Joannas sorg efter utvisningen av Sha, 19: "Grät i 24 timmar"
2015 blev ett uppvaknandets år för Joanna. Det började med att hon engagerade sig i volontärarbetet på Stockholms central, där hon skjutsade nyanlända flyktingar till transitboenden och hjälpte till så gott det gick.
Snart började hon volontärarbeta på olika boenden där hon snabbt fick nya vänner. De historier hon fick höra om den omänskliga sjöresan mellan Turkiet och Grekland gjorde att hon till slut kände sig tvungen att själv resa ner till Medelhavet för att se platsen med egna ögon.
Efter vistelsen på ön Lesbos hade hon bestämt sig – hon måste göra något mer. Genom ett upprop på Facebook till vänner och bekanta samlade hon in drygt 250 000 kronor och återvände till Idomeni i norra Grekland, precis vid den nyss stängda gränsen till Makedonien.
– Här fastnade tusentals flyktingar och kom inte vidare. Men flyktingströmmen från Turkiet avstannade inte. Där stod 16 000 människor på en leråker utan mat, utan hygienartiklar, utan någonting. Och antalet flyktingar växte för varje dag, säger Joanna.
Blev hänvisade till boenden långt borta
Hon och hennes vän koncentrerade sig på de allra mest utsatta – barnen. De köpte in blöjor, mjölkersättning och filtar och försåg barnfamiljerna med. En kvinna slapp föda sitt barn på leråkern tack vare att Joanna och hennes kompis lyckades ordna en lägenhet åt henne och familjen. Den nyfödda flickan fick namnet Joanna, efter sin räddare.
Där stod 16 000 människor på en leråker utan mat, utan hygienartiklar, utan någonting
Upplevelserna i Grekland satte spår hos Joanna och när hon kom hem började hon engagera sig för situationen de många afghanska ungdomar som kommit hit befann sig i. I och med de omtalade åldersbedömningarna hade många av dem blivit åldersuppskrivna och därmed utskrivna från sina ungdomsboenden. Många av dem erbjöds i stället plats på ett vuxenboende som ofta låg många mil från deras skola och sociala sammanhang.
– Där riskerade de att bli väldigt isolerade, de förlorade chansen att gå i skola och själva fundamentet för det som får en människa att känna sig trygg. Och allt det här förväntades de klara av på egen hand. Men det finns en stor gräsrotsrörelse som hjälper till att ta hand om de ungdomar som staten mer eller mindre struntar i, säger Joanna.
Valde att öppna sitt hem
Tillsammans med sin man Tomas bestämde hon sig för att öppna sitt hem för en av dessa tonåringar. På det sättet kom Sha, då 18 år gammal, in i deras och barnen Tims och Selmas liv i april 2017.
– Han kunde knappt någon svenska då, så det var mycket teckenspråk och många missförstånd. Men vi har haft en enorm hjälp av våra barn, som är sex och åtta år gamla. Barn ser inte språkbarriärer – hittar de inte ett ord kommer de på något annat. De kunde sitta i soffan med Sha och prata och prata. Ganska snart började de kalla honom för storebror, de tog honom till sig trots att språket inte fanns där.
Snart blev det uppenbart för Joanna att också Sha kände en ny sorts trygghet i sin nya familj. Han frågade om han fick kalla Joanna för mamma, och vardagen såg ut som för de flesta familjer med tonårsbarn. Sha gick i skolan, umgicks med vänner på eftermiddagarna, pluggade och käkade middag med resten av familjen.
Barn ser inte språkbarriärer – hittar de inte ett ord kommer de på något annat
Joanna och Sha delar ett stort intresse för musik och där språket inte räckte till kunde de hitta gemenskap och samhörighet i ”sina” låtar.
”Fruktansvärt tung resa”
Men trots att Sha började hitta sin plats och en ny trygghet, fanns det orosmoln på himlen. Sex år på flykt sätter spår i en människa och Sha brottades med sina minnen och posttraumatiskt stressyndrom. Joanna blev hans trygghet, hon följde med på hans besök inom vården och hos myndigheter. Att inte veta hur framtiden såg ut, tärde hårt på Sha.
– Det har varit en fruktansvärt tung resa för oss alla. Sha har mått otroligt dåligt av att leva med den här ovissheten i två och ett halvt år. Han bröts sönder av den långa och inhumana asylprocessen. Att inte kunna ha framtidsdrömmar eller planer framåt skapar mental ohälsa. De här ungdomarna bär på så mycket sorg och stress.
I februari fick Sha ett tredje avslag på sin asylansökan. Enligt den nya lag som föreslås träda i kraft den 1 juli i år, ska ensamkommande flyktingbarn som tidigare nekats asyl få en chans att stanna kvar i Sverige genom studier. Men lagen gäller enbart de ungdomar som ansökte om asyl innan den 24 november 2015. Sha kom sju dagar för sent och uppfyller således inte kraven.
Skrev långt inlägg på Facebook
I mitten av april tvingades Joanna och Tomas köra Sha till Arlanda och sätta honom på ett plan till Kabul. Veckorna innan avskedet tillbringade familjemedlemmarna så mycket tid som möjligt ihop – Sha följde med Joanna till jobbet varje dag, han hämtade barnen efter skolan, och hela familjen semestrade en vecka i Skåne ihop.
Till sist var dagen för avfärd inne.
– Vi kramades allihop och han frågade om jag kunde följa honom till säkerhetskontrollen. Då brast det för oss alla, barnen kom fram och vi satt allihopa på golvet och kramades och grät. Det var som om benen vek sig under mig. Efter att han hade åkt tror jag att jag grät i 24 timmar.
I affekt skrev Joanna ett inlägg på Facebook där hon beskrev hur det är att tvingas säga hej då till en älskad familjemedlem. Inlägget riktade sig främst till hennes vänner och bekanta, men har i skrivande stund delats nästan 4 500 gånger och lästs av tiotusentals.
– Jag har berättat det för Sha och han sa att det känns fint att så många människor i Sverige stöttar honom. Det är så otroligt många som har visat kärlek och jag tror att han blev glad och stärkt av det.
”Kan lätt bli misshandlad”
Sedan Sha landade i Kabul har Joanna och han haft sporadisk kontakt via korta mobilsamtal. Till en början vågade Sha inte lämna flygplatsen. Den person från det europeiska samarbetsprogrammet ERIN (European Reintegration Network) som skulle möta honom där, dök aldrig upp. När Sha testade de telefonnummer han fått av Migrationsverket, fick han en lur i örat. Joanna har hört om liknande fall, där återvändande lämnats i sticket av ERINs representanter, och hade därför skickat med Sha lite pengar som hennes vänner samlat in åt honom.
– Men han vågade inte ta en taxi ändå. När han landade hade han västerländska kläder och västerländsk frisyr. Allting skriker att du har varit i Europa, och det är inte populärt i Afghanistan. Du kan lätt bli misshandlad eller till och med dödad.
Till sist lyckades Joanna via kontakter ordna ett tillfälligt boende till Sha. Samtidigt, säger Joanna, är Kabul en av de farligaste städerna i världen och Sha ville inte stanna länge. För de insamlade pengarna kunde han köpa en flygbiljett och besöka sina föräldrar som han inte sett på sex år.
– Han säger att det var ett magiskt möte, men han kan inte stanna där eftersom det är för farligt. Nu vet han inte vad han ska göra. Jag är orolig för honom hela tiden, säger Joanna.
”Besitter enorma krafter”
Hon är mycket kritisk till hur hans asylansökan behandlades och till hela den svenska asyllagstiftningen, som hon kallar rättsvidrig. Samtidigt som hon välkomnar det nya lagförslaget, menar hon att det är fel att sätta en så skarp datumgräns. Att så många ungdomar tvingas lämna Sverige och gå en högst osäker framtid till mötes, är ett slöseri med resurser enligt Joanna.
– De besitter enorma krafter, de här ungdomarna. De har i väldigt ung ålder tagit sig hit genom att resa genom upp till tolv länder på egen hand. Bara en sådan sak. De flesta tar till sig språket väldigt bra och många som aldrig har gått i skola lyckas få betyg i en massa ämnen efter bara två år. Jag är så sjukt imponerad av dem.
Fortsätter kämpa för ungdomarna
Familjen sörjer fortfarande att Sha inte är hos dem längre. För Tim och Selma är det svårt att riktigt förstå varför deras storebror inte längre finns hos dem.
– Vi har en liten lampa som Sha gav till barnen. Den tänder vi varje kväll och pratar om Sha, barnen brukar fråga vad han gör. Det tar tid att förstå det här tomrummet. Sha hängde med dem varje dag efter förskolan. Den rutinen är borta nu och det tror jag att de saknar väldigt mycket.
Det var som om benen vek sig under mig. Efter att han hade åkt tror jag att jag grät i 24 timmar
Även om Sha inte fick stanna, fortsätter Joanna att kämpa för andra ungdomar som behöver hjälp och en röst. Hon är aktiv i nätverket ”Vi står inte ut men vi slutar inte kämpa” som har över 70 000 följare på Facebook. Familjen har för tillfället två andra afghanska tonåringar boende hos sig.
– Vi är fler än man tror. Det finns tusentals familjer som har öppnat sina hem. Det ger mig kraft, att man inte är ensam utan att det är många som kämpar för att skapa opinion.
Genom musiken känner Joanna fortfarande ett band till Sha, trots att han befinner sig på andra sidan jorden. Under en demonstration nyligen uppträdde artisten Aminah al Fakir med låten ”Jag har vandrat över bergen”, en låt som Joanna och Sha lyssnat på och gråtit till många gånger. Joanna hade inte lyckats få tag på Sha på över en vecka, men just där och då under demonstrationen ringde plötsligt hennes telefon.
– Jag tittade på displayen och där stod det ”Sha”. Jag höll upp mobilen och när han hörde låten började hans tårar att rinna också. Där stod vi båda två i varsitt land med tårarna rinnande nerför kinderna medan vi lyssnade på ”vår” låt. Det var en stark upplevelse. Som att det var meningen att han skulle ringa precis då. Orden behövdes liksom inte just då.
Fakta: Utvisningarna till Afghanistan
- I januari 2017 fick 62 procent av de asylsökande bifall på sina ansökningar, enligt Migrationsverkets statistik. Under april 2018 hade den siffran sjunkit till 37 procent.
- Mellan januari och maj i år har 4 975 personer från Afghanistan fått besked på sin asyansökan. Av dessa har 1 459 fått bifall.
- I augusti 2017 kom Migrationsverket med ett nytt rättsligt ställningstagande om säkerhetssituationen i Afghanistan. Enligt myndighetens bedömning är konflikten visserligen fortsatt allvarlig, men inte i sådan omfattning att alla i landet berörs. Därför, anser Migrationsverket, når man inte upp till den nivå som krävs för att alla afghanska medborgare som söker asyl här ska ha rätt att stanna. ”Det går fortfarande att återvända till flera områden, och därför kommer det även i fortsättningen krävas en individuell prövning av varje ärende”, sa Fredrik Beijer, rättschef på Migrationsverket då i ett uttalande.
- Men inte alla delar Migrationsverkets uppfattning om säkerhetsläget i Afghanistan. Enligt en rapport från människorättsorganisationen Amnesty International har läget i landet förvärrats. ”Det finns inget säkert område i Afghanistan i dag. Kabul är inte säkert för någon i dag. Definitivt inte för personer som återsänds och inte har något nätverk”, sa Madelaine Seidlitz, jurist och ansvarig för migrationsfrågor på Amnesty international, till Sveriges radio i oktober 2017.
- Flera demonstrationer har sedan dess arrangerats runt om i landet som en protest mot tvångsutvisningar av afghaner. I Kållered utanför Göteborg hungerstrejkade ett 30-tal afghaner i protest mot utvisningarna tidigare i vår.
- Utanför Migrationsverkets förvar i skånska Åstorp arrangerades förra året flera protester, av organisationer som Refugees Welcome Sverige, Ung Vänster Skåne och Ensamkommandes förbund.
- I februari protesterade människor runt om i hela Europa mot utvisningarna till Afghanistan, så även i Sverige.