Valpen slängdes på soptippen – räddades i sista stund

Lille Herkules hittades slängd på soptippen

Herkules yr runt som en liten tornado i solgasset på gräsmattan i jakt på en rolig leksak. Han ser precis ut som en Disneyvalp – lite fyrkantig, påhittig och bara helt ljuvlig!

När man ser honom kan man inte tro att han fick en sådan usel start i livet: instängd med sina små syskon i en skokartong och slängd i soporna på en återvinningsstation i skånska Löddeköpinge. Lyckligtvis hörde en uppmärksam man att det pep från lådan och agerade.

Vi träffas hemma hos Marie Engfelt som bor på en idyllisk gård några mil utanför Helsingborg. På gården finns sex hästar, två papegojor, fyra katter, två små chihuahuor, en rottweiler och så lille Herkules förstås. Han kom dit för två veckor sedan, men är redan mer än hemtam.

Marie ler och säger att han är helt outtröttlig.

– Han kan leka i timmar och när man själv börjar bli trött och vill lägga sig tittar han på mig som om jag inte är klok. Sova? Nu? Nä, nä – då vill han leka lite till!

Marie säger att bättre hund kunde hon inte ha fått. Hon arbetar som lärare på en grundskola i närheten och dottern Emma är ofta hemma på förmiddagarna, så Herkules behöver inte vara ensam långa stunder. Han har också sällskap av chihuahuorna Loppan och Mimmi Mus, även om de inte precis älskar hans förtjusning i att bita fast sig i deras svansar.

Avtal med polisen

Dagen till ära har Carina Strand Grahn kommit för att hälsa på. Det var hon som fick ta hand om lille Herkules och hans två syskon när de hittades.

– Jag och min man driver Grahnskans djurpensionat, berättar hon.

– Vi har avtal med polisen att ta emot hundar som behöver omedelbar hjälp. Herkules och hans syskon var nog bara två dygn gamla när de kom till oss.

Navelstumparna satt fortfarande kvar och de var ynkliga och små. Herkules vägde inte mer än 124 gram och hans syskon, som inte klarade sig, var ännu mindre. Ja, han var riktigt liten, Herkules. Som två mariekex ungefär.

Carina måttar med handen.

– Och namnet var det min dotter Tess som kom på, fortsätter hon. Vi ville ha ett namn som stod för överlevare.

Det blev ett tufft jobb att få valpen på fötter. Herkules skulle matas med en pytteliten nappflaska varannan timme, men som tur var hade Carinas schäfertik Flingan nyligen fått valpar.

– Jag stack ner lille Herkules till henne och hennes modersinstinkt tickade igång direkt. Hon satte igång med att slicka honom och det räddade honom. Valparnas tarmsystem kommer inte igång om de inte blir masserade, och hon slickade noga och ofta. Hade hon inte hjälpt till hade jag fått massera hans lilla mage dygnet runt, berättar Carina.

Som en liten bebis

Att ta hand om Herkules var som att ha en liten bebis. Först när han var cirka två veckor gammal kunde Carina andas ut – han skulle nog klara sig. Hon ler mot Herkules, sätter sig på knä och säger:

– Kom då, min lille bebis!

Och Herkules rusar mot henne, det råder ingen tvekan om att han känner igen henne. Den lilla svansen viftar som en propeller och han hoppar upp och ner. Carina lyfter upp honom och han slickar henne i ansiktet av lycka.

Sorgliga öden

Herkules har hunnit bli tio veckor och har bott i sitt nya hem i två veckor. Hans syskon var betydligt svagare och tynade bort.

– Det var så sorgligt och jag undrar så hur man tänker när man lämnar tre valpar i en skokartong på en återvinningsstation. Det var rena turen att inte rovfåglar hackade ihjäl dem eller att något annat hände. När vi fick valparna pep de som små fåglar. Men det märktes snabbt att det var en annan livskraft i Herkules än i hans syskon, säger Carina.

Hon gjorde i ordning bäddar med värmedynor och där låg de små hundarna, inbäddade som i kuvöser.

När mirakelvalpen vuxit till sig skrev Carina på sin Facebooksida att Herkules behövde ett hem. Många hörde av sig, men Carina fastnade för Marie, som uppfyllde kraven.

– Jag har ju hundvana sedan massor med år, Herkules skulle få två små lekkompisar och massor med yta att springa på, säger Marie.

Hon fortsätter:

– Och han har bara varit helt ljuvlig från första stund, ett sådant energiknippe, glad och smart! Och så älskar han skor! Det var rena blixtförälskelsen första gången jag såg honom.

Leker fint ihop

De små hundarna leker fint ihop, men än så länge låter Marie inte Herkules vara ensam med rottweilern Mac, eftersom han är så stor. Han skulle av misstag kunna platta till Herkules med bara en tass om det vill sig riktigt illa.

Ingen visste först vilken ras Herkules är, men allteftersom han växer lutar det åt yorkshireterrier.

– Det är så underligt att man bara lämnar valpar i en låda på en soptipp. Jag har inte ord för vad jag tycker om det, men jag är överlycklig över att fått Herkules, säger Marie och kramar om sin lilla ullboll.

Både Marie och Carina är lyckliga över att han hittades och att han mår så bra i dag.

– Han är en riktig fajter och den busigaste valp jag någonsin haft! säger Marie.

Koppelträning

Än så länge har Herkules mest lekt på den stora inhägnade tomten och varit på några utflykter, men snart är det dags för koppelträning. Han äter med god aptit och det ska mycket till innan han blir trött. Men när han väl blir det har han sin givna plats: på huvudkudden mellan Marie och hennes sambo Inge:

– Då gosar han ner sig i sängen och sover som en liten gris hela natten. Att ha djur är ett sätt att leva och att få ha lille Herkules hos mig är verkligen en gåva. Jag vaknar glad varje morgon när jag ser honom på huvudkudden, säger Marie.

Herkules hoppar runt oss som en energisk liten tjur, uppslukad av sin favoritlek – att jaga skor – och Marie och Carina skrattar glatt.

– Det blev en historia med ett lyckligt slut, säger Marie.

Text: Birgitta Forssell
Bild: Stefan Lindblom