Oda blev skadad för livet av en huggorm: ”Det kom som en chock”
Det var en kväll hösten 2014 som Oda Svae, 27 år, gick ut med soporna.
– Soptunnan var full så jag använde händerna för att pressa ner de övriga soporna. När jag hade gjort det så tryckte jag ner påsen jag hade så långt ner som jag kunde för att kunna stänga locket på soptunnan, säger hon.
Oda gick tillbaka in i huset utan att reflektera mer över den vardagliga rutinen.
– Jag tänkte mest på att det inte var så lång tid innan sopbilen skulle komma, minns Oda.
Men dagen efter fick hon helt andra saker än sopor att tänka på.
Se också: Så ser du skillnaden på en huggorm och en snok
– Jag vaknade med vad som liknade blåmärken och spräckta blodkärl på övre delen av min högra arm. Det kom som en chock och jag blev lite rädd, hade jag blivit allvarligt sjuk?
– Jag ringde till akuten som först inte tyckte att det var någon anledning för mig att åka till läkare.
Men Oda gav sig inte och fick en tid.
Biten av en huggorm
– Läkaren trodde att jag hade burit något väldigt tungt och därför hade mina blodkärl spruckit. Jag förstod inte det riktigt eftersom jag inte hade burit något så tungt. Jag har dessutom burit tunga saker förr utan att få blåmärken eller spräckta blodkärl.
När Oda kom hem från akuten kunde hon fortfarande inte riktigt förstå läkarens bedömning. Och dagen efter såg det likadant ut på armen.
– Jeg bestämde mig för att kontakta en annan läkare. Och det skulle visa vara helt avgörande. Inga blodprover visade på något fel men läkaren lade märke till en reva på min underarm, säger Oda.
Det lilla märket i huden liknade ett bett från huggorm tyckte läkaren, som sett liknande bett genom åren.
Blev sämre trots motgift mot huggormsbettet
– Jag fick motgift och kortison direkt men då hade giftet redan vart i min kropp i två dagar. Så effekten av medicinerna uteblev och jag blev sämre och sämre.
Oda blev inlagd på det lokala sjukhuset men fick inte riktigt något besked på vad för slags skada hon drabbats av efter bettet. Istället fick hon åka till ett annat sjukhus med specialister.
– Neurokirurgerna trodde jag hade fått en nervskada eftersom jag hade ont hela tiden. Jag skickades vidare till en smärtklinik på ett annat sjukhus för behandling.
Oda fick smärtstillande mediciner och fick en nervsimulator i förhoppning om att detta skulle dämpa de västa smärtorna.
– Jag gick med nervsimulatorn i ungefär ett år. Men den hade inte alls den effekt jag eller läkarna hoppats på. I perioder kände jag nästan att det gav mig obehag att använda den.
Fick diagnos efter bettet
Oda jobbade som kock när hon blev biten av huggormen.
– Det var omöjligt för mig att gå tillbaka till jobbet efter att detta hände.
– Jag hoppades länge att jag skulle kunna gå tillbaka till köket på sjukhuset där jag jobbade men efter ett års sjukskrivning och grundliga utredningar insåg jag att det inte ick.
Oda fick diagnosen komplext regionalt smärtsyndrom, som är ett samlingsnamn för alla som har en skada på en nerv. Efter huggormsbettet lider hon av kraftiga smärtor i skuldran och armen.
– I mitt fall handlar det om ett ovanligt kroniskt tillstånd. Smärtorna kommer aldrig att försvinna. Detta är något jag måste leva med resten av livet.
Nervskadan Oda fick var så speciell att läkarna hon varit i kontakt med skrev en vetenskaplig artikel som publicerades i en medicinsk tidskrift.
– Jag är det första kända fallet i norra Europa och det finns bara tre kända fall i världen, berättar Oda, som hade maximal otur när hon fick bettet.
Normalt brukar inte huggormsbett nå nerver men i detta fallet kom tänderna in i nerven.
Ny utbildning
Även om drömmen att kunna gå tillbaka till kockyrket försvann så vägrar Oda att bli bli långtidssjukskriven i så ung ålder.
– Jag valde att omskola mig. Nästa år är jag klar med mina högskolestudier och utbildad socionom. Det ser jag verkligen fram mot, berättar Oda.
– Jag tror att jag, med all min erfarenhet, kan sätta mig in i de utmaningar folk ställs inför. Det är en av anledningarna till att jag valde denna yrkesinriktningen.
Oda trotsar smärtorna varje dag och har hittat sitt sätt att tackla dem.
– Jag är en aktiv person och då glömmer jag att jag har ont. Nu sitter jag även i kommunfullmäktige och leder huvudkommittén för hälsa och kultur. Det ger mig massa energi och är dessutom både meningsfullt och lärorikt.
Men den största glädjen i livet upplevde Oda när hon och sambon Jonas blev föräldrar till Lea, 4 år.
– Jag blev gravid när jag var sjukskriven, det gav mig något annat att fokusera på och hjälpte mig att tackla smärtorna.
– Lea har berikat vårt liv – och tveklöst det bästa som har hänt mig. Hon är den bästa smärtlindringen!