Gustav och Marie Mandelmanns lycka – ska få ett till barnbarn
Längtan efter att ge sina barn ”sjyst mat” drev det unga paret att bosätta sig på landet. De ville skapa sin egen värld, en trygg kokong. En känsla många nyblivna föräldrar kan känna igen sig i – med ett litet barn i famnen känns stora världen mer skrämmande och orolig.
Det unga paret hette Mandelmann i efternamn. Året var 1996. De hade träffats ett par år tidigare på konstskola och fått tre barn tätt i följd.
Att det blev just skånska Österlen som paret valde att göra till sitt var en slump. De råkade få höra att det fanns en gammal gård som efter lång tid i samma familjs ägor, nu var till salu. Boningshuset var rejält slitet och markerna igenväxta, ändå kände Marie och Gustav att de hade hittat hem.
– Vi var två udda fåglar då, säger Gustav som minns tillbaka på den första tiden när de försökte lära sig om renovering, odling, djurhållning.
De hade ingen direkt kunskap om detta att tala om.
– Ja, det var lite vi mot världen, fyller Marie i och ler mot sin man.
I början var det jättetufft med ekonomin
Fick kämpa i början
Marie och Gustav bar på en massa energi och en nybyggaranda. De första veckorna gick de runt och inspekterade sina marker. Var slutar det ens? Därborta vid ån?
Gustav satte med hjälp av sin pappa upp ett fårstaket. När Marie kom ut för att se hur det gick, såg hon att det var satt uppochner så lammen skulle kunna smita ut.
Steg för steg hankade de sig fram, växte och lärde, och så småningom kunde de börja odla egen mat i växthus. Eftersom det skånska milda vädret bjuder på fantastiska odlingsmöjligheter var de i extas. Redan efter ett år hade de en egen liten gårdsbutik.
– Jag gick runt och la lappar i brevlådorna om att vi öppnat samt några goda recept, säger Marie.
De köpte även ett par grisar. I Djupadal skulle djuren ha det bra. De skulle få vara ute och böka och beta.
Att paret strävade efter självförsörjning handlade inte bara om sjyst mat, utan också om ekonomi.
– Det var jättetufft i början, betonar Gustav.
Det har nu gått nästan 30 år sedan paret flyttade till Djupadal och än i dag lever den starka känslan inom dem att detta är deras plats på jorden. En känsla som är långt ifrån förunnat alla människor. Gustav kommer från en släkt som i varje generation har fått byta land. När han sommarpratade i P1 år 2018 berättade han hur hans pappa dolde sin judiska identitet.
”I dag Gustav, men bara just i dag ska du få fråga allt du vill om mig och min bakgrund – men sedan kommer jag att för alltid lägga locket på igen”, berättar Gustav i radioprogrammet. Han fick veta att pappan föddes i Kairo men på grund av antisemitismen behövde flytta.
I Sverige bytte pappan efternamn till ett svenskklingande. Men när Gustav fick veta om sitt judiska arv valde han att ta tillbaka efternamnet Mandelmann.
Nytt barnbarn är på väg
Mycket runt Gustav och Marie har förändrats sedan 1996. De har blivit Mandelmanns med hela svenska folket – i vår har tv-tittare kunnat glädjas att den åttonde säsongen av deras program sänts i Tv4 efter ett längre uppehåll.
Ännu större förändring är att deras fyra barn har växt upp och flugit ur boet, paret har till och med blivit morföräldrar. En på fem år och den yngsta bara ett par månader gammal. För Allas avslöjar de nu också att ett nytt barnbarn är på väg från en av sönerna.
Marie och Gustav Mandelmann
Bor: På en gård i Djupadal utanför Malmö i Skåne.
Familj: Fyra vuxna barn och två barnbarn, ytterligare ett barnbarn på väg.
Aktuella: Med åttonde säsongen av Mandelmanns gård i TV4.
Eftersom dottern jobbar med sina föräldrar på gården och dessutom bor med sin familj i närheten, kan Marie och Gustav vara en del av sina barnbarns vardag, något de värdesätter högt.
Att få barnbarn upplevs av många – klyschigt men ändå korrekt – som livets efterrätt. Men när man hör Marie berätta om hur hon är som mormor låter det snarare som ”livets äventyr”.
– I julas när det var fullt med snö sov femåringen och jag ute i hängmattan. Det var jättemysigt. Jag tycker om göra sådana saker med mitt barnbarn, små äventyr, jag vill att hon ska få komma nära naturen, bygga mod och också visa att hon klarar så mycket mer än hon tror.
Hur är du som morfar?
– Jag vet inte, svarar Gustav osäkert.
– Vad pratar du om. De älskar ju dig! säger Marie peppande till sin man.
Gustav vrider sig i stolen.
– Man vill hjälpa. Jag gillar att behövas. Det kan vara alltifrån att ordna vedträ till att ge kosing.