 1990-talet och skulle leta efter hockeypuckar på bassängens botten. Det var en massa rök i vattnet så jag såg inget, slog i huvudet i en vattenrutschbana på väg upp och tuppade av. Höll på att drunkna och fick åka ambulans till sjukhuset.

Läs också: Här är alla deltagare i jubileumssäsongen av ”Mästarnas mästare”

Foto: Peter Ericsson