Lady Gucci blev svarta änkan när exmaken mördades
Varumärket Gucci, som firade 100-årsjubileum 2021, är laddat med flärd och glamour. När Patrizia Reggiani hyrde in en mördare för att döda exmannen Maurizio Gucci antog glittret en mörkare nyans. Här är berättelsen bakom filmen House of Gucci.
Paola Franchi kysste Maurizio Gucci på kinden och gav honom en kram. Maurizio berättade att han hade bokat bord på en ny restaurang till lunchen. Det skulle inte dröja länge innan paret skulle ses igen.
Maurizio Gucci, miljardär och sonson till den store modeskaparen Guccio Gucci, klev ut från sitt 1700-talspalats bara några stenkast från modehusets huvudkontor i Milano. Klockan var strax före nio på morgonen den 27 mars 1995, och Maurizio hade mindre än tio minuter kvar att leva. Maurizio var 46 år gammal och i fin form. Det behövdes för att orka med bataljerna i styrelserummet, som hade blivit allt vanligare sedan ett arabiskt konsortium köpt upp 50 procent av aktierna 1989.
Maurizio hade blivit kvar som ordförande, men i takt med att vinsterna övergick i förluster ökade pressen på honom att lämna sin post och acceptera ett avgångsvederlag på närmare 1,5 miljarder kronor. Han vägrade dock. Familjeföretaget, som grundats 1921, var trots allt en kär ägodel.
Slog till framför kontoret
Denna marsmorgon tog Maurizio som vanligt trapporna upp till kontorets entré med ett par spänstiga kliv. Portvakten Giuseppe Onorato öppnade dörren för honom. Bakom Maurizio syntes en välklädd man i 40-årsåldern som smugit upp bakom. Mannen avlossade snabbt två skott och modechefen föll framåt in i lobbyn. Därefter gick mannen behärskat fram och sköt Maurizio ytterligare två gånger i huvudet från nära håll.
Giuseppe Onorato kastade sig mot revolvermannen och försökte ta pistolen ifrån honom. I kampen brann ytterligare skott av och träffade portvakten i axeln. Medan Onorato föll till golvet sprang mördaren ut, nerför trapporna och åkte i hög fart i väg i en liten grön bil med en annan man vid ratten.
Se också: Familjen Gucci kritiserar valet av skådespelare i filmen
Polisen satte genast i gång en massiv mördarjakt med den gröna bilen i fokus. De hade också en bra beskrivning av gärningsmannen. Portvakt Onorato beskrev honom som välbyggd, med mörkt hår och runt ansikte. Vid en genomgång av polisens bilder över kriminella kunde Onorato dock inte finna honom.
Tömde huset
Inledningsvis kunde man heller inte finna något motiv för dådet. Gucci hade inga kända fiender, han var tvärtom mycket omtyckt i en familj som annars utmärkt sig för fejder och vendettor. Samma sak med affärsbekanta och anställda. Efter 18 månader kliade utredarna sig fortfarande i huvudet och bestämde sig för att byta spår. De började skärskåda Guccis privatliv för att hitta ett möjligt motiv.
Det visade sig att Maurizio hade belånat en del av sina aktier för att finansiera ett affärsprojekt. Vid ett tillfälle behövde han snabbt ha loss ett par, tre hundra miljoner kronor, annars riskerade han att förlora kontrollen över modehuset till de arabiska delägarna.
Dåvarande frun Patrizia hade gått in och lånat honom pengarna, mot ett löfte om att bli huvudarvinge om något hände Maurizio. Enligt åklagaren skrev Maurizio i den stunden under sin egen dödsdom. Utredarna fick också veta att Patrizia bara någon timme efter mordet ”marscherat in i den dödes hem, precis som om hon ägde stället”.
Guccis nya fästmö, Paola Franchi, mindes också hur hon i sitt chocktillstånd bara kunnat se på medan Patrizias hantlangare tömde huset på ägodelar. De tillhörde Maurizios båda döttrar Alessandra och Allegra, hävdade exfrun. Åtta lastbilar fyllde de med dyrgripar innan de försvann. I samma veva uttalade sig Patrizia Reggiani om sin exmakes död på ett tvetydigt sätt:
”Humanistiskt sett är jag ledsen över att han är död. På ett personligt plan kan jag dock inte säga detsamma.”
I november 1996 började spaningsledare Carlo Nocerino en hemlig utredning som inbegrep bland annat telefonavlyssning och en genomgång av exfruns affärer och ekonomi. Ett par månader senare hade han fått fram tillräckligt mycket bevis för att gripa Patrizia Reggiani och några av hennes misstänkta medhjälpare.
Enligt åklagaren hade Patrizia Reggiani berättat för väninnan Pina Auriemma att hon ville ha Gucci mördad. Auriemma hade då pratat med en av sina kontakter i den undre världen som gav henne två namn på lämpliga gärningsmän: Benedetto Ceraulo och Orazio Cicila. För mordet skulle Patrizia betala tre miljoner kronor, men bara hälften betalades ut.
Auriemma, Ceraulo och Cicila försökte först pressa Patrizia att betala ut pengarna genom att hota att göra henne till krympling. Man anlitade även en yrkesmördare för att göra jobbet. Oturligt nog var den anlitade yrkesmördaren en polis under täckmantel.
Åklagaren hävdade i domstolen att Patrizia hade tre motiv till att mörda sin exmake: hon hatade honom, hon ville ha hans pengar och hon var svartsjuk på Paola Franchi.
– Den här kvinnan har planlagt mordet på sin exmake i flera år, sa åklagaren och pekade på Patrizia. Hon var också svartsjuk över att han funnit en ny älskarinna, men framför allt var hon skamlöst girig!
Patrizia själv hävdade å sin sida att hon var utsatt för en komplott av Auriemma.
– Jag blev inblandad i mordet mot min vilja. Jag har känt Pina i många år och litade på hennes råd. Hon planlade allt och hotade sedan med att gå till polisen och säga att det var jag som låg bakom mordet.
Domaren trodde inte på Patrizias förklaring utan dömde henne till fängelse i minst 30 år. Ceraulo, som höll i mordvapnet, dömdes till livstid medan övriga dömdes till 25 år vardera.
Italiensk media gick från att kalla Patrizia för ”Lady Gucci” till ”Svarta änkan”. Hon frigavs efter att ha avtjänat 18 år av straffet och bor sedan dess i Milano. Hon kommenterade sin tid i fängelse i en intervju med The Guardian.
– Jag sov mycket. Jag skötte om mina växter och Bambi.
Bambi var en tam iller som Patrizia fått tillstånd att ha i cellen. Illern gick dock en förtida död till mötes när en annan fånge råkade sätta sig på den. Patrizia skaffade sig snart ett annat husdjur efter att hon blev frigiven, en papegoja som hon kunnat ses promenera omkring med på axeln i Milanos förnämare kvarter.
Enligt artikeln har Patrizia också ställts till svars av ett italienskt tv-team som överraskade henne på arbetet och undrade varför hon använde sig av en torped. Kunde hon inte skjutit sin make själv? En irriterad Patrizia svarade.
– Jag ser inte så bra. Jag ville inte riskera att bomma.
Uttalandet viftades bort av hennes entourage som ett självklart skämt. Men Patrizia har strött gott om färgstarka citat omkring sig genom åren. Ett som har tillskrivits henne är till exempel ”jag gråter hellre i en Rolls Royce än skrattar på en cykel”.
Portvakten lottlös
Portvakten Giuseppe Onorato, som tog två kulor i armen när Maurizio Gucci sköts ihjäl, levde med minnena av morddramat resten av sitt liv. Han höll i Maurizios blödande huvud efter dådet och levde med återkommande smärtor i armen. Skadeståndet som Patrizia dömdes att betala honom hade han dock inte sett röken av när The Guardian talade med honom 2016.
– Jag är inte bitter, men jag undrar om det hade varit en rik person som blivit skadad, i stället för mig, om inte den personen blivit behandlad med mer respekt.
Källa: Allas, The Guardian