Kirsten och Eva sadlade om mitt i livet – valde mening före pengar

Kirsten: ”Jag startade en äppelodling”

Kirsten Rohde Jensen hade full fart på karriären som jurist. Efter några lärorika år på Danske Bank hade hon gått vidare till Nationalbanken i Köpenhamn där hon nu var bankens juridiska chef. Hon trivdes med jobbet och kollegorna. Det var både roligt och spännande och hon var stolt över det hon hade åstadkommit.

Men var det detta hon skulle göra i resten av sitt arbetsliv? Det fanns även andra saker hon gärna ville göra. Skulle de vänta? Eller var tiden inne nu? Tankarna började snurra när hon var mitt i 40-årsåldern. En nära väninna hade dött i cancer och Kirsten och hennes man upplevde flera dödsfall i den nära bekantskapskretsen under den här perioden.

– Det satte igång några stora tankar. Vi vet inte hur lång tid vi har. Det stod plötsligt klart för mig på ett nytt sätt.

Det slutade med att hon sadlade om helt och blev äppelodlare. I dag är hon glad att hon inte väntade – inte enbart för att hon började märka av åldern.

– För några år sedan föll jag ner för en trappa och landade på huvudet. Jag har fortfarande men och behöver vila ibland på dagarna. Det är gränslöst irriterande, men så är det och jag hade inte klarat av att anlägga en hel äppelodling i dag.

Och Kirsten skulle inte vilja vara utan sin odling. Hon stortrivs med livet som äppelodlare, brinner för att sprida kunskap om äpplet och planteringen är som ett litet paradis på Möns sydkust i lä från skogen ut till Östersjön.

Kirstens anhöriga blev oroliga

När hon anlade den 2006 var det inte direkt en gammal äppelodlardröm som gick i uppfyllelse. Det handlade mer om smak och att bruka jorden – att odla något som smakar gott. Det hade hennes föräldrar också gjort när hon var liten och växte upp i Vordingborg, och när hon tillsammans med sin man skaffade hus och trädgård på Mön, utöver sitt hem på Frederiksberg i Köpenhamn, hamnade de första egenodlade grödorna på matbordet. Odlade av Kirsten. Och när de bytte ut huset mot en gård med en och en halv hektar mark fick hon lust att satsa på sitt intresse.

– Skulle jag vänta tills jag var i 60-årsåldern? säger Kirsten.

Nej, det skulle ske nu. Innan hon blev för gammal.

Se också: Stina blev utbränd – blev biodlare

Efter reklamen: Stina brände ut sig - och blev biodlare

Kirstens mamma var en av de skeptiska, hon var bekymrad över osäkerheten. Hennes bror över att hon skulle bli uttråkad. Andra över förlorad prestige. Kirsten har förståelse för sin mammas oro.

– Jag skulle nog känt på samma sätt, säger hon.

Men hon hade säkrat sig ekonomiskt och tänkt sig noga för, det var inte så att hon sprang ifrån sitt bankjobb från en dag till en annan. Att förlora yrkesmässig prestige var heller inget som oroade henne.

– Jag har alltid varit ambitiös, men jag har inte varit en karriärkvinna på det viset. Jag gillar bara att göra saker så bra som jag bara kan.

Har Noma och Formel B i Köpenhamn som kunder

Den egenskapen har också burit frukt i hennes nya liv som först ekologisk och nu biodynamisk äppelodlare. De tretusen träden ger välsmakande äpplen av så många olika sorter att hon kan skörda från slutet av augusti till slutet av oktober. En del får hon pressade till must. Bland kunderna finns topprestauranger som Noma och Formel B i Köpenhamn, och för några år sen blev Kirsten medlem i Det Danske Gastronomiske Akademi, som arbetar för att främja mat- och måltidskulturen i Danmark, och där hon nu är vice ordförande.

– Det är en samling människor som delar en passion för smak och matkultur, men med olika bakgrund och som kan helt andra saker än jag, berättar hon.

Det är både kul och intressant och extremt värdefullt, ja närmast en del av Kirstens strategi.

– För mig är det viktigt att vara ödmjuk inför det man själv inte kan. Då ska man hellre anlita en expert. Det har jag med mig från min tid som jurist och så har jag gjort ända sen jag stod där med min mark och anlitade hortonomen Maren Korsgaard för att ta reda på om den överhuvudtaget var lämplig som äppelodling.

En annan expert i Kirstens nätverk är bryggmästare Annemarie Hartvig Jensen. De möttes hos en gemensam bekant och resulterade i Underfundig, ett mjöd med vinkaraktär som kan vara ett alternativ till champagne eller sauternesviner. Kirsten levererar äppelmusten och Annemarie expertisen som bryggmästare. Så nej, Kirsten är inte uttråkad. Och hon trivs med livet som egenföretagare.

– Jobbet smälter ihop med resten av livet på ett annat sätt, och det är enormt tillfredsställande att ha startat något på egen hand. Att leva ut något som är ens eget. Jag är glad att jag inte väntade.

Eva: ”Jag startade ett härbärge för ungdomar”

Hennes son hade nyss fyllt 18 när hon försiktigt frågade om de kunde vara överens om att han hade haft en bra barndom? Och när han försäkrade sin mamma om att han hade haft det kom nästa fråga: Vad skulle han säga om hon lämnade sitt säkra, välavlönade arbetsliv inom finansvärlden för att skapa en trygg plats för unga hemlösa? Sonen svarade frejdigt: ”Jag ska ändå ta ett sabbatsår snart. Om det inte går som vi tänkt oss kan vi alltid söka jobb i kassan i mataffären.”

Och så låg möjligheterna öppna. Eva Riedel satsade allt på sitt oavlönade projekt, väl medveten om att hon riskerade att få gå ifrån sitt hus i centrala Köpenhamn nära Kongens Nytorv.

– Det värsta som kunde hända var att vi fick flytta till en lägenhet i en förort och att jag fick ta vilket jobb som helst som jag kunde hitta. Den risken tog jag gärna, berättar hon.

Eva Riedel är chef för härbärget Hellebro

Priset för att låta bli att göra det hon ville kändes högre. Då skulle hon både svika de unga hemlösa och sig själv. För hon hade själv varit i den situationen – flyttat hemifrån och stått helt ensam som ung. Men hon hade klarat det, och nu kände hon nästan som ett ansvar att kämpa för unga hemlösa, skapa en trygg bas för dem och bevisa att det faktiskt går att bygga billiga och bra bostäder till unga personer utan hem.

Och hon vågade inte vänta. Hon var 46 år och det var nu det var dags om hon skulle hinna göra en skillnad i världen. Så tror hon att många andra också känner.

– Det händer något när man är mitt i livet, har klarat av sin försörjningsplikt och har ordning på sin ekonomi. Då finns det utrymme att utforska sin inre kärna, att göra det som är viktigt för en själv.

samhälleDags att byta jobb? 9 tecken som tyder på ett ja

I dag är Eva 52 och grundare och chef för Hellebro, en samlingspunkt och härbärge med utslussningslägenheter och kontorshotell i Valby i Köpenhamn för unga hemlösa mellan 18 och 25. Stället drivs av en ideell förening där överskottet enbart får gå till verksamheten för att hjälpa de unga hemlösa.

Liksom ställets övriga medarbetare får hon i dag en normallön. Men de första fyra åren jobbade hon gratis och klarade sig på de intäkter hon fick genom olika uppdrag som konsult, bland annat via det kvinnliga nätverket Mandag Morgen Businesskvinder, som Eva startade 2015 och driver vid sidan av sitt arbete för Hellebro.

Det blir ofta väldigt långa arbetsdagar, och alla julaftnar de senaste sex åren har hon och sonen firat med de unga på Hellebro.

Eva hade det själv svårt som tonåring

Ser hon i backspegeln skulle hon kanske varit bättre på att sätta gränser mellan fritid och arbete. Men det är svårt när man är den som startar något eget.

– Det känns inte riktigt som jobb, och när man har med människor att göra och ser att man kan åstadkomma en skillnad är det svårt att säga nej och sätta gränser. Man vill ju så gärna och det ger så mycket tillbaka, säger hon och understryker att det har varit fullständigt fantastiskt.

– De unga har ofta saknat förebilder i sina liv. Jag tänker ibland: ”Var är föräldrarna?”

Det kan göra ont ända in i hennes hjärta. Men så har hon också själv upplevt det, femton år gammal, i Rungsted norr om Köpenhamn där hon växte upp. Föräldrarna hade nyligen skilt sig och hennes pappa var hårt drabbad av en konkurs som följde på skilsmässan. Sin mamma hade Eva ingen bra relation med. Hon kunde säga till sin dotter att hon skulle hamna i rännstenen, så Eva gick till kommunen och bad om hjälp för att hitta en bostad.

När de inte lyssnade blev hon desperat och målade upp för socialarbetaren allt hemskt som hon var rädd skulle hända, och lovade att gå i gymnasiet och ta studenten om de bara kunde ordna någonstans där hon kunde bo. Och så fick hon till slut en bostad. Tre år senare tog hon studenten med bra betyg.

Hade hon känt sig lite mer robust och tålig hade hon valt att bli läkare. I stället hamnade hon i finansvärlden, och lyckades väl trots att hon en gång snubblade i livet. Hon slutade inte i rännstenen. Och nu hjälper hon andra unga som också snubblat i livet att komma på fötter igen och klara sig själva, precis som hon gjorde. Eftersom hon kan.

– Jag vet hur tufft det är när man som väldigt ung ska klara sig på egen hand utan vuxna. Det är vansinnigt tufft. Men när det inte finns någon där för dem, så måste vi, som kan, finnas där. Det är min personliga drivkraft. Och hade jag inte försökt hade jag även svikit mig själv.

Experten: ”Allt viktigare med ett meningsfullt jobb”

Olika studier visar att sambandet mellan vårt välstånd och vår tillfredsställelse med livet inte alltid följs åt.

– Välståndet har betydelse. Det finns stora undersökningar som visar att det påverkar tillfredsställelsen med livet negativt om man antingen har alldeles för lite eller mycket mindre än de som man är omgiven av. Men annars är det viktiga att man har tillräckligt. Välståndet gör oss bara mer tillfreds upp till en viss gräns.

Det säger Karen Lumholt, 60. Hon har under många år ingående studerat sociala och kulturella tendenser i samhället, och hon ser mycket som pekar på att det är en rörelse på gång mot att prioritera mening framför pengar.

– Man ser det hos de unga, generation Z, de som är födda från mitten av 1990-talet. De värdesätter i högre grad klimatet, miljön och de mjuka värdena, den sociala trivseln och deras vänner och familj. Det kan man mycket väl tänka sig smittar av sig på föräldragenerationen.

Förr var lönen viktigare

Enligt Karen Lumholt ser man även tendensen i de stora undersökningar som regelbundet görs om vad som gör oss tillfreds med vårt arbetsliv.

– Förr var arbetsvillkoren och lönen oftast det avgörande. Det kunde också handla om relationen till sin närmaste chef, gratis frukt och andra medarbetarförmåner. I dag är det i allt högre grad viktigt att det man jobbar med känns meningsfullt och att företaget har ett gott omdöme. Är det en verksamhet man kan känna sig stolt över att jobba för? Det betyder mer och mer.

Det kan självklart bero på att vi har nått en punkt då vi har råd till det. Om man har svårt att få ekonomin att gå ihop är lönen viktigare än om man har det gott ställt. Men det kan också till viss del bero på att vi som samhälle har nått en mättnadspunkt.

– De senaste sextio åren har det materiella välståndet ökat i snabb takt och man kan föreställa sig att vi har nått en punkt där priset vi betalar för det ökande välståndet överstiger fördelarna.

Medelålders personer granskar sina liv

För enligt Karen Lumholt råder det ingen tvekan om att välståndet har en prislapp i form av vantrivsel, stress och miljö- och klimatproblem. I förhållande till gemenskapen i samhället ser man också en större segmentering i takt med att välståndet ökar. Folk samlas oftare i grupper som kan undvara andra och vi får ett ökat utanförskap.

Men det betyder inte att alla som väljer att prioritera annorlunda och byter bana i sitt yrkesliv vantrivdes med sitt gamla liv. Vi är alla olika och kan ha många olika grunder till att vi gör som vi gör. Det spelar också en stor roll för våra val var i livet vi befinner oss.

– Om man har små barn känner de flesta en mening med livet genom det, men som medelålders börjar många att granska sitt liv och arbetsliv på nytt.

Hon tror att vi i framtiden kommer att se ännu mer av den här sortens skiften i arbetslivet.

– Jag tror att det kommer att ske naturligt, i takt med att vi stannar längre på arbetsmarknaden