Allt du behöver veta för att lyckas med ärter och bönor
Ärtor och bönor har blivit lite styvmoderligt behandlade i odlingssammanhang de senaste decennierna, och som trädgårdsväxt förekommer de nästan inte alls. Det är lite synd, för även här finns det spännande möjligheter. Tänk dig ett levande insynsskydd som levererar till middagsbordet eller balkonglådan full med snygga, smakliga bönor.
Variationsrikedomen bland baljväxterna är enorm och det handlar om så mycket mer än ärtsoppa och små gröna ärtor till vit fisk. Historiskt sett har ärtor och bönor varit givna grödor i självhushållet – viktiga som proteinkällor och som torkade stapelvaror. De har även använts som foderärtor till djuren och så har vi alla de smakliga trädgårdsärtorna som vi mest odlar i hemträdgårdarna, det finns en sort för varje smak och tillfälle.
Så även om man givetvis fortfarande kan torka och odla för vinterförrådet är det sommarens primörer vi längtar efter mest. Söta, krispiga ärtskidor direkt från busken, krämiga bondbönor, ångande brytbönor med smör, fräscha ärtskott i salladen och allt annat gott. Ett tips är också att sorter som odlas för sina ärtor eller bönor ofta har goda baljor som kan ätas färska om man plockar dem späda.
Visste du exempelvis att mycket av det vi oftast köper färdigt – borlottibönor, kikärtor, sojabönor, med flera, går mycket bra att odla själv. Många sorter har dessutom vacker blomning och dekorativa skidor. Ärtor och bönor växer snabbt. Du kanske minns sagan om Jack och bönstjälken som på ett kick växte upp i himlen ovanför molnen. Ja, riktigt så höga och snabba är de inte, men det finns de baljväxter som kan växa en decimeter på ett dygn och en del slingar sig upp emot 5 meters höjd. Andra nöjer sig med att leverera mängder av bönor på små kompakta plantor, lämpliga som kantväxter. Och så finns det förstås allt däremellan. Det finns även fleråriga ätliga som till exempel Ärtvicker, Vicia pisiformis.
Baljväxter har den suveräna egenskapen att de tar kväve från luften som de med hjälp av bakterier binder i små knölar på rötterna. Därför behöver de inte så mycket gödsling för att ge hög avkastning, tvärtom kan de med fördel odlas som första gröda i en växtföljd för att gödsla upp jorden åt mer krävande grödor som ska växa på samma plats senare. Baljväxter ger även marken god struktur. Men det är viktigt att ärtor och bönor inte återkommer oftare än vart fjärde, femte år på samma plats för att undvika växtsjukdomar, till exempel rost på bladen. En del sorter levererar också betydligt bättre utan lök i närheten.
13 tips för dig som är nyfiken på baljväxter
1. Fördel förgrodd
Att förgro ärtor och bönor i lite större pluggbrätten är praktiskt. De gror snabbt och är klara för utplantering 2–4 veckor efter avhärdning. Förgrodda plantor klarar sig bättre mot sniglar och hungriga fåglar som vill åt utsädet. De flesta ärtor och bönor vill ha varm jord för att gro, minst 15°, så ha inte för bråttom om du vill direktså. Bondbönor är ett undantag, de kan direktsås tidigt på våren.
2. Börja plocka direkt
Störpurpurbönor, grön sockerärt 'Norli' och gul sockerärt 'Golden Sweet'. Även om det inte blir så många av varje i början är det viktigt att plocka de första för att stimulera tillväxten.
3. Lättodlad sockerärt
'Norli' är en pålitlig, modern vitblommande sockerärt. Bra att äta direkt och för infrysning. Ånga några sekunder, låt svalna och frys in i portionsförpackningar. 'Norli' finns både som låg buskig sort lämplig för balkonglåda och pallkrage, och en hög sort för friland som behöver stöttning och något att klättra i, till exempel armeringsnät, diagonala trådar eller eller 2 meter högt sly som man klipper in yvigheten på.
4. Bondbönor kan starta tidigt
Till skillnad från andra bönor behöver bondbönor inte sås i varm jord. De kan sås tidigt på våren så snart tjälen gått ur jorden. De kan även sås i augusti–september och skördas som skott på senhösten. Bondbönor har snygg, ofta vit blomning. Varje liten blomma blir en stor härlig balja, fodrad med naturens skumgummi där bönorna så småningom ligger mjukt på rad. Plantorna kan behöva stöd när baljorna blir tunga – odla med fördel mellan potatis i varannan rad. Toppa gärna plantorna för att undvika ohyra, nyp bort de översta fem centimetrarna.
5. Sortera vid plockning
Mogna bondbönor som börjat torka på plantan och därefter utsatts för frost och blivit blöta och svarta lämpar sig inte att spara som utsäde, de måste konsumeras direkt. De stora gröna bondbönorna till går däremot både att äta direkt eller att torka för utsäde och vinterbehov.
6. Jätteärt
'Lokförare Bergfälts Jätteärt' är en speciell sorts sockerärt som tillhör gruppen gråärtor. Ärtorna är mörka och buckliga och innehåller höga halter av tanniner, smaken är besk. Desto godare är de enorma baljorna som blir upp till 15 cm långa och 3 cm breda, mycket söta, spröda och goda. Den lila blomningen går inte heller av för hackor. Detta är en återupptäckt kulturarvsärt som blivit mäkta populär de senaste åren, och den har en spännande historia som man kan läsa om i boken Gråärtor, rovor och den älskade kålroten av Agneta Magnusson.
7. Marmormönstrade
Borlotti eller borlottoböna är samma sak, en av de godaste och vackraste bönorna med sina rödmarmorerade baljor. Späda används de som brytbönor och längre fram som kokbönor.
8. Läckra lila
De vackra lila purpurbönorna levererar mängder hela sommaren. Skörda var tredje dag medan bönorna är under 10 cm. De små är godast och smakar som de haricots verts vi kan köpa frysta i matbutiken. Ät dem inte råa, eftersom den mörka färgen kommer av tanniner som kan bli jobbiga för magen. Den lila färgen försvinner under kokningen. Även om du plockar noggrant brukar alltid någon böna gömma sig och bli upp till 25 cm lång. Då utvecklas gråaktiga bönor som är alldeles utmärkta att koka pastejer och röror av. Det är också ett lysande tillfälle att samla eget utsäde till nästa år. Låt baljan torka på plantan och ta vara på bönorna innan baljan spricker upp.
9. Våga prova
Ibland är det roligt att prova att odla något udda som kikärtor, den traditionella ärten i falafel och hummus. Normalt är ärtor och bönor lättodlade, men kikärten är kinkigare, den behöver förgros och kräver extra varmt och skyddat läge. Den har inte heller de gödslande egenskaper som övriga i familjen, men hur kul är det ändå inte att få se i verkligheten hur de växer och kanske till och med få smaka dem som färska och gröna. Sojabönan är en annan kul växt att testa.
10. Vinn på att toppa
Höga sorter av sockerärtor, spritärtor och märgärtor mår bra av att toppas en gång så att de buskar till sig. Detta kan du göra redan innan de planteras ut eller när de vuxit till sig lite. Klipp ovanför det översta bladvecket.
11. Praktfull växtkraft
Rosenböna, prunkböna eller lite missvisande blomsterböna räknas till störbönorna och slingar sig gärna högt upp i en lyktstolpe eller ett stuprör, men för oss som inte har så höga klätteranordningar kan den fylla en portal eller rama in en balkong. Blommorna sticker ut med sin orangeröda färg, men de kan också vara laxrosa, vita eller rödvita. Namnet blomsterböna kan lätt få en att tro att detta bara är en prydnadsväxt, men så är det verkligen inte. Här levereras det mängder av baljor som är alldeles delikata upp till 10 cm, men de ska ångas eller kokas. Inte ätas råa. Passar också bra till infrysning.
12. Buskig klassiker
Klassiskt gul vaxböna på låga buskar, men man kan även hitta lilaspräckliga sorter. Bönorna används färska, frysta eller gärna örtmarinerade.
13. Torka och spara
Det är lätt att spara eget utsäde av ärtor och bönor. Låt baljorna hänga kvar på buskarna så länge som möjligt, men ta in dem för eftertorkning innan frosten slår till.
Förr hängde man upp hela buskar av bondbönor, men av platsbrist brukar det vara enklare att bre ut baljorna i ett lager och sprita bönorna (peta ut dem) när de är helt torra. Förvara torrt och mörkt vid jämn temperatur.
Bondbönor: De är mogna för torkning när de fått ett svart streck på sidan. Torkade bond- bönor kan blötläggas 1–2 dygn och sedan används i soppor och mos.
Sockerärt 'Golden Sweat': Tillhör gråärtorna med lila blomning och gula ärtskidor, otroligt snyggt ihop. Ärtorna äter man ej, men de färska, platta skidorna är spröda och delikata i sallader och som godis.
Rosenböna: Gigantiska baljor och chockrosa bönor är vackra som dekoration i en glasburk eller på höstfesten tillsammans med torkade baljor. Större baljor och torkade bönor äts inte, men som små späda brytbönor under 10 cm är rosenbönor mycket goda.
Litet lexikon om baljväxter
Baljväxter är ett samlingsnamn för ärt- och bönväxter. Här förklarar vi en rad termer som beskriver användningsområde, utseende eller växtsätt. Vissa sorter passar in under fler än ett begrepp.
Balja eller skida: Baljorna är enrummiga medan skidorna har en mellanvägg, men i dagligt tal råder ganska stor begreppsförvirring.
Brytärt: Tjocka, goda, ofta långa baljor som äts späda. Även ärtorna brukar vara goda.
Buskböna: Låga sorter med buskigt växtsätt.
Gråärt: Samlingsnamn för en grupp äldre sorter med mörka buckliga ärtor, ofta med vacker lila blomning. Bra alternativ till kikärtor.
Kokböna: Sorter avsedda för torkning och kokning, alla bönor mognar på en gång.
Märgärt: Odlas för de gröna, färska ärtorna, de vi kan köpa frysta i mataffären. Som sockerärt men sötare, saftigare och har lite tjockare baljväggar.
Skärböna: Odlas för sina platta, breda baljor och har lite kraftigare smak än brytärt och vaxböna.
Släpärt: Sorter som har en mellanvägg i skidan. Doppas traditionellt i smör och dras av mot tänderna.
Sockerärt: Odlas för de krispiga, platta ärtskidorna som äts späda innan ärtorna bildats. Sås i omgångar hela säsongen.
Spritärt: Odlas för att låta ärtorna mogna och torka till gula ärtor, sen tröskas ärtorna det vill säga spritas om man gör det för hand. Spritärtor är ofta härdigare än märgärtor.
Sugar snaps: Kallas även sockersnap på svenska och är en korsning mellan sockerärt och märgärt. Läckra i sallader, men tål inte lagring.
Störböna: Snabbväxande, höga sorter med ett slingrande växtsätt. Leverar under lång tid.
Vaxböna: Gul, vaxartad brytböna.
Foto: Anette Brunsell, Shutterstock/TT