Hunden Milo rymde och gick på slottsbröllop – så var hans dramatiska färd
En helg för drygt två veckor sedan blev dramatisk för hunden Milo, 8,5 år, och matte Bea Linnenberg i Igelösa som ligger i gränslandet mellan kommunerna Lund och Eslöv.
På lördagskvällen den 9 oktober hade de åkt för att besöka en vän i Remmarlöv. Väl framme öppnade den vana hundägaren Bea sin bagagelucka och Milo hoppade ut.
Se också: Här är de 7 mest populära hundraserna – är din hund med?
Han sprang av sig på gården men lyckades komma nära ett elstängsel och fick en stöt via nosen. Då kom han snabbt tillbaka till matte vid bilen igen.
– Jag satt och tröstade honom. Men så hände något i stallet och jag var tvungen att springa dit. Jag stängde inte bagageluckan, det har jag aldrig behövt. När jag kom tillbaka var Milo borta.
Vad kände du då?
– Panik.
Första rymningen någonsin
Det var första gången någonsin som Milo, en blandning av en australian shepherd och border collie, hade rymt. Trots att han är full av energi har han alltid hållit sig i närheten.
– Även när jag cyklar här på landet håller jag honom fri. Han jagar inte trots att han ofta ser fasaner. Jag tror att han blev chockad och förvirrad av stöten.
Bea kände sig säker på att Milo satt och tryckte någonstans. Men de hittade inte honom. Då slängde hon sig i bilen och körde vägen hem för att se om han var där. Inte heller där fanns Milo. Då åkte hon tillbaka till sin vän igen.
– Tillsammans la vi upp en efterlysning med telefonummer på olika facebooksidor och jag gjorde en anmälan till polisen.
Många engagerade sig i sociala medier och det visade sig att djungeltrumman skulle ge resultat. Vid 22.30-tiden la Örtofta slott upp en egen efterlysning, men inte efter en hund.
– De skrev att de hade en vilsen hund på bröllop, säger Bea som nåddes av slottets besked via samma vän som hon besökte tidigare under kvällen.
Christine Melinder är slottsfrun på Örtofta slott.
– Jag blev mäkta förvånad då jag upptäckte en hund i gula salongen och efter förfrågan fick svaret att ingen bröllopsgäst var ägare till hunden, säger Christine.
Lättnaden var total. Och här kunde berättelsen slutat. Men då visste ingen att Milo hade blivit påkörd under sina timmar på rymmen. Det var först när Bea kom hem med honom som hon förstod att allt inte stod rätt till.
– Han fick svårt att andas. Jag ringde direkt till djursjukhuset och åkte in på natten.
Det blev starten på ytterligare en tid i ovisshet som denna gång skulle sträcka sig över tre dygn. Hjärtat och lungorna lät till en början fint, men det togs också röntgenbilder.
– Veterinären tyckte sig se någon form av skugga vid ena lungan. Då körde man en CT. Då blev det tydligt att lungan läckte luft. Han hade också ett revbensbrott.
Djursjukhuset behövde behålla Milo för vård tills han kunde andas normalt igen. Först på tisdagen fick Bea beskedet att så lyckligtvis hade skett. En förlösande känsla men han var fortfarande väldigt stressad när han hämtades.
– Milo har både veterinär- och burskräck. Det lugnande hade också slutat verka. Först fick jag inget smärtstillande med mig hem. Men jag åkte in igen med honom igen klockan halv tre natten till onsdagen. Då gjordes en ny undersökning och denna gång fick jag smärtstillande till honom.
Sedan följde två dagar då han ännu visade tecken på oro.
– Han behövde bearbeta vad som hade hänt. Efter det började han repa sig. Nu är han sitt gamla spralliga jag igen.
Nu har Bea börjat lägga händelsen bakom sig. Hon har dock Milo kopplad och tänker vara extra noga om det är elstaket i närheten.
– Stöt från elstaket är främsta anledningen till att hundar rymmer. Så det är jätteviktigt att vara uppmärksam på.
Helt är historien inte över. Det var ju någon som körde på Milo och inte stannade efteråt.
– Det finns lag på det. Att man måste stanna och ringa polisen. Man ska gärna titta efter hur hunden mår.
Polisen har tagit Beas anmälan på allvar. Hon har blivit uppringd och tillfrågad om det fanns vittnen till händelsen.
– Jag kunde hänvisa till en som såg en bilförare köra på Milo och som sedan körde vidare. Flera vittnen stannade sedan och försökte fånga in honom men han var så skärrad och sprang vidare. Det enda han ville var att komma hem.
Nu har det gått drygt två veckor sedan de dramatiska dygnen. Bea känner mest tacksamhet över att historien fick ett lyckligt slut. Hon är såklart besviken över att en bilförare valde att inte stanna, men hon vill också lyfta fram det engagemang som andra visade för att hitta honom.
– Det var många andra som tog ansvaret. Det är jag väldigt tacksam för.
Även slottsfrun Christine Melinder på Örtofta slott blir glad över att höra att historien fick ett lyckligt slut.
– Det är skönt veta att Milo mår bra.
Se också: Den här hunden ska du skaffa baserat på ditt stjärntecken
