När orden inte räckte till stickade Barbro en rosa mössa
Fenomenet ”pussyhat” har spridit sig som en löpeld över världen sedan Women´s March arrangerades i slutet av januari. Marschen var en protest mot Donald Trumps seger i det amerikanska presidentvalet, och bara i Washington DC samlades över en halv miljon människor för att demonstrera.
Många av demonstranterna bar rosa kattmössor, så kallade pussyhats, som sedan dess blivit ett välkänt fenomen också här i Norden. Under den internationella kvinnodagen den 8 mars arrangeras bland annat en flashmob med pussyhat-demonstranter i Stockholm.
På Åland har engagemanget för pussyhattarna pågått sedan början av februari. Bildkonstnären Barbro Eriksson, som bor i Mariehamn, tog till stickorna när hon kände att orden inte längre räckte till.
– Det var egentligen en av mina vänner på syjuntan som hade börjat sticka en pussyhat. Men den blev för stor och hon var tvungen att riva upp det hon stickat. Då frågade jag om inte jag kunde få lite av hennes garn så att jag också kunde sticka en, säger Barbro.
”Man hinner tänka mycket”
Hon säger att det finns gott om tid till eftertanke när man ägnar sig åt ett stickprojekt.
– Det som är så häftigt med stickning är att det är ett ganska långsamt arbete, så man hinner tänka mycket. Så det gjorde jag. Jag tänkte mycket på det respektlösa system som håller på att växa fram runt om i världen. Det handlar om hur man pratar med människor och hur man får igenom sina saker.
Hon nämner såväl Marine Le Pen, partiledare för det franska högerextrema Front National, som Rysslands ledare Vladimir Putin och så Donald Trump.
– Det är en våg av respektlöshet som jag tycker är obehaglig. Då kändes det bra att göra det här.
När Barbros pussyhat var klar tog hon en bild och lade upp den på Facebook.
– Jag har aldrig lagt ut en selfie på Facebook tidigare, men nu gjorde jag det. Sedan hörde lokaltidningen av sig och ville skriva och sedan drog det i gång. Folk hörde av sig och började sticka som bara den.
Barbro kände att hon ville göra något mer och arrangerade därför en träff med alla åländska pussyhat-stickare. Ungefär 70 personer samlades på torget i Mariehamn – alla iklädda sina pussyhattar.
– Min tanke var från början att vi bara skulle träffas på torget för att prata, det var inte tänkt som ett politiskt möte utan bara en chans för alla kvinnor som lagt ner stor möda på det här att få träffas.
Politiker pratade
Men det blev större än så. Till träffen kom nämligen både lantrådet Katrin Sjögren, som leder det självstyrda landskapets regering, och vice lantrådet Camilla Gunell – båda iförda pussyhattar. Barbro fick blommor och politikerna talade inför alla som samlats.
– Det var väldigt gripande och talande det som hände i Washington DC och det enorma deltagandet på Women´s march där. Det som var speciellt roligt var att kvinnor från alla generationer deltog, både de som på sin tid kämpat för rätten till abort och p-piller och de som i dag är mitt uppe i familjelivet och karriären, säger Katrin Sjögren.
Hon tycker att pussyhat-mötet på torget i Mariehamn gick i samma anda.
– Det var ett väldigt sympatiskt och viktigt arrangemang. Vi konstaterade att det handlar om demokrati och om mänskliga rättigheter. Vi är ju alla lite tagna på sängen nu när vi upptäcker att vi måste fortsätta slåss för rättigheter som vi sedan länge tagit för givna. Det måste vi göra alla tillsammans och på bred front med alla medel vi har.
”Var så stolt”
Barbro Eriksson har tidigare bott i USA och har en son som bor kvar tillsammans med sin familj.
– Jag skickade tidningsurklippet till USA och skrev till min son Marcus och hans fru Jessica att ”så här gör vi på Åland”. Som svar fick jag världens mest fantastiska brev från min son som skrev att han var så stolt över att jag gjorde det här, säger hon.
Om det blir flera pussyhat-evenemang på Åland är osäkert. Det finns ingenting planerat, men Barbro utesluter inte möjligheten.
– Det får framtiden utvisa. Var och en måste prata för sig själv, det här är ingen rörelse på det sättet att det finns stadgar eller en förening. Det är fria tankar om vad som händer i världen. Jag som är bildkonstnär, tycker om att ta till det här attributet när orden inte räcker till. Textil har alltid varit bra att demonstrera med, i till exempel fanor eller kläder. Det är ganska effektivt.
