Mandelmanns fina kärleksförklaring till varandra
Ett helt år har passerat och paret Mandelmann ser tillbaka på fyra årstider fyllda av allt som hör livet på landet till. I säsongsavslutningen av Mandelmanns gård bjuder Gustav och Marie in sina vänner till en fest och under middagen pratar de om vad de är tacksamma för under året som gått.
– Det här året, det var ett bra år. Jäklar vad det har växt egentligen, det är helt otroligt, säger Gustav Mandelmann.
Under året har de kunnat skörda mängder av grödor – spröda kronärtskockor, köttiga tomater och mängder av saftiga äpplen till exempel, något som tv-tittarna har fått följa genom rutan och som paret uttrycker stolthet och tacksamhet för.
Fixade fram aprikoser
Men framför allt är det Gustavs och Maries kärlek till varandra som lyser igenom i programmet.
– Jag är också tacksam för att Gustav gick ut den där natten då aprikosträdet hade börjat blomma, och eldade under trädet så att vi fick några aprikoser. Jag älskar aprikoser! säger Marie Mandelmann i programmet.
Det riktigt lyser i hennes mans ögon när han svarar:
– Jag kände bara att Marie, hon måste få sina aprikoser! Det gjorde jag så gärna för dig Maschi, jag kan göra det nästa år också, och nästa igen.
”Tillsammans är vi starka”
Gustav och Marie Mandelmann har drivit Mandelmanns Trädgårdar i den lilla skånska byn Rörum sedan 1996, och ångrar inte att de valde den vägen i livet. Och det bästa av allt är att få jobba ihop med sin partner, om man ska tro Gustav Mandelmann.
– Jag har aldrig ångrat det här livsvalet, aldrig aldrig. Och det allra bästa är att jag får vara med Marie om dagarna, att vi får jobba tillsammans. Där ligger nog mycket av meningen också, att vi gör det tillsammans. Jag tror inte att jag vill bli kvar med saker och ting, jag vill bara fortsätta så här. Vad som än händer – tillsammans är vi starka på något vis.
Så träffades paret Mandelmann – på en konstskola
Paret Mandelmann träffades för första gången på en konstskola i Bohuslän.
– Jag jobbade på ett stenhuggeri just då och Gustav gick en terminskurs i måleri. På kvällarna startades det en balalajkaorkester och Gustav spelade balalajka. Vad gjorde jag då? Jag måste ha spelat gitarr och sjungit tror jag. Då träffades Gustav och jag under ett bord. Eller, nej! Men han är ganska gullig, Gustav. Eller ganska mycket gullig, har Marie tidigare berättat i Mandelmanns gård.
