Miljövänlig begravning – allt du behöver veta om en grönare död

Sju av tio svenskar mellan 18 och 79 år önskar en miljövänlig begravning, enligt en undersökning som begravningsbyrån Fonus lät genomföra 2017. Och branschen har börjat ta fram alternativ för att tillgodose behovet. Men än är efterfrågan liten.

Enkäter är en sak och ett sista farväl är, ännu så länge, något annat.

– Miljön är inte det första du tänker på när en anhörig gått bort, säger Ulf Lerneus, förbundsdirektör för Sveriges Auktoriserade Begravningsbyråer.

Även om efterfrågan i dag är liten har branschen börjat ställa om. Begravningar är en transportintensiv företeelse och sedan flera år jobbar förbundet mot målet att nå fossilfria begravningar 2023.

Sedan ett par år tillbaka tas skruvar, beslag och andra metallföremål om hand efter kremering och kistor av miljövänliga material har tagits fram.

Tidigare i år presenterade även ett svenskt företag den ”världsunika kistan Saga”. En kista som, enligt tillverkaren, bara använder hälften så mycket träråvara som konkurrenterna och är 100 procent nedbrytningsbar. Den unika biokompositen, som kistan är gjord av, inkluderar även matavfall som apelsin- och räkskal.

Och i Eskilstuna har Svenska kyrkan hittat en modell som förenar trender i tiden – tanken på ett personligt farväl och viljan att minimera klimatavtryck.

– Jag gör textilurnor av återbrukat tyg, säger Hanna Lundstedt som även driver webbutiken Tygväskan Sverige.

Urna av personligt tyg som bryts ned

Tanken är att tyget som urnan görs av på något sätt anknyter till den avlidne. Det kanske är en linneduk med monogram som hon eller han sytt själv eller till och med ett plagg som varit speciellt. Det går också att få urnor som redan är färdigproducerade i någon lämplig färg eller material som känns personligt och rätt.

Hanna Lundstedt har till exempel använt spets som den hädangångne gjort själv till en urna. Tyget ska, så klart, vara i ett naturmaterial.

Tv-kocken tänker klimatsmart i det mesta han gör. Utom på racingbanan.

samhälleTareq Taylors miljöval: Hoppas att jag tar mitt ansvar

– Till exempel lin, bomull, ylle eller siden. De är nedbrytbara.

Att döma av de urnor som producerats så går de flesta i glada färger.

– Jag trodde de flesta skulle välja svarta eller mörka tyger men många väljer färg, och det kanske är ett mer naturligt val än svart? För mig är det viktigt att ha en dialog med kunderna så att de får det som de önskar som en sista hälsning, säger Hanna.

Återanvända gravstenar

Återbrukstanken gäller även andra delar av kyrkogården. Till exempel gamla stenar från återlämnade gravplatser. Om gravrättsinnehavaren ger sitt godkännande kan stenarna avidentifieras, graveras om och säljas igen.

Stenarna är billigare än nyproducerade och finns redan på plats, medan många nya stenar importeras från till exempel Kina.

Även om vi säger ”Av jord är du kommen, till jord ska du åter vara” så har vi byggt traditioner och ritualer omkring begravningen som bromsar den processen. Men på andra håll i världen finns det en rörelse för ”gröna begravningar”.

I USA finns till exempel ett 150-tal sådana begravningsplatser. Den avlidne begravs i jorden utan balsamering, kista eller sten. Det blir inte heller några klimatavtryck från kremering. Uppe på marken får naturen växa fritt. På så sätt, menar förespråkarna, är de här gravplatserna miljövänligare än traditionella kyrkogårdar där tusentals dollar går åt och gifter läcker ut i marken.

(Som jämförelse bör man tillägga att balsamering är sällsynt i Sverige. Två procent av de avlidna balsameras och det gäller kroppar som ska skickas utomlands, enligt Ulf Lerneus.)

Tidigare i år lanserade forskaren John Ashton, en tidigare regional chef för folkhälsa i England, en omvälvande tanke som fick stor spridning. Ashton tog fasta på det faktum att det redan börjar bli väldigt trångt på landets kyrkogårdar samtidigt som fler efterlyser ”gröna begravningar”.

Träd istället för sten

Ashton menade att vi kunde begrava våra döda längs med till exempel motorvägar och järnvägar i nedbrytbara urnor och kistor. Där skulle träd planteras ovanpå istället för stenar.

Det här, menade Ashton, skulle innebära en begravning som slår två klimatflugor i en smäll. De döda får ge liv och träden minskar föroreningarna från trafiken. Förutom de gröna begravningsalléerna föreslås samma metod tillämpas på till exempel obebyggda före detta industriområden. De planterade träden ger, i sin tur, de efterlevande en punkt som de kan återvända till för att hedra minnet av den bortgångne. John Ashton tänker sig att platsen ska märkas ut med gps så att den går att hitta med telefonen.

I en radiointervju med CBC Radio One berättar John Ashton att han redan förberett så att han och hans fru kan få sin sista vila i en skogsdunge på sin mark i Lake District med utsikt över byn.

– Att donera ett träd och bli begravd under det kan vara din sista gåva till dem som kommer efter dig på den här planeten. Och det är inget dåligt arv att lämna efter sig, sade John Ashton till nyhetskanalen CBC.

Ulf Lerneus är medveten om att Ashtons idéer och berättar om något liknande från USA. Där har staten Washington gjort det tillåtet att kroppen komposteras efter döden. Man har tagit fram en teknik som på 30 dagar förvandlar en kropp till mull.

– Men kompostering skulle vara väldigt främmande för vår kultur. Där är vi inte än, säger Ulf Lerneus.