Gjorde musiken dem till mördare?
Under två somrar i mitten av 1980-talet drabbas Los Angeles av en våldsam inbrottstjuv. Figuren som smyger in och ut ur folks hem i skydd av mörkret lämnar våldtagna och mördade offer i sin väg. Spökfiguren får heta ”Night stalker” i mediarapporteringen.
Efter Night stalkerns tredje mord hittar polisen en hatt med bandnamnet AC/DC på. Bilden på hatten publiceras i jakten på mördaren och det australiensiska bandet finner sig plötsligt, och mycket ovilligt, förknippade med mördaren i allmänhetens ögon. Kopplingen görs bland annat till att AC/DC gjort låten ”Night prowler” som finns med på skivan ”Highway to hell” från 1979. Dessutom måste ju bandnamnet betyda något i stil med Antichrist/devils child!
– Det är sjukt att bara bli förknippad med något så vidrigt, kommenterade sångaren Brian Johnson i VH1.
Morden och våldtäkterna fortsätter och till slut får polisen uppgift om ett registreringsnummer på en bil som kan knytas till brotten. Mördaren Richard Ramirez grips dock av en uppretad allmänhet efter att han försökt stjäla en bil i East L A. Då har han 13 mord på sitt samvete och flera liv som ödelagts i hans väg.
Själv säger han aldrig något om AC/DC men när bekanta berättar att han gillade bandet i tonåren lyfts kopplingen än en gång. En av rubrikerna från bevakningen lyder:
”AC/DC music made me kill at 16, Night Stalker admits”
Bandet får gång på gång förklara att AC/DC kommer från gravyren på familjens Youngs symaskin (alternating current/direct current) och att de är så långt från satanism som man kan komma.
– Men när man berättar om symaskinsbakgrunden till namnet så tror folk ändå att nä, det måste ju betyda mer än så, konstaterade bandets motor Malcolm Young i en intervju.
Richard Ramirez dog på death row i Kalifornien 2013 vid 53 års ålder. Jakten på honom beskrivs bland annat i Netflix-aktuella Night stalker-the hunt for a serial killer. AC/DC har aviserat planer på en ny turné 2021.
Judas Priest fick sjunga i rätten
Efter en kväll av festande med alkohol och droger beslutar sig två unga män i Reno, Nevada, sig för att begå självmord i december 1985. Raymond Belknap, 18, dör på platsen och James Vance, 20, såras (han dör dock tre år senare). Fem år senare drar Vances föräldrar brittiska bandet Judas Priest inför rätta. De menar att undermedvetna budskap i texterna på albumet ”Stained glass” uppmanat sonen att begå självmord.
Bandets manager är förbluffad över påståendet och hävdar att om det fanns något sådant som undermedvetna budskap så hade man antagligen hellre uppmanat fansen att köpa fler skivor än att skjuta sig själva.
Se också: 4 krimfall som skakat världen
Gitarristen Glenn Tipton sätter sig i studion för att lyssna igenom hela skivan baklänges. Och visst kan han höra budskap, som till exempel: ”Hey ma, my chair is broken”, ”Give me a peppermint” och ”Help me keep a job”.
Rättegången i Reno varar en månad och innehåller bland annat ett framförande där sångaren Rob Halford sjunger ”Better by you, better than me” a capella i rätten.
En låt som dessutom är en cover.
Fallet las ner men utan att Judas Priest blev rentvådda.
– Det var känslomässigt upprivande att höra någon påstå inför domare och tv-kameror att vi gör musik som dödar unga människor, kommenterade Rob Halford senare.
– Vi accepterar att det finns människor som inte gillar hårdrock, men vi kan inte låta dem påstå att det är negativt och destruktivt. Hårdrock är en vän som ger människor glädje och som kan hjälpa till när livet är tufft.
Skrytig rap med långa rötter
En rapvideo som innehåller skryt och våld låter kanske inte som något att höja på ögonbrynen åt. Men i England har en video i genren drill-music blivit en del av en mordrättegång. Rättegången handlar om det brutala mordet på Kamali Gabbidon- Lynck, 19 år, i norra London i februari 2019. 19-åringen överfölls och höggs ner. En 20-årig kompis fick åtta knivhugg och sköts men överlevde. Enligt åklagaren handlar morden om en uppgörelse där medlemmar från gänget NKP slagit till mot konkurrenter från området Wood Green.
Fem unga män står åtalade misstänkta för mordet. I åklagarens bevisning ingår bland annat ett videoklipp som männen lagt upp på nätet där de rappar att ”The NPK got their Rambos out. They were wiping Wood Green off the map”. Enligt åklagaren ett uttryck för både skryt och ringa respekt för människovärde.
Försvaret, å sin sida, menade att rappen ingalunda äger bevisvärde. Skryt och våldsamhet har präglat texter ända sedan Beatles och Rolling Stones, hävdade försvararen John Cooper. Bland annat genom att citera ur Stones ”Midnight rambler”: ”Ill stick my knife down your throat baby and it hurts”.
– Så det här borde stoppas tillbaka i den låda där den hör hemma, märkt irrelevant.
Sjöng Guns'n'Roses-sköt flickvännen
Guns'n' Roses ”I used to love her, but I had to kill her” är inte skriven för att tas bokstavligt. Den har dock spelat en viss roll i två mord. Bland annat i rättegången mot Justin Barber 2002. Barber misstänktes för att ha dränkt och skjutit sin fru på en öde strand i Florida och sedan sig själv. Han hävdade att de blivit överfallna och rånade. När polisen gick igenom Barbers dator fann man att han laddat ner låten en timme innan mordet och att han också letat efter upplysningar om skottskador på nätet. Barber dömdes till döden, på teknisk bevisning. Straffet omvandlades dock till livstid utan chans till benådning.
2012 sköt Thomas Wilhelm ihjäl sin flickvän Christine Murray i Costa Mesa, Kalifornien. Enligt sms som Murray skickat till en kompis strax innan skotten föll var Wilhelm berusad, hade tagit starka värktabletter och sjöng GunsnRoses-låten för full hals. Wilhelm dömdes till 50 år i fängelse.
Charles Manson beundrade The Beatles
Musik är, som visats ovan, en subjektiv upplevelse. Och när Charles Manson fick tolka musiken fritt var det ingen hejd på vad han kunde läsa in.
Manson, som själv skrev musik och hade artistiska ambitioner, var golvad av Beatles ”White Album” som kom 1968. Speciellt låten ”Helter Skelter”. En låt som enligt textförfattaren Paul McCartney handlar om romarrikets uppgång och fall med en rutschbana (Helter Skelter) som bildlig liknelse (det gick, som bekant, utför).
Charles Manson läste in någonting helt annat i den lekfulla texten och införlivade den i sina idéer om ett förestående apokalyptiskt raskrig. Inte uttalat men i undermedvetna uppmaningar. De här vanföreställningarna använde Manson senare när han och hans följare, den så kallade familjen, stod inför rätta för morden på bland andra Sharon Tate i Hollywood 1969.
–Varför skyller ni på mig? Jag skrev inte musiken, sa Charles Manson under rättegången.
Mansons anklagande finger mot Beatles vann dock inte rättens gehör. Manson och familjemedlemmarna fälldes för morden. Charles Manson dog i fängelset 2017 vid 83 års ålder.
Stalkern sköt stjärna-diggade U2
I slutet av 80-talet hade Rebecca Schaeffer börjat ta sig uppåt på Hollywood-himlen. Redan i tonåren hade hon börjat som modell, fått jobb i sitcoms och 1989, vid 21 års ålder, en del filmroller. Under flera års tid har hon haft en hängiven beundrare i Robert Bardo. En ung man som blivit besatt och stalkat henne. Både genom att skicka brev och rent fysiskt försöka ta sig in på hennes inspelningsplatser. Under en tid svalnade hans intresse och fick annat utlopp när Bardo riktade sin uppmärksamhet mot Debbie Harry (Blondie) och Tiffany istället.
Men hans besatthet återvände efter hennes roll i filmen Scenes from the class struggle i Beverly Hills. I en scen går Schaeffers karaktär till sängs med en manlig motspelare. Det blev för mycket för Bardo som åkte till Kalifornien för att ställa henne mot väggen för hennes lösaktiga beteende. Han sökte upp henne i hennes hem och sköt henne till döds. En del av Bardos försvar gick ut på att han inspirerats av U2 låten Exit. En sång där författaren Bono försökt ta sig in i huvudet på en psykopat. När låten spelades upp under rättegången ska Bardo ha diggat med, skriver metalreport.co.uk.
U2-referensen förmildrade inte omständigheterna kring mordet och Bardo dömdes till livstids fängelse.
Källor: Rolling Stone, Telegraph, Ultimate Classic Rock, ABCNews