Tullan arbetar som privatdetektiv i New York
Vi har alla sett tv-serierna och läst böckerna. Den luttrade privatdetektiven som letar sig fram i gränderna med en cigarett mellan fingrarna, en Colt 45 i andra handen och en präktig flaska Wild Turkey i fickan. Och förstås en bekymrad uppsyn.
Tullan Holmqvist passar inte in på någon av de där klichébilderna. För det första träffar jag henne inte i en gränd. Snarare på det klart trevligare taket till Metropolitan Art Museum på Manhattan. För det andra är hon beväpnad med varken spritflaskor, tobak eller skjutvapen. Och hon ser inte det minsta luttrad och bister ut. Mer lugn och harmonisk. Hon har närmare till skratt än hårdkokta repliker.
Det enda som avslöjar henne är trenchcoaten.Vilket hon skrattar åt när jag påpekar det.
– Det ska regna senare idag. Annars har jag aldrig trenchcoat, säger hon.
Vad gör en privatdetektiv?
Mer som skydd mot regnet än mot fiender i dimman alltså. Vilket leder till min första fråga. Vad gör man egentligen som privatdetektiv i New York?
Tullan förklarar att en privatdetektiv huvudsakligen samlar in och presenterar information. I hennes eget fall är kunderna oftast företag. Hon spanar inte på otrogna äkta makar. Letar inte försvunna kusiner. Löser inte ouppklarade mord.
– Jag hade kunnat jobba så om jag velat, men jag känner inte för det. Jag tycker helt enkelt det är roligare med större och mer komplexa uppdrag.
Som att göra bakgrundskontroller inför viktiga rekryteringar.
– Då är det rätt vanligt att man ber en privatutredare dubbelkolla någons cv. Då tar jag reda på en mängd fakta om den sökande och skriver en sammanställning. Sedan är det upp till företaget att se hur väl personens cv matchar med verkligheten. Det gör man för att eventuella oklarheter ska komma fram så tidigt som möjligt – innan journalisterna hittar dem. Det är ju mardrömsscenariot.
Spårar nazikonst
Den här typen av undersökningar har blivit vanligare under de senaste åren, menar Tullan.
– Innan gjorde man bakgrundskontroller bara på de högsta cheferna, nu gör man det även längre ner i hierarkin. Det anses som mycket allvarligt att ljuga i sitt cv.
Det kan också handla om att undersöka personer som redan jobbar inom organisationen.
– Ibland har jag undersökt familjeanknytningar. Om någon i har en oäkta släkting inom företaget kan det bli problem om ledningen skrivit under på att det inte finns några sådana släktband.
Andra uppdrag går ut på att spåra pengar efter svindlerier. Då gäller det att samla spår som pekar på vart pengarna tog vägen. Ibland är svindlerierna på internationell nivå. Då har investeringar gjorts runtom i världen eller pengar satts in på många olika platser, som diverse skatteparadis.
– Jag har jobbat en hel del med att spåra konst också. Konstauktionsfirmor och gallerier måste försäkra sig om att ett konstverk inte är stöldgods innan det säljs. Ibland kartlägger jag köparna flera steg bakåt. Ibland har det visat sig att en målning blivit stulen under nazitiden och tillhör en familj som vill ha målningen tillbaka.
Tullan har ett nätverk med folk som hon jobbar med i olika delar av världen. Ofta är det poliser som tidigare jobbat för FBI eller Scotland Yard.
”Privatdetektiv sökes”
Eftersom pappan jobbade för FN när Tullan var liten blev hon tidigt berest, bland annat har hon bott i Afrika, Österrike, Italien och Frankrike. Slutligen hamnade hon i San Fransisco där hon arbetade med informationshantering åt stora företag.
Det var först när hon flyttade till New York för 18 år sen som hon hittade jobbannonsen i New York Times: privatdetektiv sökes. Bakom annonsen låg en detektivbyrå med internationell inriktning. Tullan sökte jobbet och fick bland annat göra ett test om lagar och bestämmelser och fick ett scenario att lösa.
Hennes skicklighet i kombination med goda språkkunskaper och erfarenhet av att tidigare ha jobbat internationellt gjorde att hon fick tjänsten. Hennes första uppdrag blev att arbeta med en databas för amerikanska banker. Det handlade om att samla in offentlig information från flera olika länder om bland annat personer som blivit straffade för ekobrott.
Tullan jobbade för detektivbyrån i åtta år. Sedan fick hon barn och ville ha mer tid till sig själv och familjen.
– Det är svårt att vara anställd med familj här. Det är inte alls självklart att man får vara hemma med sjukt barn. Många har ju en barnflicka, men jag ville ta hand om barnen själv så jag sa upp mig. Men jag jobbar fortfarande mycket åt min gamla arbetsgivare. Jag har lite andra jobb åt andra detektivbyråer också. Och andra typer av företag.
Inga mordutredningar
Livet som privatdetektiv på Manhattan låter alltså ganska trevligt. Och när jag frågar vilken detektiv hon känner sig mest besläktad med blir det heller ingen hårdkokt typ som välter barer eller slåss på spelklubbar. Då känner Tullan bättre igen sig i Lisbeth Salander. Åtminstone när det gäller kärnan i arbetet. Som ju handlar om att hitta information på nätet. Men draktatueringar och utdragna actionscener tillhör inte vardagen.
– Jag har aldrig själv varit med om något hotfullt eller dramatiskt. En del personer anlitar en privatdetektiv när det gäller saker som ouppklarade mord där polisen avslutat sin utredning. Men när jag får sådana uppdrag rekommenderar jag min gamla arbetsgivare. Jag springer inte iväg själv på sådana uppdrag nu när jag har barn.
Människor fascinerar
En och annan mördare har dock dykt upp längs vägen.
– Det var under en bakgrundskontroll jag gjorde. Redan under anställningsintervjun berättade personen att han dödat någon. Vi kollade upp det och det visade sig att han berättade sanningen. Han var dömd mördare. Och fick jobbet.
Hon förklarar att hon genom sitt yrke också lär sig mycket om sig själv.
– Jag har vuxit upp på så många olika ställen och gått i många olika skolor som barn. Jag har inte passat in överallt, utan har fått anpassa mig och fundera en hel del. På sätt och vis har allt det hjälpt mig att försöka lista ut varför folk gör på vissa sätt och vilka de är. Jag är en sån som ställer många frågor. Många tycker faktiskt att jag frågar alldeles för mycket. Men jag lär mig alltid något nytt, så det blir en intressant inblick för mig.
En inblick som inspirerat henne till att skriva ett filmmanus efter att ha gått en kurs i manusskrivande på New York University.
– Jag jobbar på en deckarhistoria som utspelar sig i New York och Sverige. En detektiv härifrån samarbetar med en svensk för att lösa ett internationellt fall.
Regnet hänger tungt över Midtown när vi lämnar museet. Jag undrar vad som är det svåraste med jobbet som privatdetektiv.
– Att vara helt säker på att man kollar upp samma person hela vägen igenom. Är det ett vanligt namn kan det ta mycket tid att säkerställa det.
Vad är det bästa med att vara detektiv?
– Människor fascinerar mig. För mig är det jätteintressant att samla fakta och skapa ett personporträtt. Det är lite som att lägga pussel. Det är kreativt faktiskt! Ju mer jag lär mig om människor, ju mer förstår jag att det finns så många olika sätt att tänka och leva sina liv på.
Det här är Tullan Holmqvist
Bor: New York.
Yrke: Privatdetektiv.
Ålder: 47.
Familj: Gift med två barn.
Av Jacob Härnqvist