Pappans fina hyllning till cancersjuka dottern Juno
När Juno Zeeck, 4, fick diagnosen leukemi för två år sedan slogs hela sjubarnsfamiljens tillvaro i bitar. Sedan dess har sjukhusbesöken och behandlingarna avlöst varandra.
I dag mår Juno bättre, men var åttonde vecka får hon en ny cytostatikabehandling. Hennes sjukdom har svetsat samman familjen och i tv-serien Familjen Annorlunda får tittarna den här veckan se hur alla hjälps åt att tillverka pärlarmband med budskapet ”kill cancer”.
De säljs sedan utanför den lokala mataffären i Hallstahammar och alla pengar gå oavkortat till Barncancerfonden. I Junos namn har föräldrarna startat en fond, och med hjälp av armbanden och andra donationer är man nu uppe i över 50 000 kronor.
– Det är ett sätt för oss att ge tillbaka till Barncancerfonden, säger mamma Susanne Zeeck i ”Familjen Annorlunda”.
Ett eget supersnöre
Förutom de många armbanden som familjen har tillverkat till förmån för organisationen, har Juno ett eget och alldeles speciellt pärlband – supersnöret.
– Supersnöret är ett snöre som barn med cancer får när de inleder sin behandling. Varje gång de gör ett ingrepp på något vis på lasarettet, så får de en pärla som symboliserar det som görs. Pärlorna symboliserar allt ifrån ett stick hon får vid kontroller, till cytostatika eller när hon börjar en ny dos kortison, säger Susanne Zeeck.
Pärlbandet är långt – fem gånger längre än Juno själv. Det är en jobbig påminnelse om allt hon gått igenom de senaste åren.
– Att se snöret är skit egentligen. Det är väldigt overkligt, det hon har gått igenom, ända tills man sitter med det där bandet. Då ser man alla grejer hon har gått igenom. Jag har levt så mycket längre än hon, och är inte ens i närheten av allt hon har fått utstå på bara ett år, säger Susanne medan tårarna rinner.
En symbol för kampen mot sjukdomen
För att ytterligare uppmärksamma och minnas den kamp som Juno har fört mot cancern, har Gunnar bestämt sig för att skaffa en tatuering. Den föreställer hoppets ankare, Junos namn och texten ”never lose hope”, förlora aldrig hoppet.
– Jag gav Susanne en idé om vad jag ville ha och sen skissade hon fram det här. Tatueringen blir en symbol både för mig och Susanne, eftersom hon har ritat den och jag bär den. Den blir en symbol för den här kampen, det vi har gått igenom och vad som kommer i framtiden, säger Gunnar.
När gaddningen är klar, är både föräldrar och barn nöjda, även Juno. Hon vill också gärna ha en tatuering när hon blir stor, avslöjar hon i programmet:
– En motorbåt!
Familjen Annorlunda: torsdagar klockan 20.00 i Sjuan.