Jul med Ernst är tillbaka: "Utan godis ingen jul"
För några få drabbade inleddes december med en smäll när Ernst glögg exploderade innan de hann korka upp den till adventsmyset. Något som innebar att leverantören drog in de omkring 80 00 flaskor som radats upp i butikshyllor runt om i Sverige.
– Man skulle kunna göra en sjö av all den glöggen, säger Ernst Kirchsteiger själv under en intervju i Nyhetsmorgon.
Tillbaka i Saxå herrgård
Men det är inte vid den sjön som Ernst inviger sitt julfirande vid i säsongens upplaga av Jul med Ernst. Utan vi befinner oss åter vid sjön Saxen, i Saxå herrgård. Där han gett oss julstämning förut och ska göra det igen.
– Det här huset, det vill mig någonting. Det är poesin i hörnen som jag ska locka fram.
Inom herrgårdens kalla stenväggar väver Ernst samman juligt pyssel och godis. Allt i sällskap av sin fyrbente vän, Sherman.
Se också: Jul med Ernst är tillbaka – personligare än någonsin
”Det här är tomten, jag förstår att vi är ganska lika”
Pysslandet inleds framför den öppna brasan i Klensmedjan. Där man förr brukade tillverka föremål av järn och stål tar Ernst in träbitar som ska utgöra stommen av hans tomtar.
Men inte några amerikanska filmatiserade tjockisar med vitt skägg, lovar han. Utan svenska tomtar, nätta och med grått skägg som det kunde sägas i svenska sägner.
– Han var som en kraftfull hemförsäkring. Skötte man inte tomten så kunde gården brinna ner
Av ett läderstycke klipper han ut och formar ett ansikte. Ögonen består av två pepparkorn som tittar ut genom små hål i läderlappen. Till skägg har han en bit fårull.
– Det är jag som är Ernst och det här är tomten, jag förstår att vi är ganska lika
Från smedjan till spisen. På menyn står en brownie med mintsmak och en mustig senap. Det rumstempererad smöret får fluffas till i matberedaren tillsammans med råsockret. Innan Ernst “smyger” ner äggen.
– Att jag smyger i äggen handlar inte om att jag har något hemligt på gång. Utan att man tar ett ägg i taget.
Den smälta chokladen åker ner i matberedaren och de torra ingredienserna rörs ihop för sig. Det viktigaste, menar Ernst, är att bakpulvret jämnas ut med mjölet.
– Allt ska höja sig med samma kraft och frenesi. Sträcka sig upp mot solen och bara ta plats.
Det torra och blöta rörs försiktigt ihop med en slev, trycks ut i formar och toppas med en bit After Eight som i 160 grader ska smälta till en skorpa på chokladmuffinsen i 15 minuter.
”Skånska senapen är mycket tryggare”
Julsenapen är en kombination av dijonsenap, grov skånsk senap, honung, apelsinskal och en gnutta rom.
– Dijonsenapen har en liten stickighet, sen har vi den skånska senapen som är mycket tryggare och lugnare precis som skåningar, härliga.
Två granar ska pryda varsitt rum. En får sin plats på bordet i en gammal speldosa som både snurrar och spelar musik.
– Då slipper man dansa runt granen för granen står och vrider sig själv.
Med de enkla redskapen vit kartong, stållinjal, sax och ”ett öppet sinne” pysslar han sedan ihop sin julstjärna. Enkel och lågmäld, vilket i kombination med andra färgglada attiraljer ger en skön balans menar han.
– Om allting ligger och pumpar och skriker i falsett, då blir det jobbigt. Då blir det jättejobbigt.
Stjärnan får pryda ett av herrgårdens fönster.
– Där det lyser en stjärna, där är man trygg.
Genom fönstret skymtar man nästa matlagningsstation, där Ernst ska slänga ihop en rätt av matjessill, fårfärs, lök och smör i ett tunnbröd.
– Det finns i Ryssland, det finns i Polen, det finns i Finland och framförallt så har den funnits i min mun.
De två olika köttsorter som kan tyckas väldigt omaka menar han funkar förvånansvärt bra ihop. Han slänger även i en skvätt mörk öl och grädde.
– Det här är så gott så jag måste salta här uppifrån, säger Ernst och tar nypan salt och släpper med armen rak i skyn.
På toppen slänger han färsk hackad persilja och några smörstekta äppelbitar. En rätt han avnjuter tillsammans med sin hund som slickar sig runt munnen.
– Något så överjordiskt älskar vi varann, Sherman.
Nu ska en av väggarna prydas med en bit linnetyg som ska målas med helt vanlig väggfärg. Ett konstverk, i form av ett träd, som Ernst tror kan förvandla rummet.
– Det här är en sådan sak man gör som tjänar på att man kopplar bort hjärnan lite.
Jul med Ernst: ”Så ser en nöjd gris ut”
När nästa sötsug hugger in åker Ernst iväg till sin vän, marsipanexperten, Stefan J Petersén. Stefan står för största delen av handarbetet medan Ernst har visionen – en sugga som ligger på sidan med ett helt gäng kultingar bredvid sig.
– Då tänker jag vad smidigt det är att ta en liten kulting och stoppa in i mun istället för att skära och greja.
Stefan börjar att forma marsipandegen till ett klot för att sedan trycka ut den önskade formen med sina bara händer.
– Du liksom masserar fram trynet, säger Ernst imponerat.
Händerna blöter han regelbundet med en fuktig handduk för att inte fastna i degen och börjar sedan karva ut detaljerna med hjälp av små plastredskap.
– Så ser en nöjd gris ut vill jag be om att få tala om, säger Ernst.
Men Ernst sockersug tar inte slut där. I nästa steg tar han sig an tryffel, fransk nougat och frukt- och bärstänger. I tryfflarna har han grädde, honung och lingonsylt som han värmer samman i en kastrull för att sedan hälla över och smälta chokladen.
– Ibland upplever jag att tryfflar blir lite för stora. Hela huvudet blir aktiverat. Plötsligt sitter man där med en jättetryffel i mun. Men det är väl en mänsklig rättighet att stoppa i sig.
Frukt- och bärstängerna är å andra sidan ett lite nyttigare alternativ.
– Jag tycker de blir godast när de ser ut som en cigarr.
För att vara hövlig mot tittarna säger han sig kämpa emot för att inte smaka. Men i ett svagt ögonblick är han snabbt nere med handen i formen och tar en ändå.
– Utan godis ingen jul. Utan godis inget liv överhuvudtaget.
Julfirandet är igång liksom julfixande med Ernst. Något som, enligt honom själv, inte går att hindra när det väl har inletts.
– Då börjar snöbollen rulla framåt, det finns ingen återvändo.