Gamla fina perenner tas tillvara
Ett stycke underbar trädgårdshistoria har räddats! Runtom i landet hörsammade så många personer ett upprop om insamling av gamla perenner att uppemot 8 000 tips kom in. Berättelser om perennplantor som varit ompysslade och älskade sedan före 1940, och berättelser om människorna bakom.
Redan i början av 2000-talet beslutades om ett nationellt program för odlad mångfald (POM) för att bevara kulturväxter i Sverige. Man tittade på vilka växtgrupper som riskerade att försvinna och såg då att många av de gamla trädgårdsväxterna var akut hotade.
Linnea Oskarsson, som är projektledare för det så kallade perennuppropet, berättar:
– Många av de växter som finns i trädgårdar ägda av äldre personer riskerar helt enkelt att försvinna när det kommer nya ägare. Då görs trädgårdarna ofta om.
De växter som finns hos plantskolorna i dag planteras i stället – och mångfalden hotas försvinna.
Syftet har varit att välja ut sorter som är värda att bevaras i en genbank som öppnar våren 2016.
– Av alla tusentals perenner valde vi ut 1 100 och bad ägarna att skicka en del av plantan som jag sedan har provodlat här på SLU i Alnarp. Av dem är det 400 som går vidare till genbanken.
En del av de insamlade perennerna som går vidare till genbanken säljs nu under varumärket Grönt Kulturarv.
Hittills finns nio sorter på marknaden och planeringen pågår för fullt inför 2016 och 2017 års lanseringar.
Du hittar växterna i gardencenter, plantskolor och trädgårdsbutiker med etiketten Grönt Kulturarv.
Läs mer om SLU:s satsning på kulturarvsperennerna. Se de gamla fina sorterna nedan.
Fjädernejlika ’Marieberg’
Fjädernejlikan har fått sortnamnet ’Marieberg’ efter gården på Orust där den odlades i början av 1900-talet. År 1919 anställdes 16-åriga Thyra för att sköta hushållet. Hon hade ett brinnande intresse för trädgård och ”sprang alltid runt med plantor”. Thyra stannade på Marieberg fram till dess att hon gifte sig 1927. Samma år började hon anlägga en egen trädgård. Thyra fick delningar av flera växter från Marieberg, bland annat den vita och lila fjädernejlikan.
På 1930-talet hade Thyras trädgård blivit en plats som det kom busslaster med folk för att se. Fjädernejlikan planterades i bergsskrevor eller så att den klängde över en soluppvärmd sten i rabatten. Thyra odlade gärna nejlikan tillsammans med rödblommande kärleksört eftersom det var så vackert när nejlikans grå bladverk slingrade sig in bland kärleksörten. ”Jag minns mest att hon talade om doften”, berättar Thyras dotter Rosa. När nejlikan blommade doftade den över hela trädgården.
Växtintresset gick i arv till Rosa. Det är i hennes trädgård som växterna bevarats fram till i dag.
Kort om ’Marieberg’: Höjd 25 cm. Blomningen sträcker sig över ca tre veckor. Ofta en andra blomning under tidig höst.
Höstflox ’Alma Jansson’
Höstfloxen ’Alma Jansson’ kommer från ett småjordbruk i Roslagen i Uppland. Två av Perennuppropets inventerare uppmärksammade floxen när de var på besök hemma hos den nästan 90-åriga Stina Jansson.
Sommaren 2005 besökte de henne i Edsbro, och i en rabatt på gården växte den här höga, ljuslila floxen. Det har den gjort åtminstone sedan 1939 när Stina Jansson flyttade in. Då var hon nygift och kom till svärföräldrarnas gård, och det var hennes svärmor Alma Jansson som skötte om trädgårdens växter. Varifrån Alma fått eller köpt höstfloxen vet vi inte, men den var inte nyplanterad på gården 1939.
Kort om ’Alma Jansson’: Småblommig med svag doft. Mörkgrönt bladverk. Sprider sig lätt. 105 cm hög. Blomning i en månad.
Strandbinka ’Fru Linda Lindström’
1939 köpte fru Frida Lindström en gård i Östersund i Jämtland. Frida Lindström var trädgårdsintresserad och trädgården blev hennes skötebarn. Perennerna låg henne särskilt varmt om hjärtat. 1979 sålde hon gården vidare, men bodde kvar fram till sin död i början av 1990-talet.
Frida Lindström berättade mycket om blommorna för de nya ägarna, och det var viktigt för henne att de fick stå kvar och togs om hand. Två av växterna hade stått i trädgården redan när hon flyttat in. Det var en ormbunke, och så den ljuslila strandbinkan.
Kort om ’Fru Frida Lindström’: Tålig, sprider sig fort. 40–45 cm hög. Blomningen pågår i flera veckor.
Bergnepeta ’Linghem’
Bergnepetan är insamlad i Tyresö, Södermanland, vid ett hus som från början var en sportstuga som stod inflyttningsklart 1938. Den byggdes av Aases föräldrar och Aase minns när trädgården planterades i slutet av 1930-talet. Rosor köptes, men alla andra växter fick familjen av grannar, vänner och släktingar.
Bergnepetan fick Aases mamma Margit från sitt föräldrahem Udala utanför Linghem i Östergötland. Föräldrahemmet var ett litet hus byggt 1917 av Aases mormors föräldrar. Hur gammal nepetan är vet vi inte, men säkert är i alla fall att den stod i Linghem 1938 när Aases mamma hämtade en delning av den till det nybyggda huset i Tyresö. Nepetan planterade hon i en rabatt vid stugans östra gavel, och där har den vuxit i alla år och slängt sina blålila blommor över rabattens stenkant. Med åren har den också fått flytta ut i fler rabatter i trädgården.
Kort om ’Linghem’: Grågrönt, doftande bladverk. Blålila blommor. Ett par månaders blomning. 30–35 cm.
Kinesisk kärleksört ’Granlunda’
’Granlunda’ är insamlad på Söderslätt i Skåne och har fått namn efter gården där den odlats i över 70 år. På Granlunda fanns en trädgård med buxbomshäckar, bersåer och slingrande grusgångar. För att hålla de grusade gångarna fina och rena från ogräs spändes hästen framför harven om lördagarna.
Inger, som äger gården i dag, har en faster som bara var barn på 1930-talet, men som kan berätta hur trädgården såg ut. Hon har beskrivit vilka perenner som stod i rabatterna, och bland dem fanns kärleksörten. På 1950-talet gjordes trädgården om och gångar och bersåer las igen, men många av växterna bevarades och togs om hand. Inger är tredje generationen på gården och noga med att bevara växterna.
Kort om ’Granlunda’: Ljust rosalila blommor, blågrönt bladverk. Höjd ca 40–50 cm. Sen blomning i ca tre veckor.
Stor kustruta ’Rospiggen’
”Den odlades för bladens skull”, berättade Karl som hade kustrutan på gården utanför Knutby i Uppland. Karl föddes där i mitten av 1920-talet och tog så småningom över föräldrahemmet. Det är Karl som inspirerat till sortnamnet ’Rospiggen’. Hösten 2005 besökte en av POM:s perenninventerare honom och beskrev honom efter det entusiastiskt som ”en riktig rospigg”.
I rabatterna på gården växte fullt av höstflox, luktastrar, bondpioner och höga rudbeckior. Kustrutan kom från Karls mormor Maria Vilhelminas trädgård i Knutby.
Kort om ’Rospiggen’: Gulvita blommor i luftiga blomställningar, blommar ca fyra veckor. Grågrönt bladverk som passar till snitt. Höjd 130 cm.
Höstflox ’Morfar Albert’
I en koloniträdgård med vit trägrind, blomsterrundel framför entrén och stora gamla äppelträd växer höstfloxen ’Morfar Albert’. Trädgården ligger i Bromma utanför Stockholm, och har varit i samma familjs ägo i nästan hundra år.
Monica, som har kolonin i dag, berättar att hennes mormor och morfar tillträdde den i november 1919. Då användes större delen av trädgården till husbehovsodling, men några få perenner fanns det ändå plats för. Höstfloxen planterades av Monicas morfar Albert någon gång på 1920-talet. När höstfloxen nu lanseras i handeln är det Albert som fått ge namn åt sorten. ”Hemma hos oss kallades den alltid för ”farsans flox”, berättar Monica. Det sa både min mamma och min morbror.”
Kort om ’Morfar Albert’: Friskt grönt bladverk och små runda blommor. Blommar ca fyra veckor. Svag doft. Höjd 90 cm.
Jätteprästkrage, ’Bröllopsgåvan’
Jätteprästkragen ’Bröllopsgåvan’ växer i Klagstorp i Skåne. Den har gått på kvinnosidan i samma familj i åtminstone fyra generationer. Marit, som odlar den i dag, kan spåra den tillbaka till 1923. Det året gifte sig Marits svärmors mor, och i samband med bröllopet fick hon jätteprästkragen av sin mor, som bodde i Slimminge utanför Skurup. Prästkragen fick följa med till det nya hemmet utanför Östra Vemmenhög. År 1955 flyttade hennes dotter Gudrun till Klagstorp och med i flyttlasset fanns jätteprästkragen.
41 år senare, 1996, gick den vidare till hennes svärdotter Marit som senare skrev ett brev till perennuppropet och tipsade om den. Att hon fick en delning följer traditionen i familjen. När man flyttat till en ny bostad har man fått en bit av plantan med sig. Den har också använts till födelsedagsuppvaktningar, och så länge hennes mor levde fick Gudrun alltid en bukett av jätteprästkragen på sin födelsedag.
Kort om ’Bröllopsåvan’: Upp till 10 cm stora blommor som blommar länge. Höjd en meter.
