Plakatpolitik – känner du igen de klassiska valaffischerna?
Inför valet kommer våra politiker som vanligt att göra sitt bästa för att visa att de är värda våra röster. De kommer att synas i sociala medier med en byggjobbarhjälm på huvudet och en grillad med bröd i näven (Med undantag för miljöpartiets språkrör som sitter på en mossig sten i skogen med en rykande kåsa emellan sig). Några är ute på jakt och en annan åker ner i ett gruvschakt i Kiruna. En tredje besöker ett socialt utsatt område och ser beslutsam ut i fladdrig vindtygsjacka. Oavsett bild så är de ute efter samma sak. Vi, det vill säga väljarna, ska identifiera oss med dem och visa det vid valurnan.
– De vill ju vara folkliga men det är en risk man tar. Människor ser ju om politikern inte bottnar i det, säger Bengt Johansson, professor vid Institutionen för journalistik, medier och kommunikation JMG i Göteborg, som studerat hur partierna kommunicerar i allmänhet och valaffischer i synnerhet.
Från exempel vet man att politiker, oavsett färg, ser fåniga ut i stridsvagnar. Men trots detta faktum verkar de inte kunna motstå tillfället när det yppar sig. Speciellt i en tid med ett krig i fonden och ett Natomedlemskap på tapeten.
Men det finns så klart de politiker som lyckats bottna i det folkliga och samtidigt stå för en ny sorts kommunikation.
Från smutskastning till leende
I valaffischernas barndom var partiledarna inte samma självklara modeller som idag. Under 20- och 30-talen gick mer energi åt till att skrämma väljarna med vad som skulle hända om motståndarna fick makten. Kapitalister karikerades som feta girigbukar och högern varnade för kommunismens hänsynslösa framfart.
– Det kom både från höger och vänster. Det har blivit mycket snällare med åren.
Att partiledarna skulle vara med på valaffischerna är ett sent påfund. Det var inte ens speciellt vanligt på 90-talet. Och om de var med skulle de se allvarliga ut. Gösta Bohman, partiledare för Moderata samlingspartiet 1970-1981, var en av dem som ritade om kartan.
– Fast han var inte den första som log. Jag har hittat en affisch med en brett smajlande Alf Svensson (KD) från 1968.
Men Gösta var i alla fall tidig med att vara fritidsklädd på bild i äktsvensk miljö. Skärgård, utedass och kniv i livremmen.
– Han bottnade ju i den folkligheten. Det är det viktigaste. Och sen hade han det där stomatolleendet.
Ikonisk affisch och blandade budskap
Den politiska kommunikationen har svällt rejält sedan Gösta Bohmans dagar. Affischerna är fortfarande en happening för de berörda valarbetarna men i sociala medier pumpas budskapen ut för fulla muggar dygnet runt. Det är så mycket att det är omöjligt för Bengt Johansson och hans kollegor att överblicka allt. Men det är tydligt att det finns ikoniska affischer som står sig. Både som goda och som mindre goda exempel.
Tydlighet verkar vara ett det första kravet för en svensk partiaffisch. Det finns en hel del exempel på när kreatörerna liksom tänker ett steg längre än den tilltänkta publiken, det vill säga väljarna.
– Moderaterna hade en kampanj i valet 2002 med budskapen "Rösta på din frisör", "Rösta på din lärare". Ingen förstod. Jag förstår den fortfarande inte, säger professor Johansson.
Den kanske luddigaste kampanjen står Kristdemokraterna och deras dåvarande partiledare Göran Hägglund (2004-2015) för. Hägglund, som i politiska sammanhang betraktas som en spjuver, har någon sorts stirrtävling med en struts.
Bengt Johansson förklarar att bilden anspelade på en kampanj som Kolmården gjort där hockeyprofilen Niklas Wikegård stirrade ner en varg på samma sätt.
– Alltså så där som boxare gör vid invägning innan match.
Men om man inte känner till förlagan så ser man bara en politiker i glasögon med en struts
– Det blev lite för smart men det är nog den roligaste affischen vi har.
Även om tydlighet krävs så har det funnits försök att liva upp budskapen med perspektivskifte och ironi (speciellt vanligt under 90-talet). På 80-talet kunde Socialdemokraterna gå till val med en bild på en yuppie i en öppen sportbil. För han kunde också vara arbetare och därmed socialdemokrat. Den bilden har sedan återuppstått i annan form. Sist med Nya moderaterna som avsändare.
Bengt Johanssons egen favorit är enkel i sitt utförande men sinnrik i sitt budskap. En enkel tecknad bild från 1960 med socialdemokraterna som avsändare.
– Den föreställer en stuga och en segelbåt. Den ideala bilden av svensk sommar.
3 klassiker
Det här är Lennart
Lennart Daléus hade jobbat länge i politiken när han blev partiledare för Centerpartiet. Bland annat som ledare för Linje 3 i kärnkraftsomröstningen. Men partiet litade uppenbarligen inte på att det jobbet nått allmänhetens medvetande eftersom man sjösatte en kampanj för att göra Lennart känd. Den kampanjen satte sig dock rejält även om Lennart själv bara satt vid rodret en kort tid (1998-2001).
Det ska vara förbjudet att knarka
Folkpartiledaren Bengt Westerberg "ryter ifrån" 1988. Eller han kanske inte ryter ifrån så mycket. Det kan visserligen se töntigt ut i backspegeln men budskapet var att allt innehav av narkotika för eget bruk skulle kriminaliseras. Även om det så bara fanns i konsumentens pipa eller spruta. Men Westerberg såg lika prydligt stylad ut i en liknande appell för fri reklam-tv. Det kanske förklarar dynamiken mellan text och bild.
Lägre skatter
