Uppdrag Granskning berättar om Stockholms ensammaste man
– Människor kan ligga döda ett år utan att någon saknar dem. Det är långt ifrån ovanligt, säger Petra Råsten Almqvist på Rättsmedicinalverket.
Radion stod på och almanackan visade datumet fredagen den 11 mars 2016. Vid dörren låg ett hav av oöppnad post. En ensam lampa lyste i den lilla ettan och i kylskåpet stod gammal mat. Den fräna, lite sötaktiga liklukten var sedan länge försvunnen. På golvet låg en död man.
Det är oerhört ovanligt och oerhört sorgligt att en människa ligger död och ensam så länge
Efterforskningar visar att mannen hette Branislav och han skulle varit 81 år gammal i dag. Branislavs kvarlevor hittades efter att hyresvärden larmat. I övrigt hade ingen saknat honom – på drygt tre år.
Nyheten om mannen som legat död och ensam i tre års tid blev en riksnyhet.
Autogiro en förklaring
Fallet hamnade på kriminalinspektör Mats Kemis bord, dödsfallshandläggare på polisen i Stockholm och på Lidingö.
– Det är oerhört ovanligt och oerhört sorgligt att en människa ligger död och ensam så länge, säger han.
Fallet engagerade många men trots stora efterforskningar var det ingen anhörig som gav sig till känna. Mannen kom som flykting från Balkan för 40 år sedan och tycks ha levt ensam i Sverige.
Fallet var ovanligt, men inte unikt.
Mats Kemi handlägger cirka 80 fall om året där människor avlidit i total ensamhet.
– Det är inte helt ovanligt att människor ligger i sex månader eller upp till ett år, det händer då och då, men vanligast är väl ett par veckor. Ofta larmar grannar om att det luktar konstigt. Det är alltid sorgligt, en förruttnelseprocess hemma är inget värdigt slut, säger Mats Kemi.
Men hur kan en människa dö utan att det märks?
Psykisk ohälsa och missbruk är faktorer som kan göra att människor helt avskärmar sig från samhälle och släkt, men även autogiro är en orsak till att människor kan försvinna spårlöst. Pengar som tickar in från pension eller sjukpension och därefter automatiskt dras för hyra och el gör att människor kan dö utan att utomstående noterar det.
Ibland hittas döda ensamma människor först vid stambyte. Det händer också att grannar larmar eftersom de känner en märklig lukt från en lägenhet
.– För oss är det här tyvärr inget nytt, säger Petra Råsten Almqvist, rättsläkare på Rättsmedicinalverket i Stockholm.
Varje år undersöker myndigheten cirka 1 500 fall. Av dessa uppskattar Petra Råsten Almqvist att drygt en person i veckan har dött ensam hemma i sin lägenhet.
– Det händer årligen att vi får in kroppar som legat döda i upp till ett år hemma. Men vi får in fall varje vecka där människor legat ensamma och döda i ett par veckor.
Oigenkännliga
Kropparna som kommer till Rättsmedicinalverket har ofta likomvandlats till oigenkännlighet. Redan i dödsögonblicket börjar förruttnelseprocessen och en nedbrytning av kroppen tar vid. Nedbrytningen tar olika lång tid, beroende på till exempel årstid och temperatur i lägenheten. I vissa fall är all vävnad borta och i princip bara skelettet finns kvar. I andra fall har kroppen torkat och är helt mumifierad. Den fräna liklukten känns i veckor, ibland månader, efter dödstillfället. Men sedan avtar lukten stegvis. Tid som passerar gör det också allt svårare för rättsläkarna att fastställa dödsorsak.
– Det blir svårare att se yttre skador och så småningom blir det också svårt att ta blodprov eller urinprov för att utesluta att människan dött av förgiftning.
– Är människan likomvandlad syns heller inte cellerna i en mikroskopisk undersökning och då är det svårt att fastställa om dödsorsaken varit till exempel hjärtinfarkt. I vissa fall får vi helt enkelt skriva att dödsorsaken är oklar i obduktionsrapporten.
Även identifiering av kroppen blir svårare och ibland ger varken dna-identifiering eller tandidentifiering utslag.
– Finns ingen nära anhörig går det inte att fastställa identiteten via dna och vissa som levt helt under radarn har inte gått till tandläkaren.
Om kroppen legat länge är det också svårt att säkra via visuell identifiering.
– Vi har ett par enstaka fall genom åren där vi inte kunnat säkra identiteten, säger Petra Råsten Almqvist.
Storstadsfenomen
Det är ett tungt jobb på många sätt och Petra Råsten Almqvist och hennes team kan inte undgå att påverkas av tragiken.
– Alla fall vi har är tragiska på olika sätt. Särskilt sorgligt är det när unga människor dör på det här sättet och glöms bort. Vi har haft fall med 20-åringar där vi ser i pappren från polisen att det finns anhöriga, men ändå är det ingen som saknat dem. Sådana fall känns lite extra i hjärtat, säger Petra Råsten Almqvist.
Vi har haft fall med 20-åringar där vi ser i pappren från polisen att det finns anhöriga, men ändå är det ingen som saknat dem. Sådana fall känns lite extra i hjärtat.
Hon ser den totala ensamheten som ett storstadsfenomen.
– Det är lätt att försvinna i en stor stad. På landet håller man mer koll på varandra, i Stockholm har folk generellt knappt hälsat på sina grannar, säger Petra Råsten Almqvist.
Ulrika Jernberg, biträdande enhetschef på Boutredningsenheten i Stockholm, tar vid där polisens arbete slutar. Tillsammans med sina kollegor påbörjar hon en släktutredning för att ta reda på om det finns arvsberättigade anhöriga.
– Vi vänder på varje sten, det är en form av detektivarbete.
De letar i hemmet, i Stadsarkivet, i Riksarkivet och ibland får de vända sig till utländska ambassader och myndigheter. I värsta fall kan en släktutredning ta flera månader och i vissa fall hittar de ingenting, varken en avlägsen anhörig eller en gammal vän.
– I vissa fall finns det inga spår alls efter människor eller släktingar i lägenheten, det är som om den avlidne levt helt utanför all social kontakt. Vi hittar varken adressbok, julkort eller foton på släkt. Då märks det att människan verkligen varit ensam, säger Ulrika Jernberg.
Ensamhet kan drabba alla
Ibland besöker Boutredningsenheten fashionabla våningar där testamentet ligger i ordning och andra gånger möts de av ostädat kaos.
– Ensamhet kan drabba alla, oavsett klasstillhörighet, säger Ulrika Jernberg.
Men släktutredningen kan också avslöja dolda familjehemligheter.
– Det finns fall där vi hittat halvsyskon som inte känt till att de haft en bror eller syster. Första gången de träffar sitt syskon är på begravningen, säger Ulrika Jernberg.
Det är lätt att försvinna i en stor stad. På landet har folk mer koll på varandra
Boutredningsenheten ordnar begravningen och letar noga efter tecken på religiös tillhörighet. En koran, ett kors eller ett medlemskap i humanisterna är en ovärderlig hjälp. Stockholms kommun har beslutat att lägga schablonkostnaden 23 650 kronor på begravning, för att täcka det absolut nödvändigaste som begravningsannons, gravsten, blommor och enkelt begravningskaffe.
– Det kan vara en smörgåstårta, en blomsterkrans och ett par ord i livets absoluta slutskede. Det ska vara en fin stund, även om det bara är prästen där. Varje människa är värd ett värdigt avsked, oavsett hur ensam hon varit, säger Ulrika Jernberg.
I mitten av januari begravdes Branislav i kapellet på Skogskyrkogården i Stockholm. Bara officianten och en representant från begravningsbyrån var där, plus ett par reportrar som skildrade fallet. Ingen som sörjde, ingen som mindes honom. På en av de många tomma stolarna låg en ensam röd ros, som ett sista farväl.
Men senare samma kväll hände något. En man hörde av sig till polisen Victor Adolphson, som uppmärksammat fallet på Twitter på sitt konto YB Södermalm.
”Mannen hade samma dag fått veta att en äldre man med samma namn som en avlägsen släkting, sedan många år boende i Sverige, hittats död”, skrev polisen Viktor Adolphson på Twitter.
”Själv tycker jag det känns fint och viktigt att det trots allt fanns anhöriga, om än avlägsna”, skriver Viktor Adolphson.
Du kan se Uppdrag Gransknings avsnitt ”Stockholms ensammaste man” på SVT play här!