Löparstjärnan Olle Möller stämplades som mördare
En kall decemberdag 1939 är Henry, Billy och Samgulemi ute och prövar isen på Lötsjön utanför Sundbyberg. Pojkarna är i tolvårsåldern, det är fredagseftermiddag och det har börjat skymma. På väg längs stranden stannar plötsligt en av pojkarna till. Han har fått syn på något. Osäkert går han närmare. Det är en kropp, en flicka. Hon ligger i en grop, raklång, alldeles stilla.
Kroppen är delvis täckt av frost och snö. Jakten på den tioåriga flickan, Gerd Johanssons, mördare skulle snart engagera ett helt land. Drygt en vecka tidigare hade lilla Gerd varit ute och lekt med kompisarna Rune och Karl-Erik. Pojkarna fick i uppdrag att hämta några varor i en parfymbutik och Gerd väntade utanför. Efter några minuter kom pojkarna ut ur butiken, men då var Gerd försvunnen. När det blev dags för middag vid 17-tiden undrade Gerds mor var hon tagit vägen och pappa Helge gav sig ut för att leta.
– Jag har varit ute hela natten och dagen och strövat gata upp och gata ner men tyvärr utan resultat. Flickan har aldrig förr varit hemifrån utan att vi vetat var hon funnits. Gerd är en snäll och duktig tös och jag kan inte begripa hur det hela gått till, sa Helge Johansson i en intervju i Dagens Nyheter.
Belöning
Polismannen Harry Söderman, även känd som Revolver-Harry, chef för den nystartade Statens kriminaltekniska anstalt, var med vid fyndplatsen och mindes Gerd i sina memoarer:
– Vem kunde vilja bära hand på ett rart och oskyldigt barn med hela livet framför sig? Någon vettvilling, en människa som var sjuk i hjärnan och ännu sjukare i själen.
Mordet på Gerd Johansson blev mycket uppmärksammat och pengar samlades in som belöning till den som kunde ge upplysningar. Ett vittne hade sett hur Gerd lockades in i en mörk bil och på hennes kropp hittades spår av hundhår, antagligen från en schäfer, och växtfibrer, möjligen från en jutesäck. Uppgifterna publicerades i tidningarna vilket gav polisen flera tips. Ett av dem fick polisen att höja på ögonbrynen. Det gällde Olle Möller, en terräng- och långdistanslöpare som vunnit ett tiotal SM-guld och jobbade som potatishandlare. Han har vid den här tiden beskrivits som en ”33-årig idrottsstjärna med pigtjusarmanér, bortskämd med idrottsframgångar och kvinnors gunst”.
Möller körde en mörk bil, förvarade potatisen i jutesäckar och hade en schäfer. Det gjorde att polisen plockade in idrottsstjärnan till förhör. Det visade sig då att Möller ny-ligen hade låtit avliva sin hund. Vid avlivningen hade han märkligt nog uppgett ett annat namn än sitt eget och hade dessutom försökt ändra datumet för när av-livningen skett, omständigheter som fick stor betydelse vid rättegången. Möller själv menade att han gjorde detta för att undvika hundskatt. Nyheten om Olle Möllers gripande slog ner som en bomb. Tidningarna skrev spaltmeter om idrottsprofilen och hans förehavanden kring mordet. Snart blev det också en allmän sanning att han var mördaren och allt fler menade nu att de sett Möller. Vid förhören svarade han också emellanåt irrationellt. När rannsakningen mot honom inleddes vände sig rådmannen till Olle Möller och konstaterade att ”ni har uppträtt såsom ni vore skyldig”. På det svarade Möller: ”Jag har både bil och schäferhund och säckar och det har man ju räknat ut att mördaren hade.” Olle Möller dömdes mot sitt nekande till elva års straffarbete.
Han frigavs 1948 och försökte då börja om sitt liv. Men så sommaren 1955 försvann återigen en flicka i de trakter där Möller bodde. Femåriga Kerstin Blom hittades senare död. Kroppen låg gömd i en resväska vid stranden av Albysjön i Fittja. Även här hade vittnen sett hur hon förts bort med bil. Olle Möller kallades in på förhör, men han hade alibi för dagen och avskrevs från utredningen. För att komma bort från misstänksamma blickar och hatfyllda kommentarer flyttade Möller med familj till Örebro.
"Piskade upp Möller-psykos"
Där levde de i ro till våren 1959. Då brakade helvetet lös igen. 34-åriga Rut Linds kropp hittades vid Dyltastigen, norr om Örebro. Hennes struphuvud var krossat och hon hade krosskador på huvudet. Sista dagen hon sågs vid liv hade hon suttit i ett väntrum på ett sjukhus. I samma väntrum fanns även Olle Möller, och han misstänktes omedelbart. Enligt Olle Möller sa en av utredarna: ”Du klarade dig undan Kerstin men nu ska vi jävlar i min själ nita dig för Rut.”
Se också: 4 spektakulära rymningar från fängelser
En kvällstidning åkte runt och visade bilder på Olle Möller och frågade om någon sett honom. Det gjorde att det kom in en mängd vittnesuppgifter. Henry Sidoli som skrivit en bok om Olle Möller konstaterar att ”på bara några dagar lyckas pressen återigen piska upp en Möllerpsykos utan like”.
Dömdes igen
I augusti 1960 dömdes Möller, återigen mot sitt nekande, till elva års fängelse och 12 085 kronor i skadestånd till Rut Linds familj. Det fanns ingen teknisk bevisning, det var oklart var mordet hade skett och man såg inget motiv. Det enda som stod klart var att Rut Lind och Olle Möller befunnit sig i samma väntrum, och att Olle Möller hade rutig skjorta på sig och att ett vittne uppgett att Rut Lind, vid dagen för försvinnandet, sagt att hon erbjudits skjuts av en man med rutig skjorta. Man var så övertygad om Olle Möllers skuld att de övriga männen i väntrummet aldrig kontrollerades. Domen fick med tiden kraftig kritik, men Möller satt kvar i fängelse. Hösten 1970 släpptes Olle Möller. Hans hälsa var då bruten och han flyttade ut på landet.
– Under de här ensamma åren försökte jag att bli sedd av grannar och andra så ofta som möjligt. Att aldrig vara ensam, för att ha alibi om något skulle hända. Det sägs att blixten aldrig slår ner två gånger på samma ställe men det gäller inte mig.
Olle Möller slutade aldrig kämpa för att bli rentvådd, men avled 1983 på Örebro lasarett. Hans dotter tog över arbetet med hans resningsansökan. Den avslogs av Högsta Domstolen 1985.
Att Olle Möller gått bort innebär inte att fallet är lagt till handlingarna. I boken Mördaren i folkhemmet (Piratförlaget) går advokaterna Lena Ebervall och Per E Samuelson igenom bevisningen.
– Det var något fruktansvärt hur felbehandlad han blev, säger Lena Ebervall som kallar rättegångarna mot Olle Möller för parodier på rättvisa.
Orättvisorna är en kombination av flera saker. Poliserna är så inne på Möller som gärningsman att de vänder vittnen för att smula sönder hans alibin. Tidningarna brer på i rapporteringen. Lena Ebervall menar att Olles personlighet antagligen låg honom i fatet. Han kunde vara både spydig och tramsig i förhör och inför rätten.
– Han utmanade ju polisen och det ska man inte göra. Han retade upp dem.
Att polis och åklagare "låste" sig vid potatishandlaren innebar också att andra gick fria från granskning. Bland annat den dömde sexualbrottsling som senare fälldes för mordet på Kerstin Blom. En man som mycket väl skulle kunnat vara misstänkt även i mordet på Gerd Johansson också, enligt Lena Ebervall.
Se också: Mordbränderna som skakade Sverige
Olle Möller beviljades aldrig någon resning. Men Ebervall och Samuelsons arbete har gett någon form av upprättelse.
– Många år efter att boken kommit ut fick jag ett samtal från en gammal dam i Italien som pratade ålderdomlig svenska. Det var Olle Möllers dotter från det första äktenskapet. Hon grät och berättade att hon hela sitt liv trott att hon var dotter till en mördare och våldtäktsman. Hon var så tacksam.
