Odlarglädjen går i arv – här frodas växter från flera generationer

Lilo är klädd i varmt solgult. En värme som också går igenom i hennes upersonlighet och som märks när hon pratar om den glädje hennes trädgård ger henne. För Lilo själv är trädgården framför allt en viktig del för hennes hälsa, både fysiskt och mentalt. Den är en plats för återhämtning och sinnliga upplevelser, lika mycket som för själva odlingen.

– För mig är det viktigt att trädgården är kravlös, så att glädjen bevaras, förklarar hon. När vi byggde huset tänkte jag först att tomten skulle få behålla sin naturliga karaktär, med skog och ängsmark in på husknuten. Men ganska snart kom första pallkragen på plats, för att snart följas av fler odlings-lådor och odling på friland.

Efter reklamen: Se även: Dela och föröka perenner – så gör du!

Perennrabatter växte fram efter hand

Lite i taget växte köksträdgården i omfång och kompletterades med ett växthus. Prydnadsbuskar, perennrabatter och mängder av blommor i krukor. Tankar om en naturtomt till trots, har nyttoväxter och blomsterfägring letat sig in och en mer tuktad trädgård har tagit form närmast huset.

På sätt och vis även det helt naturligt, eftersom det är en del av Lilos natur – hon har helt enkelt odlarglädjen i blodet. Glädjen i att gräva och känna doften av fuktig jord och värmen från solen.

Den sköna tröttheten efter en hel dag med utomhusarbete som gör att man sedan sover gott. Stoltheten när man serverar något man sått och drivit upp från frön, för att sedan både skörda och tilllaga själv. Men också minnena – för många växter i hennes trädgård är också ärvda.

Mormor Annies vivor, tulpaner och klockhyacinter som lyser på våren och farmor Elsebeths samling av pelargoner som prunkar på verandan. För att inte tala om alla mamma Lotties växter, som nu lite i sänder flyttar in i trädgården.

Började i krigstidens Tyskland

Egentligen börjar historien med mormor Annie och morfar Johannes i Tyskland. De var unga i en tid då förhållandena blev allt svårare. Nazistpartiet växte sig starkare. Johannes som vägrade gå med i partiet, blev straffad med en degradering från sin tjänst som ingenjör till vaktmästare med sämre lön. Det blev allt svårare att försörja den växande familjen, men 1926 lyckades de köpa sig ett hus med en rejält tilltagen tomt.

– Morfar sa alltid, att den som äger en bit mark är rik. För med mark kan du alltid sätta mat på bordet, minns Lilo.

Det räddade dem och det var med trädgårdens hjälp de födde familjen under de bistra tiderna med hungersnöd både före, under och efter kriget.

Bär, fruktträd och grönsaker

Varenda kvadratmeter av mormor Annie och morfar Johannes trädgård användes till odling. Rotfrukter och bönor odlades i mängd, för det var lätt att lagra. Annat fick ätas mer i säsong. Mellan fruktträden planterades rader av bärbuskar. Det picklades, syltades, syrades och konserverades i det oändliga. Odlingarna satte inte bara mat på familjens bord. Delar av skörden kunde säljas eller bytas mot något annat man behövde.

– De hade ju inga djur och därför inget eget kött. Men mamma minns hur man kunde få byta till sig en skinksmörgås, om man själv hade lite fin frukt i lunchlådan.

Odlandet gick i arv Lilos mamma Lottie fick tidigt börja hjälpa till i trädgården. Det var så trädgårdsintresset tog sin början och blev en helt självklar del av henne. Född 1930 var hon förmodligen också präglad av barndomens krigshärjade Tyskland, då odlingen var en trygghet och försäkran om mat i magen.

Hon kom till Sverige och bildade egen familj. När de så småningom kunde köpa sitt första hus, så gjorde hon grönsaksodling och potatisland av hela tomten.

Odlingar i villaträdgården

– Man kan lugnt säga, att vi stack ut i 70-talets nybyggda villakvarter, säger Lilo med ett leende.

Alla andra hade platta gräsmattor och planterade trendiga barrväxter. Lättskött var tidens melodi.

Mamma Lottie var inte längre tvungen att odla för att överleva. Trädgården blev i stället hennes stora glädje och stolthet. Där fick hon utlopp för sin energi och ro för själen. Med tiden fick blommorna lika mycket utrymme som de matnyttiga växterna.

– Mamma älskade sin trädgård och den kärleken smittade också av sig på mig. Jag tyckte det var roligt att hjälpa till med att pyssla om växterna. Kanske för att det var lite extra mysigt att tillbringa tid med mamma ute, där hon själv trivdes allra bäst.

Odlat var hon än har bott

När Lilo blev vuxen och fick sin egen första trädgård, hämtades självklart sticklingar och delade plantor från mammas trädgård. Men kunskapen om den inneboende kraften i det minsta frö har kommit till störst nytta. Var helst hon flyttat genom åren, också till främmande länder, har hon varit snabb med att stoppa fröer i jorden och få i gång lite matnyttig odling.

– Jag tycker det är roligt, men väljer att hålla odlandet på en nivå där det också forsätter att vara roligt. jag har inga ambitioner att bli självförsörjande på grönsaker. Att hålla på med vintersådder för att maxa skörden låter bara stressigt – lite vintervila från trädgården kan vara skönt.

Efter vilan kommer vårsolen och då väcks odlingslusten igen. Arvet går vidare Mamma Lottie har hunnit fylla 90 år. Hennes ork har börjat tryta och räcker inte längre till för att sköta allt som förr.

Dottern ärver växterna i trädgården

Att behöva se sin älskade trädgård växa igen eller se ovårdad ut skulle bara göra henne ledsen, så nu har det blivit tid för Lilo att ärva trädgården. Inte själva platsen, för Lottie och Lilo bor 30 mil ifrån varandra. I stället avvecklas den lite i taget, rabatterna minskas ner och sås igen med gräs. Lilo gräver varsamt upp perenner och packar dem för att sedan ta hem dem till sin egen trädgård. Så medan Lotties rabatter stadigt minskar, grävs det nya hemma hos Lilo.

– Det är ett trädgårdsarbete som påminner lite om när man sitter och går igenom album med gamla bilder. För med många växter finns en historia – om var de kommer ifrån, vem mamma fått den av, hur den ska skötas eller vad hon tycker om den. Trädgårdsprat som piggar upp mamma.

Släktens blommor och växter får nytt liv

Det blir ett värdigt avslut på Lotties trädgård och samtidigt givande stunder för dem båda tillsammans. När sedan mamma Lottie kommer på besök i Småland tycker hon att det är extra roligt att se ”sina” växter på deras nya platser. På det viset kommer inte bara Lottie att leva kvar i Lilos trädgård, utan också växterna från mormor Annie och andra släktingar.

– Bättre än så, är att vi är flera om att dela dessa minnen, flikar Lilo in. Jag är ingalunda ensam om att vilja spara växterna från mamma Lotties trädgård. Barnen får också växter, nu när de har egna trädgårdar. Det finns en femte generation blivande trädgårdsodlare som gör sig redo att ta över så småningom.

När Lilo och maken Lars har barnbarnen på besök, så är en av de givna aktiviteterna att det ska sås fröer. Med stolthet bär de sedan hem sina groddade plantor för att plantera ut dem. Så förs trädgårdsglädjen vidare till nästa generation, som den vackraste av gåvor. Och även Lilo kommer att få leva vidare i sina barnbarns trädgårdar – planterad intill Annie och Lottie.