Så pratar du med barn om hemska skoldåd – psykologen ger sina bästa råd
Det var på måndagseftermiddagen den 21 mars som polisen fick ett larm om ”pågående dödligt våld” på en gymnasieskola i Malmö.
Sent samma kväll stod det klart att två kvinnliga lärare hade dödats. En 18-åring man ringde polisen och erkände dådet, enligt Aftonbladet.
Mycket är ännu oklart kring den tragiska händelsen.
Men helt uppenbart är att många är djupt berörda av vad som har hänt. Inte minst barn. Som förälder är det inte helt lätt att veta exakt hur man ska möta barnet i de tankar och funderingar som kan uppstå.
"Lugna, lyssna, stärk"
Hanna Thermaenius är specialist i klinisk barn- och ungdomspsykologi och jobbar som psykolog på Rädda Barnen. Hon berättar att organisationen har en vägledning om hur man kan stötta barn vid skrämmande händelser.
Det bygger på att lugna, lyssna, stärk. I den ordningen.
Hanna Thermaenius utvecklar resonemanget
– Man kan lugna genom att visa att faran är över. Säga: Nu är det tryggt. Det är inte möjligt vid alla farliga händelser, men i ett sådant här fall, när det har varit ett dåd, då kan man till exempel konstatera vad som har hänt och att det är väldigt ovanligt. Sedan kan man förklara att det inte alls är sannolikt att det kommer hända på någon annan skola just nu.
Nästa steg är att lyssna. Att försöka ta in vilka funderingar som barnet har. Vid traumatiska händelser i offentligheten, som ett skoldåd är, uppstår ofta ryktesspridning. Där behöver barnet en guidande kraft. Någon som kan reda ut vad som är sant och falskt.
– Det är en bra idé att vara en uppsökande lyssnare. Att visa att man är där för barnet. Man kan säga: "Har du hört om det som hänt i Malmö?" Det är inte alltid som ett barn vill tala om det, men som vuxen visar man att frågan är "pratbar".
Vilka signaler ska man vara uppmärksam kring, som visar att barnet inte mår bra?
– Det är ok att känna att världen är läskig de första dagarna. Men om barnet slutar göra saker som det mår bra av, som att inte vara med kompisar eller har svårt för att sova, då kan man fundera hur man ska gå vidare. Det behöver inte vara att söka vård i första hand. Ett bra första steg är att prata med skolan.
Det tredje steget är att stärka. Med det menas att stärka de ramar som barnet har i vardagen. De som skapar känslan av trygghet.
– Det är en bra idé att hjälpa barn att göra sånt man brukar, sånt barnet mår bra av. Det viktiga är att man ser till att rutinerna kring mat och sömn fungerar.
Om barnet nu frågar: "Är världen en ond plats?" Hur ska man bemöta det?
– Då kan man gå tillbaka till lugnet. Man kan säga att många barn går till skolan varje dag och det här är väldigt sällsynt. Samtidigt kan man givetvis säga att det som hänt är sorgligt, hemskt och mycket allvarligt. Att göra så handlar om att lyssna in barnets oro om var världen håller på att hamna.
Men efter att ha mött barnet i dess oro, är det viktigt att visa och stötta vad man själv kan göra, säger Hanna Thermaenius. Vägen fram kan avgöras tillsammans med barnet. Kanske finns en särskild drivkraft att slå vakt om.
– Kanske kan man protestera mot våldet i samhället, kanske kan man gå med i en förening eller starta en själv på skolan? Eller man kan starta en loppis till förmån för något eller någon annan, eller kanske jobba mer mot mobbning på skolan.
Det handlar om att slå vakt om att barns inneboende kraft att vilja lösa problem?
– Ja. Det viktiga är att man hittar strategier tillsammans med barnet. Vad kan vi göra? Det gäller att samla på barnens kraft här. Det är barnen som är vår framtid.
