Laila, 82, har lett gympa i 60 år: ”Jag fortsätter tills kroppen säger ifrån”
Det är svårt att slita blicken från havet som breder ut sig utanför Laila Hjalmarsons köksfönster på Mossholmen längst ut på Tjörn. Naturens grå nyanser smälter samman i diset som kryper in längs klipporna. Över Klädesholmens spridda hustak cirklar en ensam mås.
Laila föddes på Tjörn och här har hon levt större delen av sitt liv. Genom åren har hon arbetat som lågstadielärare, framför allt på Skärhamns skola, men hon är även en mycket välkänd profil i gymnastikkretsar. I snart 60 år har hon nämligen hållit gympapass på ön. Under dessa år har hon sett hur gymnastiken utvecklas och förändras, från den enkla stillsamma gymnastiken med fokus på armar och benrörelser, till dagens fusioner med influenser från jazz och latinamerikanska danser.
Gymnastiken har alltid varit viktig för Laila, dels på grund av den sociala biten och gemenskapen, men också för rörelseglädjen och muskelstyrkan som kommer automatiskt med träning. Och det var när hon själv fick ont i ryggen för några år sedan som hon kom på idén med sitt-och-stå-gympa.
– Man kanske inte tror att sitt-och-stå-gympa är jobbigt, men man blir väldigt trött. Prova själv att sitta och ställa dig upp långsamt från en stol flera gånger. Du tränar fast du tror du sitter där och viftar lite med armarna, säger Laila, 82.
Viktigt att röra på sig när man blir äldre
Till sitt-och-stå-gympan kommer runt 15 äldre personer varje gång. Tanken är att alla ska kunna vara med, även om man har svårt att röra sig. För röra på sig är oerhört viktigt, även när man blir äldre menar Laila. Den ideella föreningen Gymmix Tjörn har skaffat stolar till alla så att man kan sitta ner om man vill.
– Nu sitter vi i en halvcirkel så att alla ser, säger hon.
Se också: Ida, 32, och Inka, 88, är världens bästa grannar
Laila Hjalmarson flyttade hemifrån som trettonåring och gick realskolan i Lilla Edet, för att senare flytta till Göteborg och arbeta på Televerket. Ett yrke hon förvisso trivdes med, men skiftarbetet tärde.
– På den tiden skulle man offra livet för sitt jobb men jag valde ändå att läsa till lärare, vilket inte uppskattades av min chef. 1960 flyttade jag tillbaka till Tjörn, berättar hon.
Värmde upp gympahallen med kamin
Året efter blev hon tillfrågad av en vän om hon ville bli gymnastikledare för ett tjugotal husmödrar på ön. Eftersom Laila hade studerat gymnastik under sin lärarutbildning tackade hon utan att tveka ja, skaffade några gymnastikprogram och satte ihop ett eget husmodersgymnastikprogram.
– Vi fick låna en tom lokal som vi värmde upp med en vedkamin för att inte frysa, och jag hade med en gammal resegrammofon på gymnastikpassen. Grammofonen och kaminen hoppade i takt när vi rörde oss, berättar hon.
Laila gick ett stort antal gymnastikutbildningar och startade flera grupper i de olika samhällena på Tjörn, samtidigt som hon arbetade som lågstadielärare och hade småbarn hemma. En stressig period, men glädjen hon fick tillbaka från sina elever gjorde att hon orkade. Flera resor utomlands med uppvisningar av gymnastik har hon också hunnit med, bland annat till Sydafrika och USA.
Träning är glädje och gemenskap
Förutom gemenskapen under gympapassen framhåller hon också de må-bra-ämnen som frigörs vid rörelse, och att man tränar hjärnan och koordinationen som är extra viktigt när man blir äldre. För egen del är glädjen och relationen hon får med sina elever det som driver henne.
– Träning ger så mycket. Många äldre kvinnor är ensamma i dag, och på gympan träffar du andra i samma situation, säger Laila och ler.
Coronapandemin blev ett ovälkommet stopp på träningen. Den sociala biten försvann för många äldre som kanske bara hade gruppträningen på veckans agenda.
– När vi körde på igen nu i höst var alla så glada. Det är ett väldigt kvittrande i omklädningsrummet nu, säger Laila Hjalmarson och skrattar.
På frågan om hur länge hon orkar vara gympaledare svarar hon att nu tar hon en termin i taget, förut var det ett år i taget.
– Jag fortsätter tills kroppen säger ifrån på riktigt.