Jennie jagas av klimatångest: ”Förbereder mig för det värsta scenariot”

Jennie Åleheim, 31 år, beskriver sig själv som en känslig person som alltid har haft en viss benägenhet till ängslighet och oro. Intresset för klimat och miljö väcktes tidigt och hon har en högskoleutbildning i miljöteknik – för att kunna påverka och förändra.

– Jag har alltid varit ängslig och funderat mycket kring existentiella frågor. Klimatfrågorna väckte tidigt ångest hos mig, eftersom de är så komplexa och svåra att greppa. Det går ju inte att stoppa huvudet i sanden eller prata bort problemen i terapi, utan det är något jag måste förhålla mig till varje dag, säger Jennie och berättar att hon gör sitt bästa för att leva så miljövänligt som möjligt utifrån sina förutsättningar.

Hon och familjen, maken Per och dottern Linnea, 5 år, bor i Boxholm, ett mindre samhälle, och handlar helst närodlat och försöker leva i samklang med årstiderna. De återvinner, flyger inte, köper begagnat eller byter kläder och prylar med andra. Men bil måste de ha för att kunna transportera sig – och det ger skuldkänslor.

Förra året var det varmaste som uppmätts:

– Bilar bidrar ju till stora utsläpp, men utan bil är det svårt att få ihop livspusslet med jobb, hämtningar på förskolan och handla närodlat eller närproducerat när man inte bor i en stor stad med utbyggd kollektivtrafik. Elbil kunde vara ett alternativ eftersom utsläppen är noll. Men så läser man om att elbilsbatterier är miljöbovar vid tillverkningsprocessen, säger Jennie och rycker uppgivet på axlarna.

Hon menar att det bara är ett exempel på hur många val har en upp- och nedsida och hur överväldigande det kan kännas när det enda man vill är att göra rätt. Hon förklarar:

Kan uthyrning vara ett sätt att minska svinn och känna sig snygg på samma gång?

ekonomiHär kan du hyra kläder – och så fungerar det

– Något man tror är miljövänligt visar sig vara mindre bra ur ett annat perspektiv. Kanske är tillverkningsprocessen miljöfarlig eller exploaterande. Ska jag välja närodlad eller ekomärkt mat? Vilket är bäst ur miljöhänseende? Här anser jag att vi behöver mer styrning uppifrån. Vi konsumenter behöver få hjälp att göra rätt val, det är otroligt förvirrande och svårt med alla märkningar och undersökningar som visar å ena sidan och å andra sidan… Det gör mig deppig och skapar en känsla av meningslöshet.

Drabbas av panik inför klimatförändringarna

Om Jennie kände ångest och oro över klimatet innan hon blev mamma så var det en västanfläkt jämfört med hur hon kände efter att dottern Linnea fötts. Att skaffa barn var överhuvudtaget inget självklart val.

– Nej, jag brottades länge med tankar på om jag ville sätta barn till en värld som kanske går under innan de ens hunnit bli vuxna. Det finns ju dessutom redan många barn som behöver ett hem och familj. Jag brottades med de känslorna i flera år, att jag skulle vara en otillräcklig förälder som inte klarar att hålla mina barn vid liv. Oron för hur allt skulle bli, om det var rätt att utsätta dem för det som jag tror är på väg att hända. Men hoppet finns ju ändå där och nu är Linnea fem år och ska snart få ett syskon, säger Jennie, som idag inte kan tänka sig att ha gjort ett annat val. Hon vet rent intellektuellt att hon inte kan göra allt eller rädda världen på egen hand.

Men hon kan göra vad hon förmår i det lilla och hoppas att många bäckar små ska göra skillnad och skapa ringar på vattnet. Domedagstankarna försöker hon hålla borta. Men ibland gör de sig påminda och då faller hon ner i ett tröstlöst mörker och drabbas av panik.

– Jag ser framför mig hur jag inte kan ge mina barn mat, hur de svälter och törstar ihjäl, hur kaos och krig uppstår i klimatkrisens kölvatten. Många tänker nog att det inte kommer att hända under vår livstid, men jag är inte så säker. När jag fastnar i dessa tankar kan jag inte se något hopp, allt känns meningslöst. Det är en förlamande, kvävande känsla och det jobbigaste är att jag inte kan se någon egentlig lösning på problemen. Tiden rinner iväg men det görs alldeles för lite alldeles för sakta. Vi måste ställa om totalt och hitta ett helt nytt sätt att leva och vi måste göra det nu. Som jag ser det så hinner vi inte, säger Jennie, som ofta övermannas av mörka tankar innan hon ska somna.

– Därför lyssnar jag alltid på ljudböcker innan jag glider in i sömnen. Annars börjar jag grubbla och ångesten river och sliter i mig. Jag fattar ju att det inte gagnar någon att jag bara ger upp. Jag måste kämpa och hitta sätt att förhålla mig till den verklighet vi har här och nu.

I sina mörkaste stunder förbereder hon sig på det värsta. Hur familjen måste börja odla själv för att kunna äta och hur de måste se till att ha el- och vattenförsörjning.

– Vi i Sverige hör kanske inte till dem som kommer att drabbas värst. Men jag vill förbereda mig så gott jag kan… Ingen vet var det landar och vilka konsekvenserna blir i framtiden. Jag skulle vilja göra mer och känner ofta skuldkänslor över allt jag inte gör.

Orolig för barnens framtid

Jennie pratar ofta med sin dotter om klimatet och hur viktigt det är att göra val som inte skadar människa eller miljö. Hon berättar om hur viktigt det är att inte kasta mat, att inte spola i kranen i onödan och att man inte ska flyga. Att det kan vara bättre att återanvända eller låna en leksak i stället för att köpa nytt till exempel.

– Linnea är bara fem år så än så länge går det bra. Mina föräldrar har sparat många av mina gamla leksaker som blir som nya för henne. Men jag vill ju inte att hon ska känna sig utanför och annorlunda, hon måste få vara en del av samhället, så det är viktigt att hitta en bra balans. Jag försöker förmedla att en upplevelse är en minst lika fin present som en nyköpt leksak. Fast det är svårt. Vi lever i ett prylsamhälle och barn vill ha det andra har, konstaterar Jennie och tillägger med viss skärpa att det enda barn behöver är en framtid.

Utan en framtid spelar det ingen roll om man så har ett helt hem fyllt med dyra leksaker.

I Australien beräknas en miljard djur ha mist livet i de kraftiga bränderna och också här i Sverige hotas flera arter.

samhälleSå påverkas jordens djur av klimatförändringarna

– Jag känner mig maktlös när jag tänker på all skit som släpps ut i världen och som förstör vår jord. Folk tvingas fly när temperaturerna höjs och landmassor drabbas av torka, människor lider. Varför kan vi inte bara komma överens om att vår livsstil är ohållbar? Vi behöver en förändring, vi vuxna måste ta vårt ansvar och våga ändra vår bekväma livsstil, vi måste visa våra barn vägen till förändring. Att vi står upp för dem och ger dem en framtid.

Samtidigt ställs hon inför ständiga smådilemman i sin egen vardag. Vad gör man när släktingar ger dottern nya leksaker och kläder? Hur principfast orkar man vara? Och vilka omedvetna val gör hon i dag själv som kanske inte är så klimatsmarta?

Allt du behöver veta om Greta Thunberg:

– När jag börjar tänka på dessa frågor så känns det rätt hopplöst. Vad jag än gör så är det bara en droppe i havet. Samtidigt måste jag tänka att det finns hopp. Om jag gör vad jag kan för miljön så kommer vi alla fall en bit på väg. Det känns som att folk äntligen börjar fatta och vakna. Efter förra sommarens värmebölja blev många oroliga på allvar. Greta-rörelsen har spridit sig över världen, det börjar hända saker. Det känns positivt, säger Jennie och tillägger att ångesten lär hon sig succesivt att leva med.

– När tankarna springer iväg för mycket brukar jag fokusera på min familj och allt det underbara jag har runt omkring mig. Det hjälper mig att leva er i nuet och ta tillvara på det jag har här och nu.

Psykologen: ”Vi våndas över att inte ha gjort tillräckligt medan vi kunde”

Fjolårets värmebölja fick många att känna stark oro. Plötsligt kom klimatförändringarna väldigt nära och gav en försmak av vad som väntar oss inom en snar framtid om vi inte gör något. Men för några är klimatångesten en realitet som påverkar det psykiska måendet.

På bara något decennium har personer som söker professionell hjälp för klimatångest ökat. Psykologen Kali Andersson, som just nu är aktuell med boken Klimatpsykologi (Natur & Kultur), tar emot klienter för samtal, förutom att hon föreläser för organisationer och folkbildar om hur man kan klimatanpassa sin verksamhet.

– Klimatångest är ett ord som många slentrianmässigt använder för att beskriva sin oro över klimatförändringar. Men en hanterbar oro är något annat än den förlamande och panikartade ångest över miljön och klimatet som mina klienter upplever. Det finns dock inga belägg för att personer med annan psykisk ohälsa och ångestproblematik, som exempelvis generaliserad ångest, är mer benägna att känna klimatångest, säger Kali Andersson och beskriver hur klimatångesten triggas av liknande mekanismer.

– Det kan liknas vid de känslor som exempelvis kalla kriget väckte. En rädsla för något som tornar upp sig och som kan drabba alla. Men hotet är inte inbillat, det är en realitet. Ändå reagerar många inte på faran i den utsträckning vi borde utan fortsätter att leva våra liv ungefär som vanligt. Det finns ett glapp mellan vad vi vet och vad vi faktiskt gör. Det kan hos vissa utlösa en känsla av meningslöshet och hopplöshet.

Kunskap, forskning och fakta finns, så varför agerar inte alla i enlighet med det? Varför gör vi inte allt vi kan för att undkomma katastrofen?

Enligt Kali Andersson förekommer klimatångest i alla samhällsgrupper och i olika åldrar. Men vanligt är att den ökar när man får barn och barnbarn. Klimatångesten kan ta sig uttryck i en existentiell och ständigt gnagande oro för kommande generationer.

Kan tänka sig att ändra både mat- och resevanor.

samhälleNy undersökning: Kvinnor bryr sig mer om klimatet än män

– Man våndas över att inte ha gjort tillräckligt medan vi kunde och det skapar känslor av skuld och sorg. Jag träffar många äldre som känner ångest över att omedvetet ha bidragit till klimatförändringarna, säger Kali Andersson.

Men hjälp finns att få. Kali Andersson säger att det är viktigt att hitta motivationen att agera, att göra åtminstone något. Genom att handla mår vi bättre. Socialt stöd är viktigt, alla mår dåligt av att känna sig ensamma och känslan av att ingen förstår en är förödande. Därför ska man söka sig till sammanhang där man känner sig delaktig, kan göra konkreta insatser och där man kan hitta hopp.

– Även om klimatångesten känns tung så kan man ha ett bra liv, det är viktigt att komma ihåg. Och om ångesten är så stark att den hindrar oss att leva våra liv och känna glädje och hopp så ska man söka hjälp, konstaterar Kali Andersson

Foto:  Lena Holmgren, TT