Peter Mangs satte skräck i Malmö
Kooros Effatians familj kunde inte nå honom. När polisen tog sig in i den 66-årige sjukpensionärens lägenhet den 13 juni 2003 fann de honom död på den gula soffan i vardagsrummet. På honom hade någon placerat stolsdynor, filtar och kläder som täckte hans kropp. På golvet fanns blod. Den äldre mannen, som från början var flykting från Iran och kom till Sverige på 80-talet, hade mördats genom ett skott i bröstet.
Någon hade tagit ut 7 100 kronor på Kooros bankomatkort efter hans död. Hans nycklar och plånbok var spårlöst försvunna. Mordet var det första som Peter Mangs, i dag 47 år, gjorde sig skyldig till och innebar början på besinningslösa skjutningar mot slumpmässigt utvalda invandrare i Malmö.
Vem är egentligen Peter Mangs?
Han föddes i Älmhult, Småland, och föräldrarna skilde sig tidigt. Han växte upp med sin mamma och en sju år äldre syster, var systerson till skådisen och revyartisten Sune Mangs. Som ung spelade han bas och gjorde kortare inhopp i olika band, gick efter gymnasiet både en musikutbildning på Fridhems folkhögskola i Svalöv och en snickarutbildning för att kunna bygga basar. Då drömmen om att bli en hyllad musiker inte besannades i Sverige flyttade han till sin far i Florida 1996. Inte heller där lyckades han bli något och då Mangs 1999 flyttade hem till Sverige för att lansera en låt han gjort funkade det inte alls.
Mangs tränade för att mörda
Istället påbörjade han ”verksamheten”, att träna sig själv att bli mördare. I en intervju med Robert Aschberg i Radio 1 berättade Peter 2013 efter att ha dömts till livstid:
– Jag hade flyttat hem från USA och såg tre Rosengårdsindivider som skulle stjäla en bil. Då tänkte jag att dem skulle jag vilja döda. Sedan började jag fundera på olika teknikaliteter kring detta. Det blev ett intresse.
Han ogillade invandrare, skaffade vapenlicens 2001 och började repa deras bilar i skydd av mörkret nattetid för att testa sina nerver.
Mangs fick rejäla adrenalinkickar och trappade snart upp sina förbjudna aktiviteter för att få samma fysiska belöning igen. Samtidigt försökte han kontrollera dem, något han kallade ”adrenalinträning”. Mangs gav sig först ut på stan med luftpistol, sen med oladdade riktiga pistoler, till sist laddade. Vapenlicens hade han både för en 9 mm Glock och en 22-kalibrig tävlingspistol och på sig hade Peter även vad han kallade sin stridsväst, en väst i vilken han hade sina vapen.
Hans nya mission var att mörda invandrare och flyktingar. Mangs försökte härda sig mot smärta genom att med sax klippa bort födelsemärken från kroppen. 2003 påbörjade han en sjuksköterskeutbildning, men underkändes, stod utan studiebidrag och inkomst, började pantsätta sina ägodelar och var i desperat behov av pengar. Det var ytterligare en orsak till att han tog steget och mördade. Istället för att bli sjuksköterska skulle han bli den nye lasermannen.
Se också: Christinas dotter mördades i Göteborg
Utredningen av det första mordet på Kooros fördröjdes för att offret led av hjärtproblem. Då dottern inte fick tag på honom dagen därpå ringde hon polisen och bad dem titta till honom. Efter att patrullen hittat liket tillkallades kriminaltekniker.
Togs för naturlig död
Dessa såg Kooros hjärt- och lungräddningsmärke på dörren och kom utan att ens undersöka liket fram till att han måste dött av en blodstörtning, hostat blod och kvävts i sina egna spyor. Så kroppen kördes till ett vanligt sjukhus och blev liggande tre dagar i väntan på obduktion. Då obducenten väl såg skotthålet i bröstkorgen blev det dock annat ljud i skällan och på rättsmedicin hittades snart en 9 mm kula i kroppen.
Under tiden då man trott det var en naturlig död var Kooros son Kiarash på brottsplatsen, skurade och städade ur lägenheten.
Han såg att bankomatkortet saknades och att någon verkade ha sökt igenom bostaden. Så han ringde polisen och rapporterade in det, men den ansvarige för utredningen hade gått hem för dagen. Det dröjde en hel vecka innan mordutredningen inleddes och då saknades viktig teknisk bevisning. Det enda man hade att gå på var kulan, men Mangs hade slipat pipan på sin pistol så teknikerna trodde mordvapnet var ett hemmabygge.
Mord i trapphus
Samtidigt hade man vid den här tiden fått stora problem med gängkriminalitet och skjutningar i Malmö. Fast inte Kooros alls stämde överens med profilen för offer för gängkriminalitet var det vad man först trodde.
Då ytterligare en man mördades i trapphuset på en grannfastighet på Gånglåtsvägen klockan sex på morgonen sex veckor senare såg polisen dock ett samband. Kulan verkade komma från samma vapen.
Det nya mordoffret var 23-årige Firas Al-Shariah. Och den här gången vittnade en kvinna som bodde i området om att hon sett en smal nervös man med luvtröja i närheten av mordplatsen före mordet. Hon beskrev honom som ”en grå mus med röda ögon”.
Anonymt tips
Utredningarna lades på is då det det inte fanns något att gå på. I början av augusti ringde dock en anonym tipsare in och hävdade att en narkoman skjutit männen på Gånglåtsvägen. Personen sa även att mördaren tagit ut först 5 000 och sedan 2 100 kronor med Kooros bankomatkort. Något bara polisen visste, så de tog tipset på allvar.
Det ledde dock inte fram till något. Orsaken var att det var Mangs själv som ringt in och anmält sin granne för de båda morden eftersom han retat sig på att denne spelade hög dålig musik sent på kvällarna.
2004 flyttade Mangs in till centrala Malmö, tog jobb som tandtekniker och gick med i en samtalsgrupp för asbergerpatienter där han fick en kompis. För kompisen, som även han var helsvensk och ogillade invandrare, ska Mangs efter några års vänskap ha berättat att han mördat de två på Gånglåtsvägen, men även att han skjutit en 16-årig kille, som överlevt, i en gångtunnel 2006.
Mangs följde noga utvecklingen av de eskalerande gängkrigen i Malmö och upprättade ett register över personer med kopplingar till gängen. I skuggan av de skjutningarna kunde han själv smyga runt och ostört skjuta mot invandrare.
2009 sjukskrev Mangs sig som tandtekniker. Han var tvungen att trappa upp ”verksamheten” eftersom han inte lyckats mörda någon sedan 2003. Den 9 oktober samma år sköt han den 20-åriga kvinnan Trez West Persson som satt i förarsätet på en vit bil på Skrävlinge kyrkväg. Han försökte även mörda föraren, en 21-årig man på permission från ett fängelsestraff, men denne lyckades springa iväg och ta sig tillbaka till en fest han varit på tidigare på kvällen.
Avled på sjukhus
Båda två sköts i huvudet. Trez avled på sjukhuset, men hennes vän överlevde och kunde slutligen tre veckor senare då han vaknade upp höras av polisen. Allt han mindes av händelsen var att skytten varit svensk och runt 40 år gammal.
I slutet av 2009 och ett år framåt försöker Peter Mangs mörda ytterligare ett antal invandrare i Malmö. Bland annat en böneledare på ett islamiskt center, två män i en bil, några på väg ut från ett gym och en ägare av ett gatukök på hans arbetsplats. Flera gånger såg offren röda laserprickar fladdra förbi innan det small och i media började gärningsmannen kallas den nye lasermannen.
I oktober 2010 började det komma in tips till polisen. Bland annat berättade den autistiske vännen vad Mangs sagt för sin socialsekreterare och denne ringde polisen. Eftersom han hade licens på vapen av samma kaliber som många av de ouppklarade skjutningarna och morden började polisen spana på Mangs den 23 oktober 2010. De såg honom skjuta in i ett skrädderi och sedan skalla ägaren då denne kom ut på gatan.
Husrannsakan hos Mangs
Mangs greps slutligen i början av november. Vid en husrannsakan som följde hittades hans stridsväst, vapnen och ammunition. Dessutom ett antal peruker och lösmustascher, nyckeln till det första mordoffret Kooros lägenhet och hans plånbok. Mangs häktades och nekade till alla brott utom att han skjutit mot några gatuskyltar. I förhören pratade han ibland på, andra gånger stoppade han in fingrarna i öronen och började sjunga högt för att slippa höra vad förhörsledarna sa.
Vid ett tillfälle satt han och sjöng en timme och 20 minuter i sträck varpå han även skrev till Guinness Rekordbok och hävdade att det måste vara ett världsrekord, att han borde noteras som den som sjungit längst i samband med förhör i en mordutredning.
Dömd för två mord
Han åtalades slutligen för tre mord, tolv mordförsök och en mängd andra brott. Rättegången inleddes i maj 2012. I brist på bevis åtalades han dock inte för skjutningen av 16- åringen i gångtunneln 2006. I tingsrätten dömdes Peter Mangs till livstids fängelse för två mord och fem mordförsök. Hovrätten gick på samma linje och fastställde domen 2013, men här dömdes Mangs för två mord och åtta mordförsök.
Peter Mangs offer
– Trez fattas oss hela tiden. Min äldste son brukar säga att utan Trez är vi inte en hel familj. Det kommer vi aldrig att bli. Vi är skadade för livet och kommer alltid att leva med förlusten, säger Jeanette Wests, 59, mamma till Trez Persson West.
Trez blev bara 20 år.
En kväll i oktober 2009 sköts hon till döds i en bil utanför Västra Skrävlinge kyrka i Malmö. Hon satt i en vit Renault tillsammans med en manlig vän när Peter Mangs cyklade förbi och lyste med en ficklampa in i bilen. Några sekunder senare vände han om och tömde hela magasinet rakt in i bilen.
Trez träffades i huvudet och dog. Vännen överlevde men skadades svårt. Trez var på fel plats vid fel tillfälle. Skotten var inte avsedda för henne. Det var vännen som var måltavlan berättade Peter Mangs senare för journalisten Joakim Palmkvist i en intervju.
Efterlängtat sladdbarn
För Jeanette tog det lång tid innan hon kunde säga att Trez var mördad. Hon har fortfarande svårt att förstå att dottern inte kommer hem igen.
– Det känns som om hon är på semester och snart kommer hem. Det är en önskan såklart. Hon är mitt barn. Att förlora ett barn är som att förlora en kroppsdel. Det är en del av mig som försvunnit.
Trez var en älskad dotter och lillasyster. Ett efterlängtat sladdbarn som ville andra väl och som engagerade sig i dem som var mindre lyckligt lottade. Tomrummet som Trez lämnade efter sig i familjen är svårt att sätta ord på. Jeanettes minne från mordkvällen är glasklart. Mitt i fredagsunderhållningen på tv ringde dottern hem och berättade att hon hade en myskväll med en tjejkompis.
Men senare på kvällen hände något. Trez killkompis, som tillfälligt var i Malmö, ringde och behövde prata. Trez ställde upp. Jeanette minns poliserna som ringde på dörren mitt i natten. Trez var svårt skadad och det var bråttom. Alla tankar som kom över henne och hur det kändes som om livet pausade.
– Jag glömmer det aldrig. Hela världen stannade. Allt stängdes av. Det är svårt att förklara men allt bara blev stilla. Jag tror att det blir så för att man måste skydda sig. Dagen efter fick vi fatta beslutet att stänga av respiratorn.
Trez var Peter Mangs andra mordoffer
Trez var Peter Mangs andra mordoffer. Sex år tidigare hade han mördat en 66-årig man i hans lägenhet i Malmö. Efter mordet på Trez drog en våg av skjutningar och mordförsök över Malmö. Peter Mangs höll staden som gisslan med sina skott och attacker. Bland annat sköt han på nyårsafton 2009 mot Islami Center, och i mars året därpå avlossade han skott mot en lägenhet i Rosengård där Trez vän som överlevde skottlossningen vid kyrkan bodde.
Jeanette vill över huvud taget inte prata om Peter Mangs. Hon vill inte ta hans namn i sin mun. Hon säger att hon inte vill slösa känslor på honom och ge honom mer uppmärksamhet. Så länge han sitter inlåst sitter han där han ska. Jeanette har ställt upp i media flera gånger. Hon gör det för att berätta om Trez och för att visa att man överlever även när det värsta händer. Men också för att uppmärksamma hur dåligt det fungerar med stöd till dem som drabbas och lever vidare efter att en anhörig blivit mördad.
– Vi fick ingen hjälp alls, säger Jeanette och blir tyst. En begravningsbroschyr på sjukhuset. Det var allt. Det gör henne arg och besviken.
– Det finns inget stöd. Ingen hjälp genom krisen, ingen hjälp att komma tillbaka. Det finns ingen beredskap eller krishantering när en enskild drabbas. Det känns som ett svek. Vi är inte lika viktiga som förövaren. Det som hjälpte mig var RAV (Riksorganisationen för anhöriga till våldsdödade) och familjen.
Jeanette har gått vidare. Men som förr blir det aldrig.
Jeanette berättar att hon var helt avstängd i ett år efter dotterns död. Hon älskar att prata om Trez och gör det så ofta hon kan. Ibland blir hon ledsen, ibland inte.
Vårdar minnena av sin dotter
Jeanette är tacksam för sitt liv och sin familj. Kontakten med de två sönerna är tät. Och med de tre barnbarnen, varav ett är så lik Trez att det smärtar, samtidigt som glädjen är stor. För Jeanette fanns det två val när Trez mördats: gå vidare eller stanna upp. Nu har hon tagit sig ur den djupaste sorgen, säger hon. Trez död har förändrat henne på djupet.– Jag var 50 när Trez dog. Allt bara föll och raserades. Jag fick börja om från början. Vem var jag? Jag förändrades som människa.Leif och Barbro: Vi vet inte varför vår son blev mördareLäs mer
Om hon inte pratat om Trez vet hon inte hur hon mått i dag. Det är ett sätt för henne att vårda minnena av sin dotter.
– Jag kommer aldrig att få lära känna Trez som den hon skulle vara i dag. Jag kommer inte att få några nya minnen av henne. Därför måste jag förvalta dem jag har väl.
Younes Cheikhi: Jag hade otrolig tur
På kvällen den 24 augusti 2010 gjorde sig Peter Mangs skyldig till ett av sina mordförsök. Den här gången var det Younes Cheikhi som var målet. Younes Cheikhi var vid tillfället 38 år och drev ett gatukök på Köpenhamnsvägen i Malmö. Han höll på att stänga för kvällen när han såg röda prickar som for fram och tillbaka över golvet.– Jag undrade vad det var och tänkte att det var ett barn som lekte med en lampa. Men så hörde jag en kraftig smäll. Först trodde jag att kylskåpet vält, men sedan såg jag att brickorna som stod på en hylla var krossade och att det var ett hål i fönstret. Jag förstod inte vad som hänt förrän en granne kom och berättade att det var någon som skjutit, och hjälpte mig ringa polisen.Mördaren trodde han kommit undan – i 17 årLäs mer
Nästa dag kom chocken. Utanför gatuköket samlades journalister, och folk strömmade till för att titta.
– Då förstod jag att det var allvarligt och blev riktigt rädd. Jag kunde inte sova på nätterna.
Skottlossningen satte djupa spår i Younes. Från att ha varit utåtriktad och pratsam med kunderna blev han skygg och misstänksam mot alla han inte kände.
– Jag tänkte hela tiden på vem det var som skjutit och var rädd att han skulle komma tillbaka. Jag var rädd hela tiden och orkade egentligen inte jobba. Man jag var ju tvungen. Jag kunde inte stänga.
Att det skedde fler skottlossningar gjorde att Younes kunde andas ut.
– Jag förstod att det inte var riktat mot mig personligen. På sätt och vis var det en lättnad. Då var jag inte längre rädd att han skulle komma tillbaka.
Bröt upp från Malmö
Younes lyckades så småningom sälja sitt gatukök och bröt upp från sitt gamla liv i Malmö. Nu bor han i en annan stad och arbetar inom vården. För några år sedan träffade han sin fru. Nu har de två barn och han lever ett tillbakadraget liv med sin familj.De gånger han besöker Malmö vill han därifrån så fort som möjligt. De dåliga minnena är för många.Polisen fick oväntad hjälp av mördaren självLäs mer
I situationer som påminner om mordförsöket kommer rädslan över honom på nytt. Som när han vid ett tillfälle var på en nattklubb och såg laserprickar i golvet. Då kom panikkänslorna. De är aldrig långt borta men han har lärt sig hantera dem.
– Jag glömmer aldrig men man måste gå vidare. Annars går det inte att leva. Livet kostar inte mer än en krona. Jag menar att man kan förlora livet väldigt snabbt. Jag hade tur som klarade mig. Otrolig tur. Jag är glad över livet och tackar Gud för att jag lever.