Det här hände med skådespelarna från Hem till byn – tragiska dödskraschen förändrade allt
Men under årens lopp har flera av skådespelarna drabbats av svåra öden – i dag är många av dem borta.
– Det var en tragedi, säger seriens skapare Bengt Bratt.
Det skulle egentligen bara bli sex avsnitt. Den unge manusförfattaren Bengt Bratt fick i uppdrag av Sveriges Television att skriva en dramaserie om vad han ville. Han valde att berätta en historia inspirerad av sina hemtrakter i Värmland – om rationaliseringen på 1960-talet och dess följder.
– Det kom ju ett påbud från regeringen om att alla småbruk skulle bort och slås samman till stora enheter. Det var det jag skrev om då, i de sex första avsnitten, berättar han.
Att serien skulle komma att bli Sveriges mest långlivade hade Bengt Bratt aldrig ens kunnat fantisera om då, i början av 1970-talet.
– Aldrig i livet. Min och regissören Jackie Södermans tanke var att göra en serie som var lika stillsam som att åka ut på landet och träffa några bekanta. Inga Dallas-intriger eller något sådant utan bara ett väldigt stillsamt liv med folk som lyssnar på väderleksrapporten och jobbar med häst och plog och råkar ut för myndigheternas ingripande. Jag trodde aldrig att det skulle räcka till mer än sex avsnitt, säger han.
Men Hem till byn blev en succé när den sändes 1971 och Bengt Bratt kände plötsligt att det fanns mer att berätta. Serien återkom med nya säsonger 1973 och 1975 – med samma skådespelare, manusförfattare och regissör.
Nästan fyra miljoner svenskar bänkade sig för att se tv-avsnitten, även om inte alla förstod storheten.
– Det fanns ju folk som inte begrep ett dugg. Skånetidningarna, Kvällsposten och Sydsvenska Dagbladet, skrev "hur länge ska denna trista och grå såpa fortsätta på bästa sändningstid". Då var det ju Sveriges mest populära program men för dem handlade det inte om någonting, säger Bengt Bratt och skrattar.
Succén tog slut
Efter 1975 var det dock över – trodde alla.
– Jag trodde absolut inte att det skulle bli mer. 20 avsnitt hade det gått då. Men sedan återkom vi 1990 och gjorde, i olika omgångar, 32 avsnitt till fram till 2006, säger Bengt Bratt.
Hem till byn sändes i 52 avsnitt under totalt 35 år och är därmed världsunik.
– Det finns ju serier i England som har gått mycket längre och sänts i tusentals avsnitt men då har de slitit ut 50 författare och bytt skådespelare och regissörer. Här var det samma regissör i 46 avsnitt och det var samma författare och skådespelare hela tiden. Det är nog unikt, säger Bengt Bratt.
Tragiska dödsfallen mellan säsongerna
Att "Hem till byn" pågick under så lång tid förde med sig en rad fördelar – skådespelarna åldrades naturligt vilket gjorde att man slapp göra dem äldre med smink och mask som i mer samtida epokdramer som "Vår tid är nu".
– Man får följa deras utveckling både fysiskt och psykiskt, säger Bengt Bratt.
Men det tragiska var samtidigt att många av skådespelarna gick bort under tiden som serien pågick. Roland Söderberg medverkade till exempel i de tre första säsongerna i rollen som småbonden Henning Löfgren. Han gick sedan bort 1983, bara 60 år gammal.
Märta Ternstedt, som spelade Hennings hustru Jenny Löfgren, medverkade fram till den femte säsongen men dog innan den hade premiär 1995. Hon gick bort 1994, 79 år gammal.
Flera av de äldre skådespelarna som var med i början av Hem till byn gick också bort mellan säsongerna – som Thure Carlman (Adolf Andersson) som gick bort 1972, 78 år gammal, och Sture Ericson (Ragnar Dahl) som gick bort 1979, 66 år gammal. Även Ingrid Ryning (Anna-Lisa Andersson), Tove Waltenburg (Elisabeth Dahl) och Folke Walder (Emil Berglund) dog under åren som serien pågick.
När en skådespelare gick bort så dog också rollfiguren. Att plocka in någon annan skådespelare i samma roll var otänkbart.
– I andra serier tar man ju in någon annan men så kunde vi inte göra i Hem till byn. Det hade varit groteskt att göra det, här dog de även i manuskriptet, säger Bengt Bratt.
Dödskraschade påväg hem från inspelningen
Ett dödsfall som var särskilt svårt att hantera var när Rune Ottoson gick bort mitt under inspelningarna av den tredje säsongen. Han var på väg hem från inspelningen i augusti 1975 när han hamnade i en allvarlig bilolycka och omkom. Rune Ottoson blev bara 59 år.
Den gången skrev Bengt Bratt om manuset så att Rune Ottosons rollfigur, småbonden Evert Persson, dog på samma sätt.
– Det var ett svårt avbräck, naturligtvis, säger Bengt Bratt.
Den folkkäre skådespelaren Ulf Qvarsebos bortgång blev förstås också uppmärksammad. Han spelade Mattias Dahl från starten av Hem till byn men dog 1990, samma år som den fjärde säsongen hade premiär. Qvarsebo, som också medverkade i allt från Svenska hjärtan till Sparvöga, blev 59 år.
Sedan Hem till byn avslutades 2006 har också ännu fler skådespelare gått bort. Däribland Hans Polster (som spelade Gunnar Löfgren), Leif Hedberg (Erik Andersson), Ulla Akselson (Tora), Alf Nilsson (Harald Eriksson), Ann-Christine Gry (Elsie Eriksson), Inga Ålenius (Astrid Ljung) och Karl G Gustafson (Ivar Ljung).
Stjärnan dog i lågorna
Skådespelaren Carl-Ivar Nilsson, som spelade Willy Strid i samtliga säsonger utom den sista, drabbades av ett av de mest tragiska ödena. Nilsson, som under sin karriär också medverkade i allt från Raskens till Varuhuset, dog i en lägenhetsbrand i juli 2004. Han blev 64 år.
– Det var en tragedi, att han gick bort i den där olyckan, säger Bengt Bratt.
Förutom det tragiska dödsfallet i sig innebar Carl-Ivar Nilssons bortgång också problem för "Hem till byn" då den sista säsongen, där han skulle ha medverkat, var nära förestående.
– Jag ska inte beklaga mig. Men jag hade skrivit mycket för Carl-Ivar så jag fick ju skriva om allting, säger Bengt Bratt.
Men trots alla dödsfall och åren som har gått lever fortfarande många av Hem till byn-skådespelarna. Bland dem flera som har medverkat sedan den första säsongen 1971 – som Christina Stenius, 80, som spelade Lena Strid och Christel Körner, 72, som spelade Karin Löfgren. Till listan kan man också lägga namn som Anders Janson (Berndt Andersson), 80, Lars Green (Per Löfgren), 76, Gunilla Nyroos (Lillemor Andersson), 75, och Ulf Dohlsten (Lars-Erik Dahl), 69.
Hade det bara handlat om skådespelarna hade Hem till byn mycket väl kunnat få fler säsonger.
– Skådespelare blir aldrig gamla, de kan fortsätta hur länge som helst. För deras del hade det inte varit något problem men för mig hade det varit problem. Jag har blivit för gammal helt enkelt, säger Bengt Bratt.
Så hade rollfigurerna levt i dag
Han berättar att han inte länge skriver – i stället lever han ett stillsamt liv och jobbar i skogen. När Svensk Damtidning pratar med Bengt Bratt har han precis kommit in efter att ha varit ute och tagit hand om vindfällen.
– Jag har råkat ut för samma sak som många andra, jag har fått gråstarr och i och med pandemin så blir man ju inte opererad. Jag måste ha förstoringsglas för att läsa överhuvudtaget och då är det inte så roligt att skriva. Jag är ju snart 84 år, säger Bengt Bratt.
Men han lever fortfarande med rollfigurerna och tänker på hur de skulle ha haft det i dag.
– Till exempel de som har skog och nu råkar ut för det här med granbarkborren. För stadsbor är det ju ett fullkomligt obegripligt problem men för dem som bor på landet är det allvarligt. Om jag var ung skulle jag skriva om det, man skulle aldrig kunna skriva om småbönder i dag utan att ta upp granbarkborren, säger Bengt Bratt och fortsätter:
– De här figurerna lever ju i mitt huvud och ibland skriver jag om serien i huvudet, jag tänker att jag kunde ha gett någon ett annat öde. Men det är lite sent påtänkt.
Än i dag hör folk av sig och berättar hur mycket Hem till byn har betytt för dem.
– Det ringer ju människor och säger att de känner igen sin ungdom, de känner igen miljön där de har vuxit upp och de ser att den skildrar den samhällsutveckling som har varit. Att folk har blivit onödiga, säger Bengt Bratt.
