Rättsexperten om "Lindomefallen"
– Den frågan återkommer varje gång jag är ute och föreläser. Det är den typen av fall som orsakar så mycket irritation hos allmänheten, säger Sven-Erik Alhem, rättsexpert och tidigare överåklagare.
Den lilla orten Lindome, utanför Göteborg, har ett framgångsrikt fotbollslag och är födelseort för den så kallade Lindome-stolen. Ändå är det kanske rättsfallet med samma ortsbeteckning de flesta tänker på när Lindome nämns.
En äldre man överraskar tjuvar i sitt hem 1990. En av tjuvarna slår ner husägaren med en stekpanna. Mannen hittas senare död på golvet. Tjuvarna, kända av polis sedan tidigare, åker snart fast. En av dem åtalas för mord och den andre för medhjälp.
Båda säger att det var den andre som gjorde det. Båda fälls. Den ene för mord och den andre för medhjälp till grov stöld och skyddande av brottsling. Morddomen överklagades till hovrätten som menade att det inte gick fastställa om båda medverkat i dådet eller om bara en av dem agerat utan den andres medverkan. Och när det inte gick att klarlägga vem av dem som hade slagit mannen till döds blev slutresultatet att ingen av dem kunde dömas för mord eller medhjälp till mord.
Bortom rimligt tvivel
Med tiden har Lindome-fallet blivit synonymt med mord där två inblandade skyller på varandra och kommer undan straffansvar för själva dödandet. En etikett som också mött motstånd eftersom den är så enkel att klistra på i en värld där alla fall är unika. Men om de har något gemensamt så är det alltså att de vållar irritation hos allmänheten.
– Många tycker ju "Jamen döm båda, kläm till ordentligt". Man om det inte går att avgöra vem det är samtidigt som det inte heller går att bevisa att de misstänkta gärningspersonerna handlat gemensamt och i samförstånd så räcker bevisningen inte till för en fällande dom mot någon av dem, säger Sven-Erik Alhem.
– Åklagaren ska kunna bevisa att just den berörda tilltalade är straffrättsligt skyldig. Och det måste vara "bortom rimligt tvivel".
Se också: 4 krimfall som skakat världen
Vad är "gemensamt och i samförstånd"?
Begreppet gemensamt och i samförstånd tarvar sin förklaring. Det måste finnas en gemensam planering som gärningsmännen agerar i och är införstådda med.
Sven-Erik Alhem tar ett HD-utslag som exempel. Två kompisar är ute och går. De stöter på en tredje kille som en av kompisarna börjar puckla på. Under tiden håller den andra kompisen pugilistens rock. Han är alltså aktiv i misshandeln som medhjälpare även om han inte slår.
I ett annat exempel målar Alhem upp en scen av en biosalong med besökare i. Under en av stolarna ligger en automatkarbin inlindad i tyg som polisen fått nys om.
– Du kan ju inte åtala alla därinne misstänkta för grovt vapenbrott bara för att de råkar ha befunnit sig i biosalongen där vapnet återfunnits eller hur?
Exemplet med biosalongen är så klart begripligt. Det hade blivit knivigare om det bara fanns tre personer därinne vid tillfället. Men även då hade krävts bevisning som styrker anknytning till vapnet.
En friad för mord i Vallentuna
Samtidigt som exemplen från till exempel Lindome och mordet på Gert-Inge i Markaryd irriterar allmänheten så finns det exempel på motsatsen. Efter polismorden i Malexander fälldes till exempel Tony Olsson, Andreas Axelsson och Jackie Arklöv för mord även om det inledningsvis var oklart vem som avlossat de dödliga skotten.
I januari 2021 fälldes två män, 28 och 26 år gamla, för ett uppmärksammat rånmord som skett i Vallentuna ett drygt år tidigare. De misstänkta männen medgav att de varit i huset men skyllde morden på paret, som bodde i huset, på varandra.
Tingsrätten fällde männen för grovt rån och mordet på kvinnan. Ingen av dem kunde fällas för mordet på mannen. Mycket talar för att hovrätten kommit till en annan slutsats. Enligt DN har 26-åringen släppts ur häktet i väntan på dom vilket skulle tala för att han frias från misstankarna om mord på kvinnan.
Detta leder inte sällan till att någon som sannolikt är skyldig kommer att frikännas. Principen om hellre fria än fälla i tveksamma fall gäller alltså.
Sannolikt skyldig räcker inte
Sven-Erik Alhem uttalar sig inte om de specifika fallen men menar att allt, återigen, handlar om att åklagaren måste kunna bevisa bortom rimligt tvivel att envar av de tilltalade antingen utfört gärningarna gemensamt och i samförstånd eller i vart fall varit på något straffbart sätt medverkande.
– Det räcker inte för en fällande dom med en bevisnivå som når sannolikhet för skuld. Detta leder inte sällan till att någon som sannolikt är skyldig kommer att frikännas. Principen om hellre fria än fälla i tveksamma fall gäller alltså.