Följa John: Det är kul när någon bryter mönstret
Fick nyligen en ledig dag mitt i veckan. På morgonen cyklade jag till en vacker park i utkanten av stan och såg något jag inte har sett på 20 år. Rader av växter planterade i stora färgstarka block.
Se också: Trädgårdstider – Behind the scenes
Nu säger ni kanske: "Jag är nytt? Så här har vi alltid haft det i vår kommun". Jo, det har ni säkert. Men under många år har det pågått en förändring i hur vi ser på våren och sommaren säsongsplanteringar. Sedan 1990-talet har vi varit påverkade av samma tendenser som i perenna planteringar, där den naturalistiska prärie-looken varit stark.
Detta har jag skrivit om tidigare – hur tyska, nederländska och amerikanska trädgårdsdesigners började kombinera växter i rabatterna på ett sätt man inte gjort tidigare.
Självklart påverkade rörelsen även alla oss som jobbade med det som med dåtidens ord kallades "utplanteringsväxter" det vill säga sommarblommor, eller en vacker vårflora som revs bort efter blomningen.
Då ska det kanske nämnas att jag hade äran att designa min stads blomsterprogram under sju fantastiska år. Även om förändringen delvis redan hade börjat under åren innan, minns jag ganska mycket "colour blocking", alltså tydliga rektangulära former fyllda med blomstertobak och scharlakanssalvia. Från 2008 till 2015 kunde jag istället frossa i somarblommor blandade huller om buller med olika teman där raka linjer var ute och luktärter som klättrade över daggsalvia var inne.
Vi använde begreppet "Pop-ups" som oftast innebar att udda vallmo-sorter eller sömntutor plötsligt skulle blomma bland tvillingblomma, lejongap eller rosenskära. Nu påstår jag inte att vi är på väg bort från det vilda romantiska, tvärtom.
Trender överlappar ofta varandra, och jag tror att rabatten jag såg var perfekt för platsen, och bara speglade trädgårdsmästarens kompetens och konstnärlighet. Att sätta rätt växt på rätt plats med rätt antal slår aldrig fel. Men det är kul när någon bryter mönstret och gör något lite gammaldags.
Jag älskar en viss ordning i trädgården, och på jobbet där förväntningar är höga och kritiken aldrig är långt borta är det livsviktigt. Men i våra privata trädgårdar får vi göra som vi vill. Om fler dessutom låter säsongsväxter som penséer, rosenskära och slöjsilja fröa av sig och inte nitiskt rensar bort dessa självsådda fröplantor under våren kommer den naturalistiska stilen att bli mer än en mini-trend.
John Taylors favorit-annueller just nu
Mina favorit-annueller just nu med inspiration från morgonpromenaden. Alla från frö.
- Anisisop 'Golden Jubilee'.
- Blomsterlin 'Charmer Salmon'.
- Dahlia, Dahlia coccinea 'Palmeri'. En diskret dahlia – om en sådan kan finnas.
- Inkakrage 'Red Torch'.
- Rosenskära 'Apricot Lemonade'.
- Stor vablomma. Roligaste purpurfärg jag sett.
- Sumpört. Fantastisk för pollinerare.
- Tistelaster 'Silver Spikes'. Kan överleva vintern i bra läge.
- Vallmo 'Amazing Grey'.
John Taylors bästa Instagram-konton just nu
Här är några riktigt bra och inspirerande Instagram-konton jag följer nu:
De dyker upp i min mobil med de finaste av idéer för finare trädgårdar.
John Taylor om misstaget tidigt i karriären
Anekdot från förr. En gång på 90-talet råkade det bli en extra nolla på en beställning av gul blomstertobak. I stället för 3000 plantor levererades 30000... Alltså 27000 för många. De fick pryda arbetsgården hela sommaren, och jag har nog aldrig sett så mycket färg på en så liten yta. Tur ingen hade kamera i mobilen och att sociala medier inte fanns, annars hade det blivit ett riktigt hallabaloo. Men vackert var det.