Christopher, 17, dog i cancer: "Kan inte gå vidare"
Hösten 2012 märkte Desirée Mauritzon att hennes son Christopher var ovanligt svullen runt kinderna. Några veckor senare, när svullnaden inte gått ner, uppsökte de vård. Snart fick de beskedet ingen vill få – Christopher hade fått cancer.
Grät när han fick beskedet
– Jag minns att Christopher grät, det är inte ett besked som en 15-åring vill ha.
Jag tror att han bestämde sig då för att han skulle kämpa, han skulle inte låta det här knäcka honom. Det gjorde så ont att känna den maktlösheten när man inte kan göra någonting, säger Desirée i Sofias änglar.
Trots att Christopher behandlades med såväl strålning som cellgifter och stamcellstransplantation, spred sig cancern. Sommaren 2014 fick familjen flytta in på hospis, där personer i livets slutskede vårdas.
– Jag tror att Christopher förstod att slutet var nära. Klockan 03.53 den 17 juni tog Christopher sitt sista andetag. Läkarna sa till oss att prata med honom som vanligt, han kunde ju höra oss hela tiden. Så sa jag ”jag älskar dig Christopher” och han sa ”jag älskar dig också, jag älskar er alla”, säger Desirée och har svårt att hålla tillbaka tårarna.
”Stampar på samma ställe”
Sorgen som drabbade henne och dottern Josephine var enorm, och har tagit all energi de senaste åren.
– Två år gick åt bara till att ta sig ur chocktillståndet. Jag tror att det är först nu som jag verkligen förstår att Christopher inte kommer tillbaka.
Desirée har fastnat i sorgen och lyckas inte gå vidare med livet, trots att hon vill.
– Mamma stampar väldigt mycket på samma ställe. Det är väldigt mycket ”vi kan inte göra det här, för det påminner om Christopher”, ”vi kan inte se det här programmet, för det tyckte Christopher om att titta på”, ”vi kan inte slänga den här stolen, för det var hans stol”, säger Josephine i programmet.
Systern fick anorexia
Samtidigt hittade hon ett eget sätt att hantera sorgen. Det skulle visa sig få katastrofala följder.
– Mamma har visat sorgen utåt och jag har mera visat den inåt. Och det har resulterat i att jag förra året fick diagnosen anorexia. Det var ett sätt för mig att ta tag i sorgen – om man känner hungern känner man inte sorgen. Jag kunde inte kontrollera Christophers död, men jag kunde kontrollera mitt matintag, säger hon i Sofias änglar.
Gör om Christophers rum
Till sist var hon så dålig att hon blev inlagd på sjukhus.
– Vändpunkten för mig kom när jag själv var inkopplad till alla dessa apparater, på samma sätt som jag visste att min bror hade varit. Han kunde inte göra någonting åt det, men det kan jag. Jag kan, även om det är otroligt svårt att bli frisk.
Nu behöver både mamma och dotter hjälp att komma ut ur den förlamande sorgen och hitta ett sätt att leva vidare utan Christopher. Det mest känsliga projektet för Sofias änglar den här veckan är Christophers rum. Det har i det närmaste stått orört sedan han gick bort.
– Jag vill så mycket med det här rummet, men så fort jag öppnar dörren till garderoben och ser kläder som han har köpt så måste jag stänga igen. Vissa kläder är så mycket Christopher, säger Desirée.
Tar hjälp av psykolog
Att göra om rummet är ett steg i att börja bearbeta sorgen på allvar. Men det är ett tufft steg att ta.
– Om du tänker dig in i hur Christopher hade tänkt – hade han velat att det var som ett museum här i hans rum, eller hade han kanske velat att det skulle ge ny energi till dig? frågar Sofia Wistam i programmet.
– Han hade velat att jag gick vidare. Men jag kan ju inte gå vidare. Jag har tänkt att om jag städar bort Christophers saker tar jag bort hans existens, säger Desirée.
I programmet tar Sofia Wistam hjälp av en psykolog som är med när rummet ska tömmas, allt för att Desirée ska få så mycket stöd som möjligt.
Sofias änglar: måndagar klockan 20.00 i Kanal 5.