Vilka antikviteter får man egentligen sälja och köpa?
Nyligen väckte antikexperten Peder Lamm uppståndelse när han i TV4 Nyheterna sa sig vara beredd att sälja tvåtusenåriga gravföremål från Kina.
Föremålen påstods i reportaget vara äkta, men saknade dokumentation om hur de hamnat i Sverige, vilket strider mot riktlinjerna i FN-organet Unescos konvention mot illegal handel med kulturföremål.
I tv-inslaget fick de fyra största auktionshusen en förfrågan om att sälja gravfigurer från dynastierna Han och Tang på de kommande kvalitetsauktionerna. Bukowskis, Stockholms Auktionsverk och Uppsala Auktionskammare avböjde med motiveringen att de inte tog in odokumenterade arkeologiska föremål från Kina.
Problem med gravplundring i Kina
Men Peder Lamm, extern expert på Göteborgs Auktionsverk och krönikör i Antik & Auktion, var villig att ta emot föremålen.
– Jag svarade att vi kunde sälja dem. Men det förutsätter ju naturligtvis att vi gör en sedvanlig bedömning, som vi alltid gör med alla föremål oavsett om det är en Rolex-klocka eller en stenåldersyxa. Många äldre föremål jag tittar på är ju till exempel falska, eller kan ha andra fel som gör att vi inte säljer dem. Ofta är de också värda för lite pengar, säger Peder Lamm.
I Kina bedöms tusentals personer vara aktiva i de olika ligor som plundrar gravar i jakt på värdefulla föremål som till viss del säljs utomlands. Enligt Unescos konvention, som Sverige ratificerat, förbinder sig varje enskilt land att vidta alla nödvändiga åtgärder för att motverka illegal handel med kulturföremål. Därför rekommenderar Unesco antikhandeln och auktionsbranschen att inte befatta sig med arkeologiska föremål vars historik inte går att spåra tillbaka ända till 1972.
Varför kunde du tänka dig att sälja föremålen?
– Varför inte? Jag ser de här rekommendationerna som just rekommendationer och försöker naturligtvis att följa dem där det är möjligt.
Även om det handlar om odokumenterade gravföremål?
– Eftersom det inte finns tydliga regler eller internationell lagstiftning som reglerar det här området anser jag personligen att arkeologiska föremål är okej. Dock har vi på Göteborgs Auktionsverk nyligen beslutat att inte ta emot dem för auktion, oavsett bakgrund. Tydligen är det kontroversiellt för somliga och dessutom utgör det en försvinnande liten del av vår omsättning. Det är ju oftast småpengar det handlar om i värde.
Hur ser du på kravet på dokumentation?
– Det finns miljoner föremål därute som saknar dokumentation och som vi omöjligt kan veta var de kommer ifrån. Jag skulle uppskatta att nio av tio arkeologiska föremål jag ser under mina värderingar över hela landet saknar någon som helst dokumentation, mer än ”min faster köpte den på Kreta”. Vad ska vi göra med dem?, säger Peder Lamm och fortsätter:
– Det finns också andra föremålskategorier som hamnar utanför det säljbara, såsom CITES-klassade föremål. Det finns till exempel mängder med pianon med elfenbenstangenter som inte går att sälja om man inte kan bevisa att de är tillverkade före 1947. Ska vi elda upp dem? Om vi tar just gravföremål, så har ju alla vid något tillfälle blivit uppgrävda. Och var drar man gränsen? 1000-talet? 1500-talet? Här är det minst sagt suddigt.
Kan inte handeln skapa en efterfrågan som leder till fortsatta gravplundringar?
– Jo, självklart. Men gravplundringarna kommer att fortsätta i alla fall. Dock är marknaden för dessa föremål i Sverige minimal och utgör, som jag ser det, inte någon stor fara för vårt gemensamma kulturarv, menar Peder Lamm.
Vilket ansvar har du och den övriga branschen för att motverka plundring?
– Möjligen ett mycket litet ansvar, som vi på Göteborgs Auktionsverk tar genom att helt sluta ta emot föremålen för försäljning. Vad man ska göra med sin gamla stenyxa, egyptiska amulett eller romerska oljelampa i framtiden, vet jag inte. De får offras på okunskapens altare.
Mats Djurberg, generalsekreterare på Svenska Unescorådet, reagerade mycket starkt på inslaget i Tv4 Nyheterna.
– Det pågår en omfattande gravplundring i Kina som myndigheterna där lägger ner stora resurser på att beivra och då tycker jag att det är upprörande att Göteborgs Auktionsverk är berett att sälja gravfynd som saknar dokumentation. Jag är samtidigt glad att tre av de fyra största auktionshusen väljer att följa riktlinjerna.
Enligt Mats Djurberg har såväl branschen som privatpersoner ett ansvar att inte främja fortsatt plundring av kulturarv.
– Det här är en efterfrågedriven marknad. Så länge de här föremålen genererar höga priser fortsätter plundringen och rovdriften. Dessutom gynnar handeln indirekt den organiserade brottligheten, och den som köper och säljer dessa föremål riskerar att bli en del av den brottsligheten.
Det finns ju ett stort antal föremål på marknaden som saknar dokumentation, men som funnits i till exempel Sverige i flera decennier. Vad ska man göra med dem?
– Det gäller ju att på något sätt försöka styrka ursprunget, säger Mats Djurberg.
De så kallade CITES-reglerna förbjuder handel med bland annat elfenben och exotiska träslag som är bearbetat efter 1947. Det gör i praktiken yngre föremål i dessa material, liksom odokumenterade kulturarvsföremål, värdelösa i handeln.
Är det ett pris vi måste vara beredda att betala?
– Jag tycker det. Någonstans måste vi dra gränsen. Plundringen och tjuvjakten måste få konsekvenser. Det gäller att iaktta stor försiktighet vid all handel med dessa föremål.
Många menar att Unescos konvention är alldeles för vagt utformad och saknar konkreta riktlinjer.
– Just nu diskuteras ett förslag till en ny EU-förordning om import av kulturföremål som kommer att ge ett tydligare regelverk.
Björn Gremner, som driver antikhandeln AntikWest, har i flera decennier handlat med kinesiska föremål. Han tycker att Peder Lamm har rätt i sak när det gäller huruvida man överhuvudtaget får eller bör sälja arkeologiska föremål från Kina.
– Jag tycker att det bästa stället att förvara föremålen är hos samlare som uppskattar dem. Om de inte får säljas och köpas hur ska de då tas om hand?
Samtidigt är han noga med att betona vikten av följa de rekommendationer och regler som finns.
– Vi i branschen måste ställa oss frågorna: när, var och hur. Om någon visar upp äldre kinesiska föremål så tittar jag på det, men det innebär inte automatiskt att jag sedan kan sälja det, säger Björn Gremner.
Elisabet Fellbom är Stockholms Auktionsverks specialist på orientaliskt konsthantverk.
Enligt henne har Stockholms Auktionsverk i flera år väntat på att den nya EU-förordningen om kulturföremål ska träda i kraft.
– I avvaktan på ett beslut inom EU har vi beslutat oss för att inte ta in den här typen av föremål. Jag personligen skulle välkomna ännu tydligare regler, inte minst vad gäller vilken typ av föremål och tidsepoker som omfattas av reglerna.
Riktlinjer för Etisk handel – så handlar du rätt
Unescos konvention skapades för att motverka illegal handel med kulturföremål, bland annat gravplundringar. Enligt konventionens riktlinjer ska alla föremål ha en dokumenterad historia ända tillbaka till 1972.
Endast antikviteter som godkänts för export får föras ut ur Kina. De föremålen ska förses med ett rött lacksigill och ett skriftligt intyg som utfärdas av de kinesiska myndigheterna.
I statliga butiker eller hos de mer seriösa handlarna går det att få hjälp med tillstånd. Det går även att kontakta myndigheterna direkt.
I praktiken är det sällan några problem för en turist att föra ut enklare föremål. Mer sällsynta föremål kan, om tillstånd saknas, ge stora problem i tullen. Spara alltid kvitton.
Enligt en FN-resolution är det helt förbjudet att handla med museiföremål, konst och antikviteter från Irak och Syrien.
Läs mer hos Riksantikvarieämbetet, raa.se och Svenska Unescorådet, unesco.se.
Reglerna som ska skydda hotade arter
Vad gäller egentligen om man vill köpa eller sälja saker som kommer från utrotningshotade djur eller växter ? Många känner sig osäkra eftersom regelverket är relativt snårigt. Här reder vi ut några av begreppen.
För att få handla med utrotningshotade djur och växter, eller föremål tillverkade av sådana, krävs ett så kallat CITES-intyg. CITES (Convention on International Trade in Endangered Species of Wild Fauna and Flora) är en internationell konvention från 1975 med 183 anslutna länder. Inom EU infördes nu gällande gemensamma regler 1997. De hotade arterna finns upptagna på listor hos EU. Det råder intygskrav för kommersiell verksamhet för alla arter som finns på det som kallas A-listan.
På den hittar man, bland många andra arter, tiger, noshörning, leopard, elefant, varg, björn och alla svenska rovfåglar. Det finns också en B-, C- och D-lista med en fallande skala av utrotningshot. För alla med intresse för antikviteter är antikundantaget för handel inom EU en avgörande aspekt av CITES-bestämmelserna. Det innebär att det inte krävs något CITES-intyg för föremål bearbetade före 3 mars 1947.
Se upp med krokodilskinnsväskan
Hur är det då med krokodilskinnsväskan som man vill ropa in på nätauktion? Michael Diemer, expert på CITES-frågor på Jordbruksverket, berättar att flera krokodilarter finns på EU:s A-lista och för dessa krävs CITES-intyg. Men om krokodilskinnsväskan är gammal gäller antikundantaget och då går det alltså bra att köpa och sälja den utan att göra något olagligt – förutsatt att auktionsfirman som säljer väskan kan styrka att den är äldre än 1947.
Bevisen ska vara i form av kvitton och andra handlingar, fotografier eller intyg från någon expert som inte kan anses vara jävig. På samma sätt fungerar antikundantaget för alla A-listade arter.
Vilka regler gäller för elfenben?
CITES-bestämmelserna kan vara strängare när det gäller djur som klassas som högriskarter på grund av hotnivån och råmaterialets höga ekonomiska värde. Generellt kan man säga att kraven på dokumentation är mycket högre.
Mest relevant för antikmarknaden är elfenben och det är också det som varit mest i fokus när det gäller artskyddsbrott och antikviteter. Så, om man nu ärvt en högklassig elfenbensfigurin av sin farfar som man vill sälja, hur fungerar det? Utgångspunkten är att det alltid måste finnas en styrkt proveniens.
Eftersom det rör sig om en högriskart innebär det ofta krav på ett intyg från en icke jävig expert som bekräftar föremålets ålder. Men, om man nu saknar dokumentation för farfars figurin, vad händer då? Michael Diemer säger att utan handlingar som bevisar åldern kan man i normalfallet inte använda sig av antikundantaget och man får snällt behålla figurinen. Samtidigt ger han utrymme för att det i särskilda fall skulle kunna räcka med ett konsthistoriskt utlåtande av en auktoritet på området, förutsatt att det innehåller en övertygande och vederhäftig argumentation.
Marknaden för antika elfenbensföremål är mycket lukrativ och det är vanligt med förfalskningar, så man bör alltid iaktta stor försiktighet och möta alla föremål med viss skepsis. Det görs förfalskningar av färskt råmaterial som patineras så de blir svåra att skilja från gamla, till och med för experter.
Föremål tillverkas också av äldre betar som hämtades till Europas under kolonialtiden – och det finns förvånansvärt gott om sådana. Dessutom snidas föremål om till mer efterfrågade objekt – en gammal biljardboll kan till exempel bli ett vackert smycke. Här spelar det ingen roll hur gammal beten eller biljardbollen är, det kan ändå inte bli tal om något undantag om bearbetningen är gjord efter 3 mars 1947.Det ges inte heller undantag för möbler med ben av polerade elefantbetar. Förbjudet är det även att använda tangenter från flera antika pianon för att sätta ihop ett nytt instrument. Däremot är det tillåtet att ta elfenbenstangenter från ett antikt piano för att reparera ett annat.Hur mycket är sybordet värt?Läs mer
Intyg krävs för exotiska träslag
Något som bekymrat många med intresse för modern design är CITES-kravet på riopalisander. Ett träslag som förekommer i högklassiga möbler från 1950-60- och 70-talen.
Det råder viss förvirring, inte minst på grund av att riopalisander även kallas riojakaranda, rosewood, brazilian rosewood med mera. Det vetenskapliga namnet på arten det gäller är Dalbergia nigra och den finns med på EU:s A-lista sedan 1992.
Det förekommer uppgifter på nätet om att det ska gå att identifiera Dalbergia nigra genom doft, färg eller hur det klingar när man slår på det. Johannes Lundberg på Naturhistoriska riksmuseet avfärdar inte den möjligheten helt, men anser att det förmodligen är svårt att göra en säker artbestämning utan undersökningar i laboratorium. Michael Diemer berättar att de löpande utfärdar CITES-intyg för möbler som förvärvats på ett lagligt sätt innan arten hamnade på A-listan 1992.
Vad menas med bearbetat?
Med bearbetat menar man i regelverket att råmaterialet ska ha förändrats på ett påtagligt vis för att bli ett konstverk, utsmyckning, bruksföremål, smycke osv. Detta utan att behöva bearbetas ytterligare. Har råmaterialet i sig ett högt ekonomiskt värde ställs mycket höga krav.
Vem gör vad:
Jordbruksverket är administrativ CITES-myndighet och samordnar CITES-arbetet i Sverige. Det är till Jordbruksverket du vänder dig om du vill söka CITES-intyg.
Naturvårdsverket och Havs- och vattenmyndigheten är de vetenskapliga myndigheterna som bidrar med vetenskapliga underlag. Till sin hjälp har de Naturhistoriska riksmuseet.
Polisen och Tullen är verkställande myndigheter. Inom polisen är det den Nationella operativa avdelningen, NOA, som har en särskild grupp för utredning av CITES och andra artskyddsbrott.
Länsstyrelserna gör kontroller och uppföljningar av tips och anmälningar.
Mer information
Information om listade arter, CITES-intyg, CITES-tillstånd för import eller export samt ansökningshandlingar finns på www.jordbruksverket.se/CITES.
Antikhandlaren: ”Ofta saknas den nödvändiga kunskapen”
Antikhandlaren Nicklas Cederqvist har under flera år ifrågasatt handeln med elflenbensföremål på den svenska antikmarknaden. I sin blogg Antikmonologen har han gång efter annan uppmärksammat sina följare på tveksamma försäljningar.
Varför skriver du om ämnet?
– Det tjuvskjuts en elefant varje kvart. Om en eller ett par generationer kommer det inte finnas några elefanter kvar om vi inte gör något, så enkelt är det!
Hur ser du på antikundantaget?
– I mina ögon är det en bisarr företeelse. Eftersom auktionshusen är så dominerande på marknaden har de själva kunnat styra tillämpningen av reglerna. Trots kraven på dokumenterad proveniens har de egna intendenterna i praktiken avgjort vad som är antikt och vad som inte är det, utan att hänvisa till dokument och liknande som bevisar föremålens ålder. Med tanke på hur skickligt elfenben antikpatineras i Kina och Indien är ändå kunskapen hos de som bedömer föremålen A och O. Men, enligt min mening, saknas tyvärr kunnandet på auktionshusen i dag.
Finns det en framtid för elfenben på antikmarknaden?
– Jag hoppas att det inte gör det, utom för de mest högklassiga föremålen. Det finns till exempel ganska gott om högreståndsmöbler och andra högklassiga antikviteter med detaljer i elfenben. Låt dessa finnas kvar på marknaden, det är inte konstruktivt att förbjuda dem. På EU-nivå pågår just nu en stor undersökning om hur man ska handskas med elfenben i framtiden. Förhoppningsvis leder den till något gott där regler förtydligas och skyddet av elefanter stärks.
Av Jens Nordqvist, Anders Ericsson
Foto: IBL, Unsplash