Mathilda Hofling såldes till olika män som 13-åring – nu har hon skrivit en bok om övergreppen
– Jag förstår faktiskt inte hur man kan leva med att ha gjort så mot ett barn, säger hon.
Det är i slutet av 1990-talet och Mathilda Hofling sitter hemma i sitt flickrum i Västerås med datorn påslagen. Hon är 13 år och ganska blyg, men på internet har hon lättare för att snacka och träffa andra. Och det är precis det hon har gjort nu, träffat någon. Han kallar sig Simon och är 16 år och med honom kan hon prata om allt. Precis allt.
Mathildas och Simons relation utvecklas snabbt och snart känner Mathilda att han är den viktigaste personen i hennes liv. Varje dag efter skolan skyndar hon sig hem för att logga in på chattforumet och se om han skrivit något nytt meddelande. Simon blir hennes första kärlek, trots att de aldrig träffats på riktigt.
– Jag litade fullt ut på honom och hade ingen anledning att misstro honom när han sa att han var 16 år, säger Mathilda.
Jag skulle stå på olika platser efter skolan och möta okända män
Mathilda Hofling släpper bok om sina erfarenheter
I dag har Mathilda hunnit fylla 36 år, hon har man och barn och jobbar som medicinsk sekreterare och frilansfotograf. Men minnena av de fruktansvärda övergrepp hon under flera år utsattes för av Simon och andra män finns fortfarande kvar och gör sig påminda än i dag i form av posttraumtiskt stressyndrom.
Förra året blev hon framröstad som lyssnarnas sommarvärd i P1 och hennes sommarprat – där hon uppriktigt och öppet berättade om det sexuella våld hon utsattes för i sina tonår – väckte stor uppmärksamhet. Nu släpper hon boken Berättar du så dödar jag dig – en sann historia som hon har skrivit tillsammans med journalisten och författaren Leone Milton.
– Det svindlar och pirrar i magen när jag tänker på att boken ska komma ut nu. Det är läskigt, men samtidigt känns det som en upprättelse.
Övertalade henne att skicka avklädda bilder
Numera vet Mathilda att det som kändes som en oskyldig tonårsromans från hennes sida, i själva verket var en synnerligen utstuderad form av gromning över nätet. Men som trettonåring hade hon aldrig hört talas om det begreppet. Inte heller insåg hon att den Simon hon trodde sig känna egentligen var någon helt annan. Efter att de hade skrivit med varandra ett tag började han be henne att skicka bilder på sig själv. Snart bad han om att få se lite mer hud, sen ett bröst och snart hade han lyckats övertala Mathilda att skicka nakenbilder.
Han hade full makt över mig
– Det kändes inte alls bra att skicka de där bilderna, men jag gjorde det ändå eftersom jag litade på honom och trodde att han var en bra person. Jag skämdes fruktansvärt mycket efteråt, men när jag sa det till honom svarade han bara att det var helt normalt, att alla gjorde så. Han visste precis vad han gjorde.
Väntade på henne utanför skolan
Plötsligt en dag när Mathilda hade slutat skolan stod Simon och väntade på henne på skolgården. Mathilda, som var helt oförberedd på mötet, kunde först inte alls koppla ihop att den vuxne mannen framför henne var den person hon hade skrivit med i chattforumet. Han var definitivt inte 16, det såg hon direkt.
Men hon vågade inte säga ifrån och han övertalade henne att följa med honom hem. Där förgrep han sig på henne för första gången. Han tog ännu fler nakenbilder av henne och hotade med att om hon berättade om det som precis hade hänt för någon enda människa, så skulle han sprida alla bilderna till hennes anhöriga och vänner. Det var Mathildas största skräck och mot sin vilja drogs hon nu in i det som skulle bli en nästan tio år lång mardröm.
En mästare på att manipulera
Simon börjar snart sälja hennes kropp till andra män.
– Han kunde skicka meddelanden om att jag skulle stå på olika platser efter skolan och möta okända män som plockade upp mig i bil. Vi fortsatte också att träffas och jag visste aldrig hur han skulle vara när vi möttes, han hade som flera olika personligheter. Han hade full makt över mig, det var som om han satt i min hjärna och styrde mig.
Simon var en mästare på att manipulera Mathilda för att få henne att göra som han ville. Att ständigt få höra nedvärderande kommentarer och bli kallad för hora gjorde att hennes självkänsla kördes i botten och hon gick runt i en bubbla av konstant skräck.
– Jag fick mycket panikångest under de här åren, övergreppen kom hela tiden ifatt mig och jag fick också fysiska symtom. Mitt rum blev mitt fort, där kunde jag sitta inne i garderoben och försöka få något slags trygghet. Där kände jag mig lugn, men utanför mitt hem var jag livrädd. Jag trodde att de här männen skulle döda mig, varje gång de utsatte mig för övergrepp trodde jag att mitt liv var över. Rädslan fanns där hela tiden.
Lade skulden på sig själv
Precis som så många andra offer för sexuellt våld kände Mathilda både skam och skuld över det som pågick. Hoten om att bilderna skulle spridas och att alla skulle få veta vad hon hade gjort, gjorde att Mathilda inte berättade om det som pågick för någon.
– Jag kände en sådan skuld och skam över att jag var i det här. Det var ju jag som självmant gick fram till bilarna, det var ingen som släpade mig dit. Och det gjorde att jag lade hela den skulden på mig själv, jag trodde att det som hände var mitt fel och att ingen därför skulle lyssna om jag berättade. Jag var livrädd för att folk skulle tycka att jag var äcklig.
Jag tog kontakt med de män som jag visste var väldigt hårdhänta bara för att få lindra min ångest
I flera år pågick övergreppen. Mathilda säger att männen som plockade upp henne och sedan tog sig rätten att utnyttja hennes kropp kunde vara vem som helst. Det går inte att urskilja en viss typ eller kategori av män, för de hon träffade tillhörde vitt skilda yrkesgrupper och samhällsklasser.
Utvecklade ett självskadebeteende
Med tiden började Mathilda också själv söka upp män som var ute efter att köpa sex. Det började strax innan hennes 18-årsdag och i dag kan Mathilda se att det blev som en form av självskadebeteende.
– Jag tog kontakt med de män som jag visste var väldigt hårdhänta bara för att få lindra min ångest en stund. Det blev samma effekt som att skära sig, bara det att det var männen som skadade mig. Jag testade också att skära mig, men det gav inte samma effekt. Det här var liksom ytterligare ett steg och det grundade sig i ett stort självhat. De sa saker som att jag bara var en liten hora och att det här var det enda jag kunde, jag blev nedtryckt hela tiden. Och de här männen utnyttjade att jag var så skör och mådde dåligt. De höll mig kvar i det här beteenden trots att de såg hur illa däran jag faktiskt var.
Träffar dem ibland på gatan
Ett tag var Mathilda svårt sjuk i anorexia och blev inlagd på sjukhus. Ändå fortsatte både Simon och de andra männen att ta kontakt med henne.
– Jag har jättesvårt att förstå hur man kan se hur dåligt ett barn mår och sedan utnyttja det för att man själv ska få något ut av det. Det spelar ingen roll om jag hade varit frisk och mått bra, det är fortfarande fel. Jag förstår faktiskt inte hur man kan leva med att ha gjort så mot ett barn.
Hon säger att tanken på allt hon har fått utstå och de men upplevelserna har gett henne gör att hon stundtals kan känna sig bitter.
– Men egentligen är jag mest arg och förbannad över att de kan gå obehindrat där ute i samhället och att jag fortfarande måste anpassa mig efter dem. Jag bor och lever fortfarande i Västerås och det händer att jag möter någon av de här männen ibland på gatan. Och det är så mycket jobbigare för mig än för dem. De verkar inte vara medvetna om hur illa de har gjort mig.
Gruppvåldtäkten blev vändpunkten
Det som till sist fick Mathilda att ta sig ur prostitutionen var ett synnerligen rått övergrepp. Hon utsattes för en gruppvåldtäkt som var så brutal att hon inte kunde gå på flera dagar efteråt.
– Tidigare kunde jag alltid klara av situationen jag var i genom att försvinna iväg i tanken medan övergreppet pågick. Men den här gången kände jag allting, precis varje liten grej som hände och allt var annorlunda. Efteråt stannade jag bara inne och bestämde under den tiden att det här var droppen. Jag kunde helt enkelt inte fortsätta sälja sex för då hade jag inte överlevt, jag hade tagit livet av mig. Och jag hade redan innan det här börjat försöka se mera framåt och fundera över vilken typ av liv jag ville ha.
Jag var lättad såklart, men också orolig för att han skulle dyka upp
Fick en fristad i fotostudion
Det här var 2009 och Mathilda hade då levt med sin hemlighet i drygt ett decennium. En del av hennes räddning blev nu att hon fick praktik på en liten fotostudio. Där togs hon emot med öppna armar av de två kvinnor som jobbade där. Mathilda, som alltid har älskat att fotografera, fick äntligen komma in i ett sammanhang där hon mådde bra och kom till sin rätt.
Dessutom hade Simon äntligen försvunnit ur hennes liv.
– Han bara försvann plötsligt och jag vet fortfarande inte vad som hände med honom. Jag var lättad såklart, men också orolig för att han skulle dyka upp. Den oron kan jag fortfarande känna ibland. Samtidigt var det svårt när han försvann för jag visste inte längre vem jag var. Jag hade blivit så manipulerad och utsatt av honom, han styrde hela mig.
Träffade sin stora kärlek
Mathilda slutade att svara på männens kontaktförsök och även om det många gånger var svårt att inte låta sig dras ner i den skadliga värld hon vid det här laget var så van vid, lyckades hon stå emot.
Tiden gick, men Mathilda vågade fortfarande inte berätta för någon. Länge använde hon sin ätstörning som ett sätt att skjuta allt det jobbiga ifrån sig. Inte ens för Andreas, killen hon träffade kort därpå och som hon fortfarande lever ihop med, vågade hon berätta.
– Vi blev ett par 2010, men han hade haft ögonen på mig ett tag innan det. Jag sköt ifrån mig allt sådant och vågade aldrig ens tänka tanken att han skulle kunna tycka om mig. Jag trodde att han var som alla andra män jag hade träffat. Men vår gemensamma kompis pratade så fint om honom, så till sist vågade jag träffa honom. Jag blev kär på en gång.
Vågade till sist berätta
Det skulle ta flera år in i förhållandet innan Mathilda vågade berätta om sitt förflutna för Andreas. Till en början berättade hon bara en liten, liten del. Vid det här laget hade Mathilda sedan en tid gått regelbundet hos en psykolog för att bearbeta det hon varit med om. Nu tog hon med Andreas dit.
– Där fick han höra allting. Psykologen hjälpte mig att berätta och det var en sådan lättnad att han fick veta. Samtidigt var jag jätterädd för att han inte skulle vilja fortsätta vår relation efter det, men det blev faktiskt tvärtom. Han tog emot det och förstod mer om vår relation och varför jag agerade som jag gjorde i vissa situationer.
Lever dagligen med posttraumatiskt stressyndrom
I dag lever Mathilda tillsammans med Andreas och deras gemensamma son. Hon är sjukskriven men hoppas på att snart kunna återgå till sitt arbete. Samtidigt lever hon fortfarande med så kallat komplext posttraumatiskt stressyndrom, som kan uppstå när man utsatts för ett långvarigt trauma, och det kan räcka med en viss lukt för att ett minne ska skölja över henne och hon slungas tillbaka rakt in i ett tidigare övergrepp.
Det har hänt att jag har varit i affären och sett någon av dem och då har jag bara fryst till is
– Om jag går på stan och ser någon som är lik någon av männen kan jag också flyga tillbaka rakt in i den upplevelsen. Det har hänt att jag har varit i affären och sett någon av dem och då har jag bara fryst till is, jag kan inte göra någonting. Jag har också hamnat i flera depressioner och jag går fortfarande i behandling. Jag hoppas att mina flashbacks ska lätta så småningom och även om jag nog aldrig blir fri från minnena så hoppas jag på sikt kunna acceptera det som har hänt och leva med det på ett bra sätt. Det går upp och ner, jag tar en dag i taget.
Ser fram emot att få ge ut boken
Ett sätt att bearbeta var att sommarprata. Att gå från att inte ha berättat sin historia för någon alls till att dela den med hela svenska folket var ett stort steg. Men för Mathilda har det hjälpt och framför allt känner hon att om hennes historia kan hjälpa andra som befinner sig i en liknande sits är det värt allt. Att hennes erfarenheter nu samlas i en bok känns stort.
– Jag får berätta hela min historia och utveckla vissa saker mer än jag hann i sommarpratet. Jag hoppas att den som läser ska få en större förståelse för hur processen kan gå från gromning till prostitution. Jag hoppas också att den ska nå unga läsare för att de ska förstå att det här inte är ens eget fel. Sedan hoppas jag att det ska kännas lite för de män som utsatte mig. Jag hoppas att de ska bli lite rädda för att bli beskrivna i boken.
Mathilda har i dag ett stort engagemang för att hjälpa andra personer som utsatts för sexuellt våld. Hon försöker bland annat påverka lokalpolitikerna hemma i Västerås med målet att en Mikamottagning, dit personer med liknande erfarenheter som Mathilda kan vända sig, ska öppna i staden.
Viktigt att föräldrar bygger en bra relation
I dag är hennes främsta råd till oroliga föräldrar att prata med sina barn redan från start om vad som kan hända på nätet.
– Bygg en bra relation, så att barnen känner att de kan prata med sina föräldrar om allt och vågar berätta om något skulle hända. Om man har skickat bilder som man sedan ångrar, visa att det är okej. Det är så viktigt att inte bli skammad, för då är det kört och barnet kommer kanske inte berätta för någon alls. Var vaksam och intresserad av vad barnet gör, skaffa samma appar själv för att ha koll på hur de fungerar. Man ska komma ihåg att där barn finns, där finns också de här männen. Fråga rakt ut och får du inget svar – fråga igen.
Vad vill du säga till andra som just nu kämpar för att ta sig ur en liknande situation?
– Att de ska fortsätta kämpa. Det går att få ett bättre liv och det finns människor som är villiga att hjälpa och olika organisationer där man kan chatta anonymt. Om man inte vågar berätta för någon i sin närhet kan jag verkligen rekommendera att gå in där. Försök hitta någon du känner trygghet och förtroende för. Det kan vara jättesvårt, men det är så viktigt.
Berättar du så dödar jag dig – en sann historia ges ut av Lind & Co och finns till försäljning från och med den 8 september.