Ingemar miste sin hustru - blev misstänkt för mord
P
å kvällen den 5 september 2008 var Ingemar Westlund och hans fru Agneta i familjens paradis, gården Mistekärr i Loftahammar. Ingemar satte sig på åkgräsklipparen för att snygga till tomten och Agneta tog med sig hunden Yocke och ett paket cigaretter för att gå ut en sväng i skogen. Ingemars fru var skicklig svampletare och hade med sig en påse i fickan ifall hon skulle stöta på fynd på vägen.
Planen var att titta på friidrottstävlingarna på tv tillsammans senare under kvällen. Ingemar blev klar med klippningen, satte sig i soffan och knäppte på tävlingarna. Agneta dröjde ännu.
Medan mörkret faller utanför börjar oron gnaga i honom. Agneta svarar inte i mobilen och inte är hon hos vännerna runtomkring heller. Det är inte likt henne.
Till slut knäpper Ingemar av tvn och åker ut för att leta längs vägarna där Agneta och Yocke brukar gå. Tiden tickar och mörkret faller. Hans hustru syns inte till någonstans och inga hundskall hörs.
Till slut hittar han henne. Agneta ligger på mage tio meter från Frisksjöns strandkant. Ingemar känner igen den röda jackan, jeansen och det mörka håret. Men Agneta är svårt sargad och livlös. Det är som att hon blivit skuren.
– Det är … Nej, det är något jättekonstigt. Det är våld och … Vetifan vad det är för någonting, säger Ingemar i larmsamtalet som kommer in till SOS Alarm i Växjö 22.14.
”Som du förstår är du misstänkt”
Polis och räddningstjänst larmas till platsen men för Agneta är det för sent. Ingemars hustru har avlidit av sina skador.
Det är tydligt att hon utsatts för grovt våld. Både mot huvud och ben men framförallt på överkroppen. Rättsläkaren bedömer senare att skadorna på revbenen, så kallad flail chest, orsakat hennes död.
Ingemar är chockad av sorgen men gör samtidigt vad han kan för att bistå poliserna i att få reda på vad som hänt hustrun. Men någonting i hans beteende eller svar väcker polisens misstankar. Som närmast anhörig är han en trolig kandidat om Agneta blivit mördad. Och bara några timmar efter hennes död får han veta att så är fallet.
– Som du förstår är du misstänkt för mordet på din hustru, säger insatschefen när han lämnar beskedet.
De här orden kan Ingemar Westlund citera fritt ur minnet än idag. Och hur ska man kunna förstå eller kunna glömma en sådan anklagelse?
– Hur fan kan man tro att jag har mördat en kvinna som jag varit gift med i 42 år och som jag har två barn med?
Misstänkt på sannolika skäl
Den här självklara reaktionen kom inte där och då när Ingemar sattes i en polisbil för vidare färd till häktet i Västervik. Då handlade det mer om att han var för avtrubbad för att sätta sig till större motstånd.
– Jag tänkte om att jag åker med så får de tid att reda ut vad som hänt och så kommer jag att få åka hem snart igen. Men då fastnade de fullständigt, säger Ingemar Westlund.
Teorin som polis och åklagare fastnade för gick ut på följande. Skadorna på Agnetas kropp skulle kunna ha orsakats av Ingemars åkgräsklippare. Terrängen nere vid sjön var för brant för att det skulle ha skett där men mordet skulle, menade åklagaren i häktningsframställan, kunna ha skett uppe på gården. Därefter hade Ingemar lastat kroppen på ett släp och fraktat henne ner till vid sjön och ”låtsats” hitta sin fru. Det fanns spår av gräs i skärskadorna på Agneta, och en likhund hade markerat uppe på gården. Spår av blod hade hittats både på släpkärran, under fyrhjulingarna och på åkgräsklipparens kåpa. Spår som Statens Kriminaltekniska Laboratorium (SKL) fått för analys med uppdrag att avgöra om blodet kom från Agneta eller ej.
Något motiv fanns inte angivet men bitarna passade ihop.
Ingemar fick inte ihop några bitar över huvud taget. Hans dagboksanteckningar från tiden i häktet vittnar om en absurd situation. Ingemar om någon ville ha reda på vad som hänt hans hustru och bidra till utredningen men eftersom han var misstänkt hölls han utanför. Han skriver till åklagaren med förslag på åtgärder som borde vidtas men får inget svar.
Efter tio dagar i kriminalvårdens gröna kläder kommer en vårdare in med ett fax i handen. Häktningen är hävd efter att SKL:s analyssvar har kommit. Det är inte Agnetas blod på proverna från Mistekärr.
Åkgräsklipparen kanske hade kört över en sork eller en orm men inte en människa. SKL hade även granskat spår på Agnetas jacka och fått i uppdrag att besvara om det fanns spår av Ingemar. Även där blev svaret nekande.
Kör över gris med åkgräsklipparen
Att Ingemar släpps ur häkte innebär dock inte att misstankarna avskrivs. Under hösten bor han uppe hos döttrarna i Stockholm. Varken han eller hans advokat, Peter Althin, får några besked om vad som händer i utredningen.
Försäkringskassan hör dock av sig. Eftersom Ingemar fått mat och husrum av kriminalvården under elva dagar ska 80 kronor om dagen dras från hans pension.
– Jag är fri men fortfarande skäligen misstänkt utan att polis, åklagare eller någon annat talar med mig. Inga förhör, ingenting sådant, säger Ingemar Westlund.
I oktober försöker polisen testa mordteorin i praktiken. Man köper en halv gris för ändamålet som man syr in i en rulle jeanstyg. Sedan ger man full gas med den beslagtagna åkgräsklipparen.
Försöket går dock så där, beroende på hur man ser det. Det visar sig att åkgräsklipparen blir värre tilltygad än grisen som ändå är mindre än en människa. Rättsläkaren kunde ändå konstatera att skadorna på kadavret inte alls blev lika djupa som de man funnit på Agneta.
I november lämnas Agnetas kropp ut till familjen för begravning efter obduktionen. Men kroppen skickas till Västervik istället för Nacka. Familjen får själv bekosta transporten från Småland till Stockholm.
– Det var som att hon var en form av fraktgods. De kunde väl frågat mig eller mina döttrar var vi ville begrava henne. Det var en sådan brist på respekt, säger Ingemar Westlund.
Begraver hustrun som misstänkt mördare
Men vad som hänt nere vid sjön är inte utrett än. Ingemar träffade Agneta första gången när han var 19 och hon var 15. De hann vara gifta i 42 år och han ”dyrkade marken hon gick på”, berättar döttrarna.
Nu får Ingemar begrava sin livskamrat som misstänkt mördare i Nacka kyrka.
– Jag hade ju bett på mina bara knän att de skulle tala om vad jag var misstänkt för och på vilka skäl. Jag skulle begrava min hustru och ville vara fri från allting. För mig var det en helt ofattbar inställning att jag inte kunde få svar.
Ingemar grubblar och ältar. Han skickar frågor till åklagare och polis och efterlyser svar på vilka åtgärder som vidtagits. Döttrarna och barnbarnen känner inte igen den kutryggige och lättrörde mannen som tagit hans plats. Men samtidigt är familjen hans räddning och trygghet.
Vardagsrutiner som att hämta och lämna på dagis hjälper till att hålla honom på fötter mitt i sorgen. Promenaderna med hunden Yocke.
Vädjar till utredarna
Först den 15 december kallas Ingemar till ett avslutande förhör på gården i Loftahammar då han vallas på platsen. En rekonstruktionen av vad som hände kvällen när han hittade sin döda hustru. Ingemar berättar återigen om hur han kommit till platsen i letandet efter Agneta, hur han hört ett brak ute på sjön, hur han försökt återuppliva henne men tvingats ge upp.
En plågsamt detaljerad tillbakablick som Ingemar avslutar med en vädjan till utredarna.
”Det är ju så här, och det är kanske svårt för er att förstå, men jag vet att jag är oskyldig och min största farhåga är att ni nu sysselsätter trettio, fyrtio man på att hitta bevis mot mig och koncentrerar er på en fullständigt vansinnig teori som är tekniskt omöjlig. Och det är alltså i den situationen som ni har försatt mig – ni kommer inte att lösa det här och jag förblir misstänkt och får leva med det här resten av mitt liv. Jag har varit vid graven tre gånger men är fortfarande stämplad som mördare. Det är fullständigt makalöst”.
Ingemar får fira jul som skäligen misstänkt för mordet på sin hustru. Först den 28 januari 2009 får han veta att han blivit avförd från utredningen. Och det är en reporter på lokaltidningen i Västervik som ringer upp för att höra hans reaktion på beskedet.
Beskedet innebär en lättnad för Ingemar och hela familjen. Men samtidigt återstår frågan. Vem eller vilka är det som har mördat hans fru? Eller vad är det som har hänt henne?
Sommaren efter Agnetas död är Ingemar tillbaka på gården i Lofthammar. Gården där barnen har varsitt hus och som familjen kallat sitt paradis sedan elva år tillbaka.
Under den tiden hade makarna hunnit etablera sig på orten. Ingemar engagerade sig i ortens intresseförening, golfklubben och den årliga Loftahammarutställningen. Agneta basade över den välbesökta loppisen som familjen drev i ladan sommartid.
Nu är allting förändrat. Ingemar märker det på bortvända blickar och en kyligare atmosfär.
Han kanske är avförd från utredningen men enligt devisen ”ingen rök utan eld” så känner han sig misstänkt i vissa ortsbors ögon.
– Vi tyckte ju om byn och människorna men sedan kom det här. Det var bara att packa ihop och sälja, säger Ingemar Westlund som ändå har en viss förståelse för rädslan i byn.
Youtube-film gav ledtråd
Här har ett misstänkt mord begåtts i ett samhälle med 800 människor och sedan kan polisen inte berätta vad som hänt. Det är klart att folk undrar och blir rädda för att möta ”mördaren” i skogen när de är ute och letar svamp.
För om det inte är maken som mördat hustrun vem skulle det då kunna vara. Kunde det vara ryska stöldligor eller tyska fisketurister?
Alternativet att Agneta råkat ut för en olycka i mötet med vilt dök upp tidigt i utredningen men avfärdades då. Efterhand skulle det bli hetare även om det dröjde.
Internationell expertis kontaktades och SKL fick frågan om det fanns dna från djur på Agnetas kropp.
Det fanns det. En youtubefilm från Kanada där en älg sparkar ihjäl en människa visade att det faktiskt var ett tänkbart scenario.
28 september, mer än ett år efter Agnetas död, har viltforskare vid Statens lantbruksuniversitet i Umeå (SLU) kommit fram till ett så kallat sakkunnighetsutlåtande.
”Vi ser det som mycket troligt, givet vår samlade kompetens och vår egen erfarenhet, att kvinnan dödats av en älg”
Sakkunnighetsutlåtandet bekräftas också av SKL:s analys av Agnetas jacka. Där fann man tydliga spår av älgsaliv. Det svaret kunde de givetvis ha kommit fram till ett år tidigare men då hade inte den frågan ställts.
”Har känt stor bitterhet”
Ingemar Westlund har fått reda på vad som förorsakade hans hustrus död. Han har en plats att sörja henne på och familj som älskar honom. Med åren har det blivit sex barnbarn och familjerna bor nära varandra. De har svetsats samman ännu mer av vad de drabbats av.
Men orättvisorna har gnagt i honom.
Under årens lopp har högen med dokument i fallet blivit tjockare och tjockare. Det är tio pärmar som Hannes Dükler fått använda som underlag till ”På osannolika skäl”.
– Jag har känt stor bitterhet mot polisen och ville egentligen skriva boken själv. Jag vill tala om hur klantigt man burit sig åt men samtidigt vill jag inte vara en hämndgirig typ. Då är det bättre att någon annan får ta det, någon som kan lyfta blicken, säger Ingemar.
För den före detta personalchefen har erfarenheterna varit en skakande inblick i hur kall myndighetsutövning kan vara. Hur liten en människa kan bli.
Bland handlingar finns anmälningar till både Justitieombudsmannen och Justitiekanslern. JO svarade ”Ingen åtgärd” och JK gav honom 24 000 kronor av begärda 621 000 kronor för det lidande han fått utstå och förlorad arbetsinkomst. Summan motsvarade den tid han suttit häktad och inget mer.
– Det handlar inte om pengarna. Jag skulle vilja ha en ursäkt eller ett förlåt. Det har jag inte fått.
Utredningen har kritiserats förr men inte från de egna leden. I ”På Osannolika skäl” redovisas dock ett brev som Ingemar fått av kriminalinspektören som var förhörsledare i Loftahammar. Polisen, numera pensionerad, kallar utredningen ”Ett misslyckande från första början”. Även rättsläkaren menar att han gjorde en felbedömning som la krutet på teorin om åkgräsklipparen i inledningsskedet.
Men frågan om han har fått ett avslut är han osäker på.
– Det vet jag aldrig om det kommer bli.
Läs ett utdrag ur På osannolika skäl: