”Red Joan” – Melita Norwoods liv som KGB-spion blir film
Den omtänksamma och soliga lilla änkan som bodde i det kanske charmigaste huset i Londonförorten Bexleyheath var omtyckt av alla. För Melita Norwood var medmänsklighet viktigt och hon ställde gärna upp för människor som hade det svårt. Trots sin ålder var hon klar, pigg och spänstig och besökte ofta de som var ensamma och gick och handlade åt sjuka i byn.
Grannarna på lugna Garden Avenue anade absolut ingenting och blev både förstummade och chockade när polisen stannade utanför stenhuset, knackade på och hämtade den då 87-åriga kvinnan.
Strax efteråt briserade bomben.
Melita, som älskade att pyssla med sina växter, koka sylt och laga chutney, hade levt ett hemligt liv vid sidan om, långt från syltburkarna. Bakom spetsgardiner och pelargoner hade hon bedrivit en helt annan verksamhet…
Det stora avslöjandet kom som en chock för hela Storbritannien. Men kanske främst för alla i Bexleyheath.
Försökte sprida Marxs budskap i området
Det var välkänt i byn att Melita hade vänstersympatier. Varje morgon kom tidningsbudet med 32 exemplar av den kommunistiska dagstidningen Morning Star till henne och dessa gick hon sedan runt och delade ut till sympatisörer och bekanta i området.
– Hon pratade om Karl Marx hela tiden, och tyckte jag skulle läsa honom, sa grannen Robert Leck till Daily Mail.
Melita Norwood var ingen vanlig mormor. Hon var ”Red Granny” (röda mormor). Det visade sig att hon hade varit KGB-agent i hela 35 år. Hösten 1999, när allt avslöjades, beskrevs hon plötsligt som Storbritanniens farligaste spion någonsin! Melita var en idealist och marxist, och genom hela sitt långa liv var Sovjetunionen hennes förebild.
Rollfiguren Red Joan i nya filmen är inspirerad just av KGB-spionen Melita Norwood.
– Melita var lite excentrisk, men en förtjusande kvinna. Det är helt otroligt och helt osannolikt, det är det sista man skulle kunna tänka sig skulle kunna hända på en lugn gata som vår, sa Dave Kopel, en av de boende på Garden Avenue.
Begåvad och politiskt engagerad
Melita föddes 1912 i Bournemouth i södra England som det andra av tre barn till Gertrude och Peter Alexander Sirnis. Pappan, som ursprungligen kom från Lettland, var bokbindare och grundaren av en socialistisk tidning i Southampton. Mamman var aktiv suffragett med vänstersympatier. Melita blev tidigt politiskt intresserad och engagerad. Hon var studiebegåvad och omtyckt, pluggade latin och logistik innan hon flyttade till London för att gifta sig och söka jobb.
Hon fick arbete som sekreterare vid ett metallforskningsinstitut i London och blev snabbt omtyckt av både chefer och kollegor.
1943 födde hon dottern Anita och var mammaledig. När hon återvände till jobbet året efter blev hon högste chefens allt-i-allo.
Melita fick genomgå rigorösa säkerhetskontroller men var så omtyckt, betrodd och tekniskt kunnig att hon snabbt blev en nyckelperson i företaget. Hon deltog i många möten, vissa under sträng sekretess, eftersom hon förväntades vara ständigt behjälplig. Melita var också en av få som hade tillgång till de två kassaskåpen med högkänsliga dokument, ett på kontoret och det andra i chefens hem.
För KGB var det ett lyckligt sammanträffande att chefen också råkade vara medlem av den rådgivande kommittén för atombombsprojektet i Storbritannien – och att Melita var sant politiskt engagerad. Som medlem av det oberoende arbetspartiet och senare kommunistpartiet hade hon redan rekryterats som agent under ett möte med Sovjetunionens vänner.
Använde kodnamnet Hola
Under kodnamnet Hola förmedlade Melita militära topphemligheter till Sovjetunionen, från 1930-talets mitt och fram till 1972 då hon som 60-åring gick i pension.
Dessa forskningsdokument från Storbritanniens topphemliga kärnvapenutvecklingsprogram sades ha gjort det möjligt för Sovjetunionen att komma ikapp de ledande västländerna med att skapa atombomben.
Jag ville stödja det samhälle och den ideologi jag trott på
– Jag ångrar ingenting, sa Melita med klar röst där hon stod på gången mellan blommande prästkragar, gullris och nejlikor hemma i trädgården. Klädd i violett blus och tweedkjol läste hon upp sin handskrivna bekännelse i solskenet.
– Jag gjorde det inte för att tjäna pengar. Jag ville stödja det samhälle och den ideologi jag trott på. Jag skulle må dåligt om jag inte gjort vad jag kunnat för att hjälpa till så att det samhällssystem som gett alla sina människor mat, utbildning och hälsovård inte skulle besegras. Det sovjetiska. Jag önskade att de uppgifter jag hade tillgång till kunde hjälpa landet att hålla jämna steg med Storbritannien, USA och Tyskland. För övrigt håller jag inte på med att spionera mot mitt land.
Melitas make hade känt till hennes spioneri och hade varit starkt kritisk men inte lyckats stoppa sin fru. Dottern Anita hade däremot aldrig vetat. Hon arbetade som laboratorietekniker i en stad 20 mil från föräldrahemmet när avslöjandet rullades upp.
Slapp fängelsestraff
– Det är en fullständig chock. Men vad lilla mamma än kan ha gjort så älskar både jag och hennes barnbarn henne. Hon är en mycket bra person, väldigt stark, snäll och helt ointresserad av det materialistiska, sa Anita i en intervju.
Trots avslöjandet att den omtänksamma kvinnan hade en annan sida och varit landets kanske farligaste spion slapp hon åtal och straff. Detta var mycket omdebatterat i Storbritannien men högsta domstolen menade att ingen skulle vinna någonting på att sätta den 87-åriga damen i fängelse. Och hon skulle själv varken ångra sig eller ändra ståndpunkt. I hela sitt långa liv vägrade hon acceptera nedbrytningen av Sovjet.
Åsikterna gick isär men de flesta av Bexleyheathborna tyckte också att det var svårt att fördöma den rara lilla kvinnan som hade varit en omtänksam granne i årtionden, trots att hon varit KGB-spion.
– Hon var en vacker och sann människa som handlade helt efter sin övertygelse, sa Sheila Howell, granne i över 20 år, till Daily Mail.
Tre år efter sin bekännelse sålde Melita huset och flyttade till en lägenhet för att kunna vara nära sin dotter. Ända fram till sin död 2005, då hon var 93 år gammal, var hon av övertygelsen att hon handlat medmänskligt, sant och rätt.
KGB tilldelade henne en prestigefylld militär utmärkelse och erbjöd henne också pension. Detta avböjde hon med motiveringen att spionaget var en principfråga.
– Hon tyckte att det hon gjort var det enda rätta. Hon berättade för mig att hon var beredd på att bli tagen som krigsförbrytare och att hon skulle ha accepterat ett fängelsestraff. Hon följde bara sin övertygelse, hon ville att alla människor skulle behandlas lika och ha mat för dagen, sa Anita efter moderns död.
Detta är filmen om Röda Mormor
Red Joan är historien om en kvinna som gav sken av att förråda sitt land, samtidigt som hon kan ha räddat många från ett fruktansvärt öde. Rollfiguren Joan är inspirerad av KGB-spionen Melita Norwood som avslöjades vid 87 års ålder.
Filmen har biopremiär 3 maj. Dame Judi Dench spelar den äldre Joan och Sophie Cookson den yngre.
