Rockabillybonden Emilia fann sitt kall: ”Blev störtkär i kor”
Färgklicken och fyrabarnsmamman Emilia Astrenius i Vättlösa är inte som andra bönder.
Emilia Astrenius, 33, är rockabillybonden som känner igen nästan alla sina 400 kor och som gärna ändrar den föråldrade bilden av den klassiska bonden som en äldre gubbe i rutig skjorta och med introvert småsur personlighet.
– Jag skulle också vilja att fler unga vågade satsa på här jobbet för det är verkligen roligt och man känner att man gör nytta, säger Emilia.
Emilia ville först bli veterinär
När hon var liten flyttade hennes föräldrar ut på landet utan någon tidigare erfarenhet av gårdsliv.
– Jag var hästtokig och älskade djur så det var kanske en anledningen till flytten. Att ha grodor i burk räckte inte riktigt. Helst ville jag bli veterinär.
För att börja resan åt rätt håll blev det naturbruksgymnasium med inriktning smådjur.
– Det ändrade jag ganska snabbt när jag fått träffa korna på skolan. Jag blev störtkär kan man säga och bestämde mig för att bli kobonde, ler Emilia.
När Emilia berättade om sina nya planer för sin mamma så fick hon stöttning till 150 procent.
– Var det inget annat, sa hon.
Emilia Astrenius
Ålder: 33 år.
Bor: Vättlösa, Götene.
Familj: Sambo, fyra barn.
Gör: Bonde.
Har: 400 kor och ett stort antal grisar.
Husdjur: Valp av rasen kelpie.
Dröm: Kameler hade varit kul.
Instagram: Emiliaastrenius.
Sökte personlig kontakt med korna
När hon väl bytt till jordbruksinriktning kände hon sig hemma och hon gick alla kurser som fanns med någon anknytning till kor, till och med ko-manikyr.
– Jag fick MVG där, skrattar hon.
– Det är kul att fixa med klövarna så de blir fina.
Efter utbildningen 2008 gick hon vidare till att jobba som avbytare på olika gårdar.
– Det var verkligen en fantastiskt bra skola. Det fanns något nytt på varje ställe. Alla har ju sina egna sätt att göra saker som fungerar för deras djur och gård. Det kunde vara allt från 25 till 120 kor och bara det gör ju skillnad. Jag hade jätteroliga år.
Trots att hon verkligen trivdes med att vara avbytare så fanns det en stor nackdel med jobbet och det ville hon ändra på.
– Jag ville lära känna varje ko, ha en personlig kontakt med djuren och det gick inte när man flyttade runt. Då kände jag att det behövdes en egen gård, men det är svårt när man inte har en anläggning att ärva eller massor med pengar, säger Emilia.
Fick ta över gården
Att det till slut skulle lösa sig var något av en slump för 2013 kom hon som avbytare till den gård där hon i dag är delägare.
– Bonden här, som heter Dag tyckte att väl att jag var bra på att mocka, skrattar hon.
Framförallt så hade bonden inte någon som var intresserad i släkten och ville se till framtiden. När han fick se Emilias brinnande intresse och stora kunskaper var han snabb att föreslå att hon stegvis skulle köpa sig in i gården för att till slut äga alltihop.
– Dag stod och pratade om att han inte hade några arvingar och att han ville ha någon som brinner för det här som kunde ta över längre fram. Och så sa han att han trodde att han hittat rätt person. Jag fattade ingenting och frågade vem det var. När jag insåg att han menade mig började jag gråta.
Det skulle visa sig vara en väldigt bra lösning – en lösning som Emilia aldrig trodde att hon skulle få chansen till.
– Att det skulle bli mycket jobb förstod jag, men det hade jag inget emot så från 2017 bestämde jag mig för att satsa och från och med 2020 blev jag ägare till en del av gården, berättar hon.
Har tolv heltidsanställda
Emilia har dessutom haft en hel del annat på gång vid sidan om allting med gårdar och djur. Hon är i dag fyrabarnsmamma, men lever inte ihop med de olika fäderna längre, utan har en ny sambo.
– Ibland blir det så. Det är full fart hemma med en 13-årig tjej, en elvaårig kille och två tjejer på sju och tre år, ler hon som om det var ingenting att hantera jämte ett minst sagt tufft företag.
Kanske är det för att hon verkligen älskar sina kor och grisar som hon inte verkar trött alls.
– Numera har vi tolv heltidsanställda också. Jag är inte ensam, utan vi fungerar som ett riktigt bra team.
Förutom djuren har hon 1 000 hektar växtodling, som gör dem självförsörjande – hö, spannmål och raps. Färsk hösilagedoft ligger också över gårdsplanen och snart får Emilia styra upp lite eftersom ungdjuren ätit upp och nu högljutt talar om att de vill ha mer mat. De råmar igenkännande när de ser henne och snart kommer en av hennes anställda med traktorn fylld med hösilage.
I en enorm hage på andra sidan vägen ligger ett 30-tal kor och vilar under ett stort träd. De är alla svart-vita, men genom deras tecken kan hon oftast känna igen dem. Hon kan också deras blodslinjer och kan förklara att det ofta visar sig i temperament, beteende och hur mycket de mjölkar till exempel.
Emilia har sina ko-favoriter
En av korna går helst för sig själv och lämnar gruppen med självsäker stil. När kameran kommer fram poserar hon, dock utan att verka allt för angelägen.
– Det är 1812 Olga – tillhör alltså Olgalinjen. De är alltid så där. Lite annorlunda, envisa, vill vara i centrum, men också friska av sig.
Emilia vill verkligen se dem som individer och visst har hon en del favoriter som 1350 Estelle – en ko med ljust ansikte och mycket lugn.
– Sedan har vi 1626 och 1636 som båda alltid går baklänges in i båset när de ska lägga sig. Varför vet jag inte, men det blir lite knepigare att mocka. En del gillar också att vara ute hela tiden, andra inne hela tiden. Det är verkligen olika, förklarar hon.
Vi går vidare till ett par andra hagar, en med kvigor som ännu inte haft sin första kalv och en annan hage med lite olika kor, bland annat en riktigt tjockis.
– Hon får inte direkt mer mat än någon annan, men är verkligen rund som en boll. Hon kallas mjukglassen, skrattar Emilia, medan kon sakta vaggar mot ladan för att gå inomhus en stund.
Avlar på de friska korna
Emilia fortsätter att visa runt. Det är många hagar och många byggnader. Korna kommer gärna fram och är sociala, en del gillar att klia sig i klimaskinen, som enbart har till syfte att klia korna. En del kör in huvudet i den roterande borsten, andra vill klia ryggen eller rumpan.
Mitt emot korna ligger kalvbåsen där kalvarna kan umgås med varandra och titta på mamma under tiden.
Det finns både svartvita och brunvita, men med en stor övervikt på svartvita.
– De brunvita korna som vi hade var lite veka i benen så de höll inte så bra, därför blev det fler och fler av de svartvita istället. Det är viktigt att fortsätta avla på god hälsa.
Jag gillar hela rockabillystilen
Nu är det inte bara kor som intresserar Emilia. Hon har en liten vallhundsvalp och har en dröm om en egen amerikanare.
– Jag gillar hela rockabillystilen med kläder, old style – tatueringar, vintagemöbler och 50-talsprylar. Vad gäller bil skulle jag helst vilja ha en Dodge Dart, ler hon.
Emilia har också varit retro pinup-modell under åren 2014 – 2015.
– Det var kul och kanske var det då jag fick upp intresset för den här stilen ännu mer.
Hon vill också gärna engagera sig i samhällsfrågor och vill framförallt sprida kunskap om bondelivet.
– Jag tror inte många vet hur det går till att sköta en gård. Vad som måste göras varje dag, hur man måste tänka olika säsonger och hela tiden ligga ett steg före.
Emilia är engagerad i LRF
Som mest engagerad var Emilia från 2013 då hon blev ordförande i LRF Ungdom lokalt, vilket ledde till allt mer resor när hon dessutom blev ordförande på riksnivå 2018.
– Det var väldigt lärorikt. Jag fick sätta mig in i jordbrukspolitiken i Europa. Framförallt var jag intresserad av ägarskiften och generationsskiften. Det är problem om inte kunskapen och viljan finns att ta över gårdarna. Det är stora pengar att komma igång som bonde och där behöver man ha nya lösningar, säger hon.
Det är inte ovanligt att svenska bönder tvingas lägga ner
Emilia medger att hon kan sakna den tiden lite ibland och skulle gärna engagera sig politiskt om hon bara hittade ett parti som passade henne.
Sedan kom pandemin emellan. Det var tuffa tider med foderförseningar och sedan har det fortsatt med höga elpriser, dieselpriser och brist på gödsel för odlingarna.
– Det har varit många utmaningar utöver det vanliga. Det är inte ovanligt att svenska bönder tvingas lägga ner och det är inte bra, konstaterar Emilia.
Korna sköts olika i Europa
Hon träffar fortfarande en del bönder från andra länder på olika konferenser, men känner också en del privat. Hon har även haft ett större besök på gården med bönder från olika platser i världen.
– Det skiljer sig en del hur man löser olika problem i både Europa och övriga världen, hur man hanterar djur och det är alltid intressant att höra.
– En italienska berättade att hon installerat AC med fläktar, vattendusch i kornas ansikte som de kan välja om de vill och sprinklersystem för att de ska känna sig lagom varma.
– Hon har också helkaklade snygga utrymmen för djuren och det ser rent och fräscht ut på hennes gård verkligen, men korna får inte gå ut, för som hon ser det är det inte är bra för dem. Det är förmodligen kulturellt – de tycker korna är mer omhändertagna inomhus.
– Irländarna däremot tycker att vårat svenska system är alldeles för mycket inomhus, deras kor går ännu mer ute på ren betesdrift. Alla har olika idéer, berättar Emilia.
Till sin hjälp har hon, förutom de anställda även en del maskiner och prylar, som mjölkmaskiner som läser av varje kos halsband och som därmed kan ge statistik på hur de mjölkar och mockrobotar som likt gräsrobotar går runt och flyttar koskit hela dagarna. Den största av dem kallas Big Bajs.
– De lever ibland sitt eget liv, men är till stor hjälp, speciellt Big Bajs.
Att vara bonde innebär i dag med andra ord en hel del arbete med ny teknik och datorer.
– Här kan jag bland annat se att vår rekordko är 631 Myra som mjölkade 106 000 liter mjölk under sitt liv, säger hon och scrollar på datorn.
– Det är en hel del mjölk.
Emilia är själv en glad mjölkdrickare, men bäst är det nog ändå med kvarg och grädde.
– Det kan jag inte motstå.