Modellen Dorota Bartlewska låstes in och våldtogs

Dorota hade tänkt lägga modellkarriären på hyllan när hon fick ett lockande erbjudande från Italien. Allt verkade professionellt och seriöst, men väl på plats i Milano blev Dorota betänksam. Och med all rätt. Uppdraget slutade i rena skräckupplevelsen för den unga svenskan.

Det har gått en tid sedan polisen befriade Dorota Bartlewska, 22, från en lägenhet i Cinisello Balsamo norr om Milano där hon hölls fången av en 42-årig man.

Ärren från misshandeln kommer alltid att finnas kvar och de psykiska spåren av övergreppen är fortfarande tydliga, men efter över en månads vård på en psykiatrisk klinik och omfattande terapi börjar hon sakta återhämta sig.
– Jag minns knappt någonting från de första dygnen efter att polisen kom. Jag kommer bara ihåg att jag var livrädd för att de skulle släppa honom och att jag inte skulle bli fri, berättar hon när vi träffas hemma hos Katja Nilsson i Malmö.

Katja är mamma till Sebastian, Dorotas barndomsvän och före detta pojkvän, som Dorota bor ihop med. Katja arbetar som polis i Malmö och hon och Sebastian har, liksom Dorotas mamma Iwona och styvpappa, varit ett stort stöd för henne sedan det stod klart vilka oerhörda övergrepp hon utsattes för i Italien.
– Jag blev totalt nedbruten, berättar Dorota. Han (den 42-årige gärningsmannen) slog mig varje dag och till slut varken vågade eller orkade jag göra annat än att lyda honom.

Mödosamt och bit för bit berättar Dorota om övergreppen hon utsattes för. Då och då gör hon pauser när minnena blir för starka och smärtsamma.
– Jag vågade aldrig ens försöka fly. Han tog helt kontrollen över mitt liv och övervakade allt jag gjorde. Flera gånger såg jag självmord som den enda utvägen.
– Det syntes på din kroppshållning att du hade blivit utsatt för något hemskt, säger Katja som sitter med under intervjun för att stötta Dorota.

Läs också: Jag kidnappades för att bli sexslav

– Du gick nerböjd och vågade inte möta folks blickar. Det tog flera veckor innan du rätade på ryggen igen, fortsätter hon.

Dorotas skräckupplevelse började med att hon förra hösten fick kontakt med den 42-årige mannen som utgav sig för att vara en italiensk modellagent. Den 22-åriga blonda och långa tjejen från Ljungbyhed i Skåne bodde då i Stockholm där hon vantrivdes.
– Jag saknade Skåne och ville flytta hem till Sebastian som jag känt sedan vi gick i årskurs sju och som jag tidigare haft ett förhållande med.

Framgångsrik modell

Hon hade haft några framgångsrika år som modell, bland annat kommit bland de fem främsta i Miss Universum, men hade precis tänkt lägga modellkarriären på hyllan när italienaren hörde av sig.
– Han kontaktade mig via min Facebooksida och erbjöd mig att vara frontfigur för en schweizisk skönhetsprodukt som skulle lanseras i Ryssland.

Med hjälp av bekanta kollade Dorota upp modellagenten så långt hon kunde. De fann inget misstänksamt. Hon till och med kontaktade plastikkirurgen som låg bakom skönhetsprodukten som skulle lanseras och han gick i god för 42-åringen.
– Han var alltid mycket proffsig i kontakterna med mig. Han pratade aldrig om något annat än själva modelljobbet och han verkade mycket seriös.
– Min ersättning för att vara frontfigur skulle bli en provision på någon procent på försäljningen i Ryssland. Det lät mycket bra.

Efter att ha vidtagit alla försiktighetsåtgärder hon kunde komma på accepterade hon till slut att ta jobbet.
– Vi bestämde att jag skulle komma till Milano den sjätte september. Fem dagar tidigare reste jag till Neapel för att delta i en skönhetstävling.

Läs också: Natascha Kampusch i dag: Livet efter fångenskapen

När hon anlände till Cinisello Balsamo, en mil norr om Milano, blev Dorota lite betänksam. Dels var modellagenten irriterad eftersom han tyckte att hon kom sent, dels visade det sig att det var hans mammas lägenhet som de träffades i.
– Men sedan bjöd han på mat som han förberett och hällde upp två glas vin. Strax därefter anlände plastikkirurgen och två av hans kompanjoner i en flott bil.

De propra och välklädda männen gjorde ett seriöst intryck på Dorota. De åkte sedan vidare till en nattklubb i Milano där de var vipgäster och fick ett bra bord.
– Det var ett reklamjippo för produkten och det togs en del bilder för de lokala tidningarna. Efter några timmar åkte vi hem till Claudios mamma där vi skulle sova i vardagsrummet. Jag i en säng och han på en soffa.

Även om hon tyckte det var lite underligt började inte varningsklockorna ringa. Claudio var mycket trevlig mot henne och hon fick förtroende för honom.
– Dagen efter klagade han över bilderna i lokaltidningen. Han tyckte jag såg ledsen ut på dem och började fråga ut mig om det fanns något i mitt liv som gjorde mig ledsen.
– I början uppfattade jag honom bara som snäll och omtänksam, och jag valde att öppna mig för honom. I efterhand har jag förstått att pratet om bilderna bara var ett sätt för honom att få rota i mitt privatliv.

Dorota berättade öppenhjärtigt om sitt liv och att hon inte var lycklig i Stockholm.
– Jag tyckte vi hade en bra relation och vår vänskap utvecklades snabbt. Jag kan inte säga att jag blev kär i honom, men det fanns en sorts förälskelse med i bilden.

Blev ett monster

Under tre dagar lämnade de knappt lägenheten. De pratade och pratade och Claudios mamma lagade mat till dem.
– Plötsligt började han säga att modelljobbet inte var bra för mig, att det var ytligt och en strävan efter ett dåligt liv. Det var rena hjärntvätten. Efter två dagar trodde jag honom.

Men efter ett tag ändrade mannens förstående frågor och omtänksamhet karaktär. Hans frågor fick mer formen av ett regelrätt förhör.
– Redan den tredje dagen började han misshandla mig och anklagade mig för att jag inte berättat allt för honom.

På ett ögonblick förändrades den omtänksamme 42-åringen från en gentleman till ett monster.

Läs också: Dorota Bartlewska blev kidnappad och utnyttjad

– Den första misshandeln jag utsattes för var en av de värsta. Han slog och sparkade mig över hela kroppen. Och han nöjde sig inte med det. Han bet och rev mig, tog stryptag på mig och piskade mig med ett skärp.

Skräckslagen och blodig och svullen i ansiktet skickade Dorota sent på natten ett sms till Sebastian hemma i Sverige.
– Det stod bara ”Boka en flygbiljett åt mig hem till Sverige. Ring inte på min telefon. Jag är rädd”, berättar Sebastian.

Två timmar senare kom ett nytt sms där det stod att det var ett missförstånd och att han inte skulle vara orolig.
– Claudio upptäckte på natten att jag skickat ett sms. Han tvingade mig att berätta vem jag skrivit till och varför. Han hotade sedan att döda mig om jag inte skrev ett nytt och lugnande sms. Därefter slog han sönder min mobiltelefon.

Men Sebastian lät sig inte lugnas. Han bokade en flygbiljett och när Dorota inte kom med planet blev han orolig och ringde hennes mamma och styvpappa.
– Men de anade inget. Jag blev tvingad att ringa dem flera gånger och säga att allt var bra med mig. Han övervakade samtalen och jag vågade inte ens antyda på svenska att jag inte hade det bra.

Daglig misshandel

Den systematiska misshandeln för att bryta ner henne fortsatte sedan varje dag. Dorota beskriver det som tortyr.
– Han slog mig om han tyckte att jag tittade för länge på en annan man, om jag klädde mig fel eller om han misstänkte att jag tänkte på fel sätt.

Varje dag våldtogs hon av 42-åringen.
– Tack och lov blev jag aldrig gravid. Mina menstruationer upphörde. Det var väl min kropps sätt att skydda sig, säger Dorota med tårar i ögonen.

Även mannens mamma var terroriserad och förtryckt av honom. Vid några tillfällen försökte hon förgäves ingripa och stoppa misshandeln av Dorota, men tystades snabbt ner.

Till slut flöt dagarna och veckorna av misshandel och övergrepp ihop för Dorota. Hennes minnesbilder av de sex och en halv månad hon hölls som fånge i lägenheten är dimmiga.
– Två gånger larmades polisen till lägenheten av grannar som hört skrik och bråk. Men båda gångerna ringde de först på porttelefonen, vilket gjorde att han hann ta upp mig på vinden och gömma mig där medan poliserna pratade med hans mamma.
– Efter polisens besök var han nervös ett tag. Han tog upp mig till en stuga i bergen där vi bodde några nätter. Där sov han med en stor kniv bredvid sig. Jag var så rädd att jag varken vågade ta kniven eller försöka fly.

Även om hon lyckats ta sig ut från lägenheten eller stugan i bergen fruktade Dorota att hon snabbt skulle bli infångad av mannen igen. Hon behärskade inte italienska och hon var rädd för att han skulle hävda att hon var galen och sedan straffa henne ännu värre för att hon försökt fly.

Långa perioder var hon så blåslagen i ansiktet att han inte lät henne lämna lägenheten. När de några gånger gick ut för att handla tillsammans övervakade han henne noga.

En gång tittade hon enligt vad han tyckte lite för mycket på en annan man.
– Det var en storvuxen kille och jag funderade på om han skulle kunna rädda mig. Men jag vågade inte säga något till honom och han straffade mig senare genom att raka av mig mitt hår och mina ögonbryn.

Skrek av lättnad

Men till slut kom räddningen. Den 21 mars i år var polisen mer noggrann när de ännu en gång larmats av grannar som hört rop och skrik. De gick rakt in lägenheten och avslöjade det slavliknande förhållande som Dorota levde under.

Läs också: Sekten förstörde min barndom

– Polisen hittade mig på vinden. När jag åkte hissen ner tillsammans med dem skrek jag rakt ut av en blandning av sorg och lättnad. Jag vågade knappt tro att det var sant att jag äntligen var fri, berättar hon.

En dag senare flög Dorotas föräldrar tillsammans med Sebastian till Milano för att hämta hem henne. Hennes föräldrar var chockade och förtvivlade över att de inte förstått vad som hände med deras dotter.

Vid gripandet visade det sig att 42-åringen tidigare dömts för människorov. 2008 höll han under ett dygn en ung vitrysk kvinna fången i samma lägenhet under liknande former. Han dömdes till fängelse och släpptes efter avtjänat straff så sent som 2013.

I mitten av maj var Dorota tillbaka i Italien i samband med en förberedande rättsförhandling mot 42-åringen. Enligt en av de italienska juristerna kommer han den här gången troligen att dömas till 15–18 års fängelse.
– De hade hängt upp ett skynke i rättssalen för att jag skulle slippa se honom, men jag råkade ändå få en skymt av honom och det kändes mycket obehagligt, berättar Dorota.
– Men även om det är obehagligt försöker jag orka ta den rättsliga kampen för att skydda andra unga kvinnor från honom.

Med hjälp av professionell psykologhjälp och stort stöd av Sebastian och hans familj och sina föräldrar håller Dorota sakta på att återgå till ett normalt liv.
– Jag vill varna andra unga kvinnor som drömmer om modelljobb. Det finns många onda människor som vill lura dem av olika anledningar och det gäller att vara mycket försiktig. Jag tyckte att jag var det, men det räckte inte.
– De här människorna är mycket manipulativa och skickliga på att utnyttja unga flickor som söker bekräftelse och som vill hitta någon som de kan känna förtroende för och lita på.

Dorota har efter det som hände bestämt sig för att aldrig mer jobba som modell.
– Jag tänker skaffa mig en utbildning nu. Jag kan tänka mig att arbeta som tolk eller polis. Jag vill också skriva en bok om mina upplevelser. Förhoppningsvis kan jag på så sätt hjälpa andra.

Så här skriver Dorota själv om det hon varit med om:

Vi kan alla känna sorg och ensamhet någon gång i vårt liv och då vill vi oftast dela med oss av detta till andra. Vi vill känna tillit och komma andra människor nära, vilket ska leda till familj, vänskap och lycka. Men det blir inte alltid så. Vi lever i en värld där utnyttjare och lögnare kretsar bland oss. Att välja sina med människor är inte alltid lätt, speciellt inte när vi själva har en sorg och bara vill finna lyckan igen.

Den 13 Maj 2015 tog jag upp kampen mot 42-åringen. Självplågeriet jag utsattes för under hela denna rättegångsperiod gjorde jag för min egen rättvisas skull och för att skona andra kvinnor från ondskan som lever in i hans mörka själ. Jag vill påpeka att jag inte hade klarat detta utan mina familj, familjen Nilsson samt mina vänner. Att finnas för andra är en del av vår existens, tycker jag. Det gör oss inte bara lyckliga men även till dem vi vill vara, det vill säga goda. Tänk efter först vem du själv är och vad som är viktigt i DITT liv. Du är huvudpersonen i dit eget livs film så spela inte statisten. Välj dina medmänniskor med omsorg utifrån det och försök att förstå att vi alla behöver varandra.

Text: Per-Ola Ohlsson Bild: Stefan Lindblom och privata

Läs också: Bunkerläkarens offer: Han rastade mig som ett husdjur