Linnea Lundkvist, 39, bor själv på fjället: ”Allt löser sig”
Med fjälltopp och norrsken som granne lever Linnea sitt drömliv.
Här bor hon nu året runt och känner att hon har hamnat rätt i livet.
Utanför blåser det hårda vindar och snön yr. Inomhus är det varmt och ombonat, och doften av kokkaffe sprider sig. I en gryta på spisen puttrar rabarberkräm som senare ska serveras med mjölk och en skvätt grädde.
– Jag har min egen fjällträdgård här ute, som nu är begravd under snön, och i år fick jag rikligt med rabarber. Därför tillagas det olika bakverk med rabarber när det vankas besök, berättar Linnea Lundkvist.
Hundvalpen Hilla, som betyder hjortron på meänkieli, är nöjd med att vara inomhus i dag. Detta är hennes första vinter och hon har inte riktigt vant sig vid det hårda snöstormsvädret än. Namnet har hon fått eftersom Linneas mormor var en hjortronplockare av rang och en person som har betytt mycket för Linnea.
– Mommo pratade meänkieli med mig när jag var liten, så jag ville att min hundvalp skulle få ett namn som påminner mig om henne. Nu är det jag och mamma som har tagit över hjortronplockandet efter mommo, säger Linnea.
Linnea bor nära Riksgränsen
Det har gått fem år sedan Linnea flyttade till fjällen på heltid. Nu bor hon i en stuga vid foten av fjället Låktatjåkka, någonstans mellan Abisko och Riksgränsen.
Jag bor här för att jag trivs nära naturen, inte för att bli ett ”besöksmål” för andra
Hon har två mil till närmaste fastboende granne, men exakt var hon bor vill hon behålla för sig själv. Det har att göra med att där hon tidigare bodde, lade hon ut platsen och fick oanmälda besökare.
– Jag har valt att bo så här för att jag trivs med lugnet i naturen utan en massa folk omkring mig. Fastän jag delar med mig av mitt liv på Instagram så är jag väldigt mån om min privata sfär. Därför håller jag platsen för mig själv. Jag bor här för att jag trivs nära naturen, inte för att bli ett ”besöksmål” för andra.
Linnea Lundkvist
Bor: Låktajåkka.
Gör: Digital kreatör.
Ålder: 39 år.
Motto: Livet är till för att levas.
Instagram: linnea_lundkvist
Stugan på 70 kvadratmeter har två rum och kök och är inredd med mestadels ärvda möbler och loppisfynd. Kökssoffan från 50-talet, som är ärvd av mormors bror, är Linneas favoritplats. Där sitter hon ofta och dricker kaffe och njuter av lugnet. Hilla brukar lägga sig intill ena soffhörnet på ett fårskinn.
Från köksfönstret ser man snön yra utanför fönstret och fåglarna som kurar ihop sig och äter vid fågelmataren.
Hon berättar att det första hon gör när hon vaknar på morgonen är att dra upp rullgardinen och blicka ut över fjället. Hon utstrålar mod och lugn, och hon vet vad hon vill. För henne är det inte något annorlunda att bo här. Det är vad hennes hjärta säger till henne, och hon vill och vågar följa sin inre röst. Hon skapar de förutsättningar som krävs för att leva så här.
Många hör av sig till Linnea och frågar hur hon vågar bo så här långt ut på fjället – ensam. De undrar också om det inte är tråkigt.
– Jag är inte rädd och känner mig inte ensam med hunden. Naturen, mörkret och tystnaden skrämmer mig inte. Tvärtom, jag skulle vara mer rädd att gå i stan i mörkret.
Vant sig vid friheten
För fem år sedan hade hon ett fast jobb på ett kontor i Kiruna som innehållsproducent, och all sin lediga tid tillbringade hon i naturen på fjället. När pandemin bröt ut började hon arbeta hemifrån, och när det sedan åter var dags att gå tillbaka till kontoret efter att restriktionerna upphävts, insåg Linnea att det inte skulle fungera.
– Det kändes helt enkelt inte rätt för mig att gå tillbaka till ett jobb med fasta tider. Jag hade vant mig vid friheten att kunna styra min tid mycket själv. Så jag bestämde mig – det var dags att göra det jag verkligen vill. Jag vill fortsätta att bo och leva i fjällen varje dag och inte bara när jag är ledig.
När hon väl tog steget att säga upp sig och starta eget fanns såklart funderingar och oro: Kommer det att funka? Kommer jag att klara mig ekonomiskt?
– Men nog oroade jag mig lite i onödan. Det rullar på för mig, och det tror jag är för att jag är sann mot mig själv och gör sådant som känns bra i magen. Samtidigt tänker jag att om det mot förmodan skulle skita sig så kan jag ordna något annat jobb, säger hon.
För att komma till sin stuga så kör hon under vintern skoter från närmaste bilväg. Det är två mil till en mataffär och hon behöver därför planera sina matinköp.
En gång i veckan storhandlar hon i Riksgränsen och ser då till att köpa lite extra för att fylla på i matförråden hemma om vägen skulle bli avstängd på grund av snöstorm. Det händer ganska ofta här när det är hårt väder på vintern. Hon har alltid frysen full med egenfångad fisk, älgkött som hon fått från sina föräldrar, bär som hon har plockat och grönsaker som hon odlar själv.
Linnea älskar vintern
Jobbet som digital kreatör, fotograf och innehållsproducent sköter hon hemifrån och hon styr sina arbetstider själv.
I och med att hon själv styr sin tid kan hon ge sig ut på turskidor på fjället när hon vill. Om hon vet att det kommer flera magiska vinterdagar på rad passar hon på att vara ute, och när det är snöstorm jobbar hon intensivt med de jobb som behöver göras vid datorn inomhus.
Jag vill inte ångra det som jag aldrig vågade göra
Valet hon gjort att leva nära naturen har också öppnat hennes inre förmåga att stanna upp och lyssna inåt, och i dag är det till främst magkänslan som leder henne framåt.
– Jag har insett en sak: Det är bara jag som kan bestämma över vad jag ska göra med mitt liv, ingen annan. Jag vill inte bli gammal och känna att jag inte gjort det jag vill eller brinner för. Inte heller vill jag ångra det som jag aldrig vågade göra, säger Linnea.
Hon beskriver hur hon lever i samklang med naturen, och följer årstiderna och deras skiftningar. På sommaren och hösten passar hon på att plocka bär, paddla kajak, fiska, vandra i fjällandskapet och odla i sin fjällträdgård.
– Men jag ska erkänna att jag inte är ett stort fan av sommarvärme. Så när de varmaste sommardagarna kommer ligger jag ofta och kyler ner mig i en kall fjällsjö, berättar Linnea.
När hösten kommer får hon mycket energi och naturen bjuder på förändringar varje dag. Linnea vill inte missa en enda höstdag, för vips ligger alla löven på marken. Den tid då höstfärgerna är som vackrast är oftast väldigt kort till fjälls. Fjällvindarna kan blåsa alla fjällbjörkar kala i ett nafs så Linnea försöker att ta vara på varenda höstdag med krispig höstluft.
– Jag njuter till max av färgexplosionen i naturen, svamp- och bärplockningen, mörkret som kommer tillbaka efter att vi har haft ljust dygnet runt under sommaren, första norrskenet, första frosten och allt annat som har med hösten att göra.
När vintern kommer, också Linneas favoritårstid, som hon beskriver som den allra bästa här i Norra Lapplandsfjällen, tillbringar hon många mil på turskidor på fjället. På kvällarna är hon ofta ute och tittar på stjärnorna och norrskenet som kraftfullt visar sig på himlen.
– Vintern, jag älskar den! Det måste man nog göra om man bor på fjället eftersom det är en väldigt lång årstid här uppe. Jag brukar ofta kunna åka snowboard även på midsommar.
Har socialt nätverk
Det finns många fördelar med att bo så här, men när Linnea får frågan om vilka nackdelarna är, får hon tänka till. Den största nackdelen är att det är långt till sjukvård om något skulle hända. Eller om suget kommer efter sushi eller hämtpizza – då är det inte bara att hoppa upp på skotern och köra ett par mil.
Jag nöjer mig med kokkaffe och rabarberkräm vid en fjälltopp
Trots det saknar hon överhuvudtaget inte att strosa runt i stan, sätta sig på ett fik och beställa en latte och kladdkaka med vispgrädde.
– Nej, jag nöjer mig med kokkaffe och rabarberkräm vid en fjälltopp.
På frågan om hon saknar vänner som kommer på besök blir svaret enkelt:
– Jag skulle inte bo och leva så här om jag var i behov av mycket social samvaro, men jag lever inte helt utan ett socialt nätverk. Ibland kommer vänner på fika och jag träffar ju folk i trakten när det är högsäsong. Då är det lite mer folk i farten än under lågsäsong.
Hon återkommer till att hennes liv inte har upphört att existera för att hon bor här ute, tvärtom. Hon har berikat sitt liv med det som är det viktigaste – vardagsglädje.
Hon har valt bort sådant som hon anser vara onödigt och som lätt drar med sig extra utgifter.
– Jag har så att jag klarar mig, och jag oroar mig inte i onödan. Allt löser sig.
Att säga att hon lever sin dröm kan kanske uppfattas som en klyscha, men Linnea har skapat en vardag som många kanske drömmer om.
Att åka på semester till solen är inget hon längtar efter.
– Nej, jag längtar inte efter att resa överhuvudtaget faktiskt. Om jag börjar längta så brukar jag åka över till vårt vackra grannland, Norge. Men jag har upptäckt många fina platser i världen tidigare, en favorit är Japan och de japanska alperna dit jag varit två gånger för att åka snowboard.
Linnea Lundkvist vill råda andra som drömmer om att förändra sitt liv att våga och att tänka: Vad är det värsta som kan hända?
– Det går oftast att gå tillbaka till det liv man hade innan man gjorde en förändring. Det enda vi ångrar är det vi inte vågade göra när vi väl kunde, avslutar Linnea Lundkvist.