John Taylor: Rädda de gamla fina äppelsorterna
Jag går ut i trädgården tidigt på morgonen med kaffekoppen i handen. Upptäcker ett tiotal mördarsniglar och de möter sitt öde. Jag lägger märke till att åkervindan har kommit upp under min semestervecka i Norrland. Vaxklockan och sömntutan har snärjt ihop sig som en orangelila bläckfisk och röllikan ’Credo’ och purpurklätt trivs ihop som knallgula och cerisefärgade blommor oftast gör. Jag äter några hallon.
Sedan går jag över till grannens trädgård och kollar på ett av hennes äppelträd. Det är gammalt och knotigt och har lika många döda som levande grenar. Vackert är det ändå och de goda, syrliga äpplena mognar sist av alla i november. De äts bäst till jul då doften har utvecklats och köttet mjuknat. Självklart har jag fått lov att plocka alla eftersom grannen inte är där vintertid. Jag undrar vilken sort det är, men tror att det är Danzigsäpple eftersom det stämmer med beskrivningen och andra håller med. Innan pomologfolkstormen drar igång vill jag bara erkänna: självklart kan jag och alla andra ha fel här. Så bli nu inte arg på en trädgårdsmästare som är osäker på ett äppelnamn.
Var rädd om de gamla äppelsorterna
Något har gnisslat i mig några år nu. Det finns hur många fina gamla fruktträd som helst i våra trädgårdar. Men de behöver förnyas med tanke på hälsa och ålder. Många rivs ut när de nått slutet av sin livslängd och inte ger frukt längre. Oftast vet ägaren inte sortnamnet, bara att det planterades av farmor eller moster för många år sedan. Och nu närmar vi oss det intressanta. Dessa sorter säljs inte längre.
Många sorter som var populära vid förra sekelskiftet har försvunnit från plantskolorna där storsäljare som ’Aroma’ och ’Ingrid Marie’ toppar listan. Listan i sig själv är bra och innehåller 20 jättefina moderna sorter. Men det borde finnas flera, även om jag är väldigt medveten om företagsekonomi och begreppet ”tillgång och efterfrågan”. I min favoritplantskola finns inte ens ’Filippa’, ’Spartan’, ’Katja’ och ’Kim’ som är mina egna favoriter. De fanns på 90-talet men inte nu längre.
Så kanske måste vi vanliga trädgårdsälskare påverka sortimentet genom att fråga efter udda sorter såsom ’Linnés Äpple’, ’Urshults Kungsäpple’ och Brunnsäpple – eller till och med beställa själva och ha tålamod att vänta två–tre år tills just den specifika sorten har ympats och levererats. De nya sorterna som ’Lovisa’, ’Folke’, ’Fredrik’ och ’Trulsa’ är jättegoda, lättodlade, får få sjukdomar och jag älskar dem alla. Men kanske kan vi också ge plats åt en och annan sort från förr, från gamla tider.
Oh yes!
Roligt att så många har hittat glädjen med trädgård i år. Flera som jag aldrig i hela mitt liv tänkt skulle göra det, har upptäckt det positiva me att odla. Nu måste vi hjälpa dem när det går åt skogen, som det gör så ofta. Ni vet, åkervinda, kirskål...
Oh no!
Tålamod är en dygd sägs det med jag orkar inte vänta tre år för ett träd. Jag kommer ympa min egna roliga sorter själv. Väntan är lika lång men jag måste göra något med min tid trots allt.
John Taylor är trädgårdsmästare, känd från tv och konstnärlig ledare för Den stora trädgårdsfesten vid Sofiero slott och slottsträdgård.
