Michelles plötsliga död var ett mysterium

Michelle Herdon blev mördad i sitt hem

Jason Doyle hade inte hört av sin flickvän Michelle Herdon på två dagar, vilket var väldigt olikt henne. Han började känna sig orolig. Han hade ringt både till universitetet där hon pluggade och till fitnesscentret där hon brukade jobba, men ingen hade sett till henne de senaste dagarna.

Då bestämde sig Jason för att köra de 40 milen till Gainesville i Florida där Michelle bodde. Väl framme visade sig hans magkänsla stämma. Han fick en chock när han kom in i hennes lägenhet och gick in i sovrummet: där låg hans blivande fru död.

24-åriga Michelle var född och uppvuxen i den lilla orten Live Oak i nordöstra Florida. Efter fem års studier vid universitetet i Gainesville var hon i färd med att ta sin masterexamen. Under hela sin studietid hade hon haft ett arbete vid sidan om för att kunna betala så mycket som möjligt av skolavgiften på egen hand.

Glad och social person

Michelle beskrevs som en glad, social och väldigt hjälpsam person, framför allt när det gällde dem som på ett eller annat sätt hade det lite svårt. Det var svårt att tro att någon skulle vilja henne något ont.

När Michelle hittades död i sitt hem var det inget som tydde på att ett brott låg bakom. Det fanns inga tecken på inbrott och hennes kropp hade, efter vad det såg ut, inte heller utsatts för våld. Kroppen låg utsträckt på sängen nästan som om hon lagt sig för att vila.

Död i två dygn

Rättsläkaren konstaterade att Michelle varit död i två dygn innan Jason hittade henne, men orsaken till det plötsliga dödsfallet var fortfarande ett mysterium. Även självmord skulle ha kunnat vara ett alternativ, men det fanns ingenting som tydde på det.

Och bortsett från att Michelle led av migrän var hon en frisk och sund kvinna.

Men rättsläkaren Martha Burt hade skarpa ögon. Hon upptäckte ett litet, litet märke på Michelles arm, en liten prick mitt i armvecket. Den gick knappt att urskilja med blotta ögat, men rättsläkaren visste hur märket efter en kanyl ser ut. Även om det, som i detta fall, handlade om en mycket tunn nål.

Husrannsakan

Enligt Michelles läkare hade hon varken fått någon injektion eller gett blodprov det senaste halvåret, vilket fick rättsmedicin att uppmana till en husrannsakan hemma hos Michelle.

Polisen sökte än en gång igenom hennes lägenhet, denna gång för att hitta tecken på att hon kunde ha missbrukat narkotika eller läkemedel. Men det fanns ingenting i lägenheten. Till och med papperskorgar och sophinkar var tömda.

Polisen gick igenom soporna

Med förhoppningen om att Michelles sopor fortfarande låg kvar i containern utanför huset gick polisen igenom påse efter påse med avfall. I en av dem hittade man en liten plastpåse med två medicinflaskor samt två extremt tunna kanyler, en sort som vanligtvis används på för tidigt födda barn.

Ny obduktion

Flaskorna visade sig innehålla ett av världens starkaste bedövningsmedel: propofol. En överdos kan döda en människa inom loppet av bara några sekunder, och vid nästa obduktion av Michelle Herdons kropp kunde man konstatera att det var just det som hänt henne.

Eftersom hon omöjligt kunde ha gett sig själv injektionen och sedan gått ut för att slänga soporna var nu polisen alltså på jakt efter en mördare. Men vem? Den enda ledtråd man hade var att den som dödat Michelle verkade ha viss vana vid att hantera både kanyler och läkemedel.

Michelles familj och vänner förhördes och när turen kom till väninnan Jessica Seipel fick polisen värdefull information. Jessica berättade att Michelle var bekant med en manlig sjuksköterska på universitetssjukhuset i Gainesville, Oliver O’Quinn.

Han delade lägenhet med en av Michelles vänner och enligt Jessica hade han sagt att han kunde hjälpa Michelle med hennes migränsmärtor med just propofol, som i mycket, mycket små doser är verksamt mot migrän.

Blev närgången

Oliver O’Quinn höll sig mycket för sig själv och ingen av hans kolleger brydde sig precis om honom. Michelle tyckte synd om honom, eftersom han verkade så ensam, och hade vid ett par tillfällen bjudit med honom på ett sportevenemang och någon konsert.

Men Oliver hade misstolkat hennes signaler och när han plötsligt hade blivit för närgången hade hon sagt stopp. Hon ville vara hans vän, inget mer. Han hade känt sig förnärmad och avvisad.

Polisen började nu närma sig ett motiv. Man lyckades spåra läkemedelsflaskorna genom deras respektive serienummer, som visade att flaskorna levererats till universitetssjukhuset i Gainesville.

Misstänkt mördare på spåren

Polisen var också en misstänkt mördare i spåren. Eftersom sjukhuset har rutiner som gör att man måste slå in sitt personalnummer för att få ut tyngre mediciner, så gick det att spåra exakt när någon, och vem, som begärt ut det starka bedövningsmedlet. Förfärade men inte förvånade fick de veta att medicinen plockats ut av ingen mindre än Oliver O’Quinn.

Men bara för att det gick att bevisa att det var Oliver som hämtat ut flaskorna betydde det inte att han var den som injicerat propofol i Michelles blod. Det krävdes konkreta bevis på att han faktiskt varit i hennes lägenhet och att han var den som stuckit henne i armen.

Dna-test

Då fick utredaren Marc Woodmansee en idé. Han hade otaliga gånger sett sjuksköterskor öppna sterila plastpåsar med läkemedel och kanyler genom att hålla dem mellan tänderna, för att på så sätt hela tiden ha en hand över till patienten. Det var en vild chansning, men värd att testa.

Och han hade rätt. Dna-test visade spår av saliv på plastpåsarna. Nu behövde man bara matcha det mot ett dna-test på Oliver O’Quinn.

Men det var lättare sagt än gjort. När polisen skulle arrestera O’Quinn hade han lämnat landet och rest tillbaka hem till Irland.

När han insåg att han skulle bli utlämnad av irländsk polis flydde han vidare till Afrika, en inte helt genomtänkt idé eftersom han kort efter landning blev arresterad och utlämnad till USA.

Hans dna visade sig då matcha det på kanylerna som hittats i soporna hos Michelle.

Telefonterror

Under tiden hade polisen granskat Michelles misstänkte mördare, hört sig för i hans umgängeskrets och begärt ut telefonlistor från mobiloperatören.

Före Michelles död hade Oliver ringt henne 45 gånger under tre veckors tid. De två dagar då hon låg död i sin lägenhet hade han inte ringt en enda gång och polisen trodde sig veta svaret på varför: Oliver visste att Michelle var död.

Rättegången påbörjades i maj 2008. Oliver nekade till att ha dödat Michelle och hävdade att han inte känt till att läkemedlet kunde ha dödlig effekt i för höga doser. Men läkare från sjukhuset vittnade om att Oliver ofta hanterade propofol i sitt yrke och var väl medveten om dess risker.

Mördaren var besatt

Åklagaren menade att Oliver hade blivit besatt av Michelle och sedan rasande när hon avvisade honom.

– Det var därför du bestämde dig för att döda henne, eller hur? Och du använde den tunnaste nålen som går att få tag på i förhoppning om att slippa undan.

Juryn gick på åklagarens linje och den 28 maj 2013 dömdes Oliver O’Quinn som skyldig till överlagt mord på Michelle Herdon. Han dömdes till livstids fängelse utan möjlighet till permission.