Allt om stockrosor – sensommarens stjärna
Stockrosen är en högrest skönhet som bjuder på långvarig blomning hela sensommaren och långt in i september. Men hur blev egentligen stockrosen så populär och hur ska den skötas för att trivas som bäst? Vi blickar tillbaka för att lära oss lite mer om sensommarens stjärna.
Stockros – så blev ''mormorsblomman'' en favorit bland svenskarna
Stockrosen har älskats i århundraden. Den har sitt ursprung i Kina och började odlas hos oss på 1600-talet. En mer vanlig syn blev den först i senare delen av 1800-talet. Precis likt många andra ”mormorsblommor”, visade den sig vara en tämligen kravlös – vilket förmodligen också är förklaringen till att de vi kallar mormorsblommor var vanliga.
Vid en tid då ”vanligt folk” egentligen inte kunde lägga varken tid och energi på att dutta för mycket med prydnadsväxter, var det de lättodlade blommorna som blev vanligast vid torp och gårdar.
Stockrosor är något av ett mysterium. Behandlar du stockrosen som den drottning hon är, med mullig, välgödslad, väldränerad och gärna lite kalkhaltig jord så kommer hon att belöna dig med att resa sig ståtligt hög och blomma fantastiskt. Ändå visar hon gång på gång prov på att inte vara någon skörinfröken.
Tvärtom kan hon vara en riktig tuffing med en förmåga att dyka upp på de mest märkliga ställen och glatt blomma på platser där det verkligen inte bjuds på något fjäsk, varken i form av gödsel eller bevattning. I gammal stadsbebyggelse kan den överraska med att växa direkt bland gatstenen där det verkar helt omöjligt torrt och magert.
Hur förklarar man det? Hemligheten ligger i att stockrosen använder sitt första år till att bara visa upp en bladrosett, för att istället lägga sin energi på att utveckla sitt rotsystem. Den bildar en pålrot, som letar sig långt ner i marken för att hitta fukt.
Då ska man veta, att i de gamla stadsmiljöerna finns ett nergrävt nätverk av äldre vatten- och avloppsrör. Många av dem betydligt mindre täta än moderna rör. De släpper ifrån sig lite fukt och näring i marken.
Stockrosen sätter sina egna villkor
Nyckfull kan stockrosen också vara – gillar hon inte läget du har tänkt dig, så försvinner hon.
Men det kan visa sig att hon dyker upp i närheten, på en plats hon gillar bättre. Det kan bero på att platsen du själv valde, visade sig vara lite för fuktig eller inte tillräckligt varm och solig. Hon vill gärna ha vatten förstås, lite lagom, inte stå i ständigt blöt jord.
Gödning vill hon också ha, lite grand och återkommande genom sin blomningssäsong. Det kostar på att växa sig så hög och reslig. Dessutom hjälper gödningen att göra växten mer motståndskraftig mot stockrosrost, eller malvarost som det också kallas.
Stockrosor älskar värme och tycker om att sola sig, men klarar ett halvskuggigt läge eller en plats som bara har sol del av dagen. Den brukar tycka om att stå nära en husvägg eller mur, som hjälper till att bevara solvärmen. Men sätt växten gärna en bit ifrån väggen, cirka 40 cm, och försök hålla lika mycket avstånd mellan plantorna.
Det är bra om det är lite välventilerat luftigt runt bladverket, eftersom fukt också gynnar stockrosrost. Vill du samplantera med andra växter, sätt inte de andra alltför tätt inpå.
Dessa ståtliga skönheter kan behöva lite stöd när de rankar iväg på höjden så att de inte knäcks av vinden. Några bambukäppar och snöre gör susen. Eller sätt dem utmed ett staket, så kan de bindas upp vid behov mot det. Allra vackrast är nog stockrosorna när de får vara stora stjärnor, utan störande statister, och gärna många i en mängd olika färgnyanser. Då stjäl de definitivt all uppmärksamhet!
Så undviker du malvarost på stockrosor
Om stockrosorna står riktigt torrt och magert, drabbas de lättare av växtsjukdomen stockrosrost, också kallat malvarost – och stockrosor tillhör malvafamiljen. Förebygg genom att hålla jämn bevattning och gödsla då och då.
Stockrosrost är en svampsjukdom, som först visar sig som små gula prickar på bladen. Om du ser gula prickar, vänd på bladet. Är det stockrosrost, sitter det små upphöjda, bruna kuddliknande påväxter på bladets undersida.
En planta kan ha ett lätt angrepp av rost utan att blomningen påverkas. Då kan du plocka bort angripna blad (bränn upp eller släng i soptunnan, lägg inte på komposten). Om det är riktigt illa, kan svampen ha gått in i plantan och den sprids vidare till andra. Då måste man ta bort hela plantan. En del sorter, som Alcea ficifolia, har visat sig vara lite mer resistenta mot stockrosrost.
Lyckas med stockrosor – 7 enkla tips
Stockrosen trivs i soliga och torra miljöer och kommer flytta sig om hon inte trivs där du planterat henne. Men vad men bör man tänka på när man odlar egna stockrosor? Vi listar 7 tips att ha med sig.
• Stockrosen klarar även torra lägen: Stockrosen är tvåårig, men självsår sig lätt och blir därför återkommande år efter år. Första året bildas en bladrosett och plantan utvecklar en pålrot som går djupt ner för att hitta fukt. Det gör att växten klarar till synes hopplöst torra lägen.
• Växten är inte fröäkta: Den korsbefruktas lätt och fröerna kan bli något helt annat än moderplantan. Så en del av charmen är att överraskas av nya färger vart år. Vad är vackrare än ett hav av stockrosor i olika färger?
• Självsådden sprids långt: Om du vill ta tillvara vilsekomna små bladrosetter, avvakta tills de växt till sig, gräv då upp och flytta dem. Men vänta inte för länge, om pålroten hittat långt ner blir det svårare att få upp roten intakt.
• Hjälp sådden på traven: Ta tillvara fröerna ur mogna frökapslar och hjälp sådden på traven. Blötlägg ett dygn och sprid ut. Fröerna är ljusgroende, de blöta fröerna trycks bara mot jorden. Gör det på sommaren, så hinner plantan växa till sig och blomma redan nästa säsong.
• Skydda unga plantor under vintern: Ge unga plantor skydd under vintern, ett luftigt sådant som inte blir kompakt av väta. Stick ner granris i jorden, så att grenarna böjer sig som skyddande tak över plantorna.
• Beskär den sort du vill ha kvar: Har du en extra fin sort som du vill ha kvar, skär av blomstängeln när den blommat över. Då kan växten bete sig som en perenn och komma tillbaka nästa år. Vill du låta den fröså sig, låt den stå och skär av stjälkarna på våren.