Berömda engelska trädgårdar – våra favoriter

Great Dixter, Hidcote Manor Garden och Sissinghurst är tre av de vackraste och mest besökta trädgårdarna i England. Alla är skapade i början av 1900-talet och har många gemensamma byggstenar som starka ramverk, sköna trädgårdsrum och spännande växter. Ändå är trädgårdarna väldigt olika.

De kunniga och starka profiler som skapat trädgårdarna har satt sin egen personliga prägel på dem. Great Dixter är överraskande och fantasifull, Hidcote Manor storslaget stilfull och Sissinghurst underbart romantisk.

Sissinghurst – en av Englands vackraste trädgårdar

På Sissinghurst härskar romantiken i trädgården. Vita Sackville-Wests överväldigande planteringar i Harold Nicolsons strikt inramade trädgårdsrum är en fantastisk kombination.

Och romantiken blir inte mindre av att trädgården ligger vid ett delvis raserat slott.

Vita och Harold kom till Sissinghurst, i landskapet Kent, 1930. De föll genast för det som fanns kvar av ett gammalt slott, det vill säga tornet, några stugor och uthus. Stället var förfallet och ingen bodde där men paret visste direkt att de vill köpa det.

Efter reklamen: Följ med in i Årets Trädgård 2021

Särskilt sedan de gått en vända på egendomen och hittat nötträden som finns kvar på samma plats än idag. Vita såg också direkt för sin inre syn trädgården hon skulle kunna skapa innanför tegelmurarna – ett drömläge för henne. Så fort köpekontraktet var underskrivet planterade Vita sin första ros utanför en av stugorna.

Inom några år hade hon planterat tvåhundra olika sorters rosor i sin trädgård. Vita, som var en populär författare, och Harold, som var diplomat och författare, flyttade hit med sina två söner. Paret hade varit gifta sedan 1913 och älskade varandra. De höll ihop livet ut, men bägge hade passionerade homosexuella förhållanden vid sidan om sitt äktenskap.

Det mest omtalade är kärleksaffären Vita hade med författaren Virginia Woolf. Vita och Harold var ett mästerligt par när det kom till att skapa en trädgård tillsammans. Harold som tyckte om raka linjer ritade trädgårdens ram med häckar och gångar. Den är perfekt placerad på tomten och vid det som finns kvar av det gamla slottet och en medeltida vallgrav.

Inom den strikta ramen satte Vita sina växter i böljande, blommiga planteringar.

Nu består trädgården av tio vackra rum med skilda färgteman. Mest känd är den vita trädgården. Den blev berömd direkt och inspirerade då många att skapa egna vita trädgårdar och gör så än idag.

Här hade Vita och Harold ett matbord för att under middagen kunna se hur vackert de vita växterna lyste i skymningen. Redan 1938 öppnade Vita sin trädgård för besökare.

De fick lägga en skilling i en tobaksburk för att komma in. Ofta träffade de på Vita när hon jobbade i trädgården. Hon svarade gärna på frågor och pratade en stund med sina besökare, hon tyckte om att de var trädgårdsintresserade.

1946 började hon skriva trädgårdsspalter i tidningen The Observer en gång i veckan. Det fortsatte hon med i femton år. Vita dog 1962 och Harold sex år senare. Därefter tog National Trust över den underbara trädgården.

Besök engelska trädgården Great Dixter

Det är magiskt att vara i trädgården på Great Dixter. De livfulla rabatterna sprakar av färg och här finns många spännande växter att upptäcka. Allt är gjort med finess och glädjefylld fantasi.

Planteringarna på trädgården Great Dixter i Sussex, några mil söder om London, är speciella och mycket vackra. De kan ge ett intryck att växterna får växa lite oplanerat, nästan som de själva vill. Så är det inte, rabatterna är välplanerade och väl omhändertagna. Växter flyttas och byts ut för att allt ska bli så vackert som det bara är möjligt.

Någon har sagt att Great Dixter är en rufsig trädgård. Det stämmer, men det är ett välfriserat rufs. Det här är en arbetsintensiv trädgård. Rabatterna består i grunden av perenner, gräs, buskar och lökväxter. Till det kommer säsongsväxter som ibland byts ut tre gånger per säsong – vår, sommar och höst. En del växter planteras ut så sent som i september för att lysa i rabatterna under de långa höstarna i södra England.

Han föddes på Great Dixter 1921 och dog här 2006. Han var en mycket inflytelserik trädgårdsprofil och trädgårdsskribent. Utmärkande för honom är att han brann för växter, växtkombinationer och odling. Han var kunnig och innovativ. Han älskade att experimentera och hitta nya lösningar. När han gjorde om sin rosträdgård till en tropisk trädgård på 1990-talet blev delar av det konservativa trädgårdsengland mycket upprörda.

Numera är den tropiska trädgården en av Great Dixters höjdpunkter för många besökare och den är som finast i augusti–september. Här växer bland annat en härdig japansk banan och fler växter med blad som känns exotiska. Dahlior och kannor står för blomning. Jätteverbena självsår sig och övervintrar i det milda klimatet.

Själva ramverket till trädgården designades av arkitekten Edwin Lutyens samtidigt som han byggde till boningshuset som har rötter i 1400-talet. Christopher Lloyd och hans mamma Daisy anlade planteringar bakom Lutyens vackra formklippta idegranshäckar som delar trädgården i olika gröna rum. Trädgården består nu av nitton trädgårdsrum med olika karaktär.

Daisy Lloyd var intresserad av insekter och fjärilar. Hon planterade nektarväxter till dem och tog hand om de gamla ängarna runt Great Dixter. Ängarna binder ihop trädgården med det omgivande landskapet på ett mjukt sätt. Och nektarväxterna är fortfarande ett betydelsefullt inslag i trädgården.

Christopher Lloyd skötte trädgården under fyrtio år efter mammans död. Han utvecklade sin livsbejakande skicklighet i att skapa fantastiska växtkombinationer. Att få uppleva Great Dixter med de överraskande rabatterna och de underbara växterna gör många besökare lyckliga.

När Christopher Lloyd dog bildades en stiftelse som tar hand om trädgården. Fergus Garrett, Christopher Lloyds chefsträdgårdsmästare och nära samarbetspartner i många år, fick uppdraget att leda arbetet på Great Dixter. Han gör det i Christopher Lloyds anda vilket innebär att hela tiden experimentera med nya växter och växtkombinationer utan att förändra trädgårdens grundstruktur.

Här händer något nytt varje år och trädgården fortsätter att inspirera besökare från hela världen.

Hidcote Manor – engelsk trädgård med 28 rum

På en kulle med utsikt över det sköna landskapet Cotswolds ligger Hidcote Manor med sina många välplanerade trädgårdsrum. En promenad genom trädgården är ett storslaget äventyr.

Trädgården på Hidcote Manor liknar ingen annan. Den är skapad av major Lawrence Johnston. Han var född i USA, uppväxt i Frankrike och blev engelsk militär. Efter att ha skadats i första världskriget lade han ned all sin tid på att skapa sin storslagna trädgård. Han var helt självlärd inom området och hans trädgård blev mycket originell och samtidigt mycket engelsk.

Trädgården har tjugoåtta gröna rum med olika karaktär. De är avskilda från varandra med höga häckar, murar och gångar av gräs. Rummen innehåller olika spännande växter i vackra kombinationer. Många av växterna har Lawrence Johnston själv hämtat från olika delar av världen.

Att vandra genom trädgården är ett äventyr. Ena gången står man framför formklippta buskar omgivna av vita blommor. För att i nästa stund gå längs med frodiga rabatter eller kliva in i ett runt trädgårdsrum helt uppfyllt av en stor damm. Även om trädgården är gigantisk känns det inte riktigt så när man vandrar genom rummen som är ganska små och överblickbara.

Trädgården avslutas med ett par magnifika järngrindar. Genom dem ser man ut över det vackra landskapet i Cotswolds. Det känns skönt att vila från alla intryck ett tag innan det är dags att vandra tillbaka genom trädgården för att komma till utgången.

Det var 1907 som Mrs Winthrop, Lawrence Johnstons mamma, köpte Hidcote. Då var det ett tråkigt hus på stora ödsliga ägor. I Cotswolds fanns ett societetsliv med många rika amerikaner. Här tänkte Mrs Winthrop se till att hennes son blev ståndsmässigt gift. Planerna gick i stöpet.

Mrs Winthrop flyttade till Frankrike och Lawrence Johnston stannade på Hidcote. Han var tillbakadragen och trivdes bäst med sina trädgårdsmästare, hundar och växter.

När han blev äldre köpte han en egendom i Frankrike där han tillbringade alltmer tid i ett varmare klimat.

1948 lämnade Lawrence Johnston över Hidcote till National Trust, en stiftelse som förvaltar intressanta engelska egendomar. Trädgården var förfallen och arbetet med den helt odokumenterat. National Trust har lagt ner mycket kraft på att restaurera Hidcote Manor till sin forna glans.