En egen värld av rosor utanför Kinnekulle
Ann-Charlotte Kronberg var en gång en ganska vanlig trädgårdsinnehavare – till den dag hon besökte en trädgård som var som en rosendjungel. Hon blev genast förälskad och tänkte att just så ville hon också ha det!
– Likt många andra hade jag fått för mig att rosor var ”svåra”, berättar hon. Att de krävde mycket fjäsk och lätt drabbades av olika sjukdomar. Så jag hade inga alls. Det blev ändring på den saken!
Se också: Plantera barrotade rosor – så lyckas du bäst!
Som den lärare hon var, började hon läsa på. Hon skaffade en stor bok om rosor av nestor Lars-Åke Gustavsson och valde ut de mest härdiga tuffingar hon kunde hitta.
– Vi bor i en mild zon, men jag tänkte att om jag valde rosor för betydligt högre zoner, så var chansen att lyckas större. Första omgången var främst Gallica-rosor, men också ’Alchymist’ för att den var oemotståndligt vacker.
Här bor vi
Ann-Charlotte och Bengt Kronberg.
Gör: Pensionärer. Ann-Charlotte var tidigare lärare. Bengt var tekniker.
Var: Källdalen, utanför Kinnekulle.
Trädgårdens storlek: Cirka 3 300 kvadratmeter.
Trädgårdens ålder: Cirka 25 år.
Växtzon: 1-2.
Lyckats bäst med: Själva utformningen.
Säger nej till: Barrväxter. En damm känns också överflödig – det räcker gott med pool och fågelbaden.
Instagram: @rosnord
Det gick mer än bra och den stora boken är nu fulltecknad av kryss vid alla de rossorter som hittat hem till Källdalen där Ann-Charlotte och Bengt bor. Minst 700 rosor av ungefär 300 olika sorter fyller nu upp tomten – för de Ann-Charlotte gillar allra mest, har hon ju desto fler utav.
Mitt i rosornas högsäsong får man faktiskt nypa sig själv lite i armen, för att försäkra sig om att man inte stiger in i en saga. Det börjar redan när man öppnar den pampiga grinden och börjar vandringen uppför den breda grusgången mot husets entré. Där bildar flera portaler en tunnel av blommande rosor i tusentals. Det är en bedövande vacker syn!
Ganska snart inser man att man befinner sig i ett rosenparadis, där rosenbuskarna bildar hela hav av blommor i alla upptänkliga färgnyanser. Det som en gång var en gräsmatta har krympt till att mer likna gräsbevuxna gångar som snirklar sig fram mellan buskagen. Snart far man fram som en fjäril, fladdrandes mellan rosorna och har svårt att bestämma sig för vilken som är den allra vackraste. Ann-Charlotte och Bengt själva tar det hela med större ro. Jo, de njuter förstås av härligheten.
Från midsommar och några veckor in i juli är blomningen som allra mest intensiv och då finns det absolut ingenstans de hellre vill vara än just här. Men man skulle ju ha kunnat tro att de fick slita som galningar för att sköta om alla sina rosor och inte skulle hinna njuta fullt ut. Den villfarelsen tar Ann-Charlotte snabbt ur en, för hon menar att rosor är lättskötta. Rätt ros på rätt plats sköter sig (nästan) själv! Den åsikten låter sig inte rubbas av ord som mjöldagg, rosrost, rosensteklar eller bladlöss.
– Äsch, säger hon, det drabbar väl även mina rosor av och till. Men det värsta som händer är ju att bladverken ser lite eländiga ut. Blommorna är fortfarande lika fina. Oftast håller det på sin höjd i sig någon säsong eller två, sedan repar sig rosorna oftast själva.
– Min inställning är att rosorna bygger upp en resistens och repar sig själva. Och om de inte gör det, så ajöss med den sorten. Då sätter jag dit en annan.
Bladlöss har hon inga större bekymmer med, för skogen intill gör att det finns gott om småfåglar som kalasar på de som faktiskt finns. På Källdalen börjar blomningen redan i slutet på maj, med ’Aïcha’.
– Jag längtar alltid efter den, säger Ann-Charlotte med ett leende, för ’Aïcha’ kommer med solen och hon är startskottet för årets långa parad av blommor.
– När de engångsblommande rosorna har sin säsong är det förstås som mest överdådigt, men de remonterande fortsätter blomma långt in på hösten. Faktiskt ger jag och Bengt upp innan de sista rosorna, för i november är det som regel trädgårdslivet för kyligt för oss.
Just blomningstiden är annars en av de vanligaste frågorna Ann-Charlotte får. Många tror att allt detta underbara är kort. Fantastiskt men snabbt övergående. Då gruffar hon lite och säger att det är ju helt fel, för de remonterande rosorna har en makalöst lång blomningstid. Många andra blommor bjuder också på en kort föreställning och tackar sen för sig.
Varför ska man då förvänta sig att rosor ska blomma i all evighet, även om en del remonterande rosor faktiskt håller igång ända från juni till november.
– Det finns en charm i de rosor som bara blommar en gång också, slår hon fast. Då är det lycka varje dag, just för att de är på tillfälligt besök. Man får passa på att njuta desto mer av dem här och nu.
Ann-Charlottte går sina rundor varje dag och hälsar på rosorna. Då och då sticker hon näsan djupt i en ros och drar in doften. Men det räcker faktiskt med att hon öppnar ytterdörren, så slår rosendoften emot henne. Rosförälskelse kan vara smittsamt.
Bengt var inte fullt lika entusiastisk i början, men fann sig strax ändå involverad. Han har lång erfarenhet av att arbeta med metall och som sådan är han definitivt en stor tillgång. Alla stöd, klätterställningar, portaler och krukor har han tillverkat. Utan att Bengt visste riktigt hur det gick till blev han lika självklart involverad som Ann-Charlotte.
– Jag får bestämma vilken ros vi ska ha och var den ska stå, säger Ann-Charlotte glatt, men sedan fixar han planteringen.
Intresset har spridit sig vidare till dottern Elise och dotterdottern Victoria. De bor i ett annex på tomten och har en egen del av den omfångsrika trädgården. Där blommar också rosorna i mängder, men möjligen med fler inslag av perenner. Den här rosensagan har alltså inget slut.
Den vackraste gåvan som Ann-Charlotte och Bengt kan ge sin familj, är kanske kärleken till rosor.
Bra rosor för nybörjare
Börja med några riktiga tuffingar som klarar det mesta. Generellt kan man säga, att rabattrosor är lite mer krävande. De behöver mer gödsel och regelbunden beskärning. Buskrosor är betydligt enklare och sköter sig i stort sett själv.
Gallicarosor är några av de äldsta sorterna. De blommar bara en gång, men desto rikligare och har ofta fin doft. Flera är skuggtåliga och de trivs i lite kargare, magrare jord. De är rotäkta, det vill säga inte inympade på en annan rot, och därmed härdigare.
Spinosissimarosor är härdiga, klarar karga, sandiga jordar och kyla.
Albarosor omfattar flera höga busksorter som är tåliga och lättodlade. Många av dem klarar skugga.
Rugosarosor delar flera av vresrosens positiva egenskaper, men är inte så spridningsvillig.
Vresrosor växer vilt och ska inte odlas i trädgården eftersom de också räknas som invasiva.
Så lyckas du med rosor – bästa tipsen
Välj rätt ros för rätt plats
För att verkligen lyckas med sina rosor, är det viktigaste att välja rätt sort för rätt plats, alltså jord och läge. Välj gärna en som ska klara en högre växtzon än din egen, så har den ännu bättre förutsättningar att trivas.
Samplantera rosor
Särskilt klätterrosor blir lite nakna nertill och det kan döljas av andra växter.
Låt rosor dra vatten innan plantering
Låt barrotade rosplantor stå i vatten eller lervälling några timmar innan de planteras. Krukade rosor sänks ner i vatten, så att jordklumpen blir ordentligt blöt. Om rosen stått länge i krukan och rötterna snurrat sig, skär sönder rötterna med några snitt runt rotklumpen.
Planteringsdjup för rosor
Okulerade rosor ska sättas så djupt att förädlingsstället kommer cirka 15 cm under markytan, annars kan det bli frostskador. Rotäkta rosor, alltså rosor som inte är ympade, planteras på samma djup som de växte i plantskolan
Grop och jord vid rosplantering
Vid plantering, gräv en generös grop på 60 cm i diameter och 60 cm djup. Blanda den befintliga jorden med köpt rosjord. Vattna generöst.
Bästa gödslet för rosor
Välbrunnen kogödsel samt kompostjord är de bästa gödselmedel för rosor. Rosen behöver inte gödslas upp vid planteringen, om du använd rosjord, eftersom den också innehåller gödsel. Påföljande vår är det däremot dags att börja gödsla. Lägg gärna gräsklipp från gräsmattan runt rosorna under sommaren, så får de extra näring.
Extranäring till rosorna
Rosor som remonterar, alltså blommar ihållande eller i flera omgångar, kräver mer gödsel än engångsblommande. De kan få en extra omgång gödsel senast vid midsommar. Vildrosor och sorter som stammar från dessa ska man däremot vara lite sparsam gödsel till.
Klipp vissna rosor
När rosorna visar tecken på att ha blommat över, innan de vissnat helt, klipper du av blomman. Klipp en bit ner, vid andra bladparet, så stimulerar du rosen till att fortsätta blomma.