Hemliga uppdrag var Carolina Angelis vardag
Tidigt i våras greps en konsult inom tech-branschen på offentlig plats i Stockholm, misstänkt för att ha spionerat för Ryssland. Han greps under ett möte med en rysk underrättelseofficer med diplomatisk immunitet och tros ha värvats redan 2017 som agent.
Händelsen flimrade snabbt förbi i nyhetsflödet och är bara ett exempel på en i allra högsta grad pågående verksamhet – men som många tror bara förekommer på film och i spionromaner.
– Vi är ganska naiva i Sverige, vi tror att underrättelseverksamhet och spionage inte finns här. Men vi ligger långt fram i forskningen och utvecklar högteknologiska produkter som är av stort intresse för främmande makt. Det gör att det finns ett incitament att infiltrera företag och organisationer och det gör man bäst genom att värva någon på insidan som sitter på viktig information och som kan förmås att dela med sig av den, säger Carolina Angelis.
Cyberattacker – som det pratas mycket om i dag – har ofta möjliggjorts av någon på insidan. Därför menar Carolina att det är viktigt att medvetandegöra företag och myndigheter om att spionage faktiskt kan förekomma. Som före detta underrättelseofficer inom den svenska underrättelsetjänsten, MUST, och med tio års erfarenhet av signalspaning på FRA vet hon vad hon talar om.
Första mötet verkar slumpartat
I dag driver hon en egen konsultfirma och utbildar organisationer och företag om informationssäkerhet och hur man skyddar sig från infiltrering utifrån.
– Det är jätteviktigt att öka förståelsen för att detta pågår. Det är svårt att skydda sig om man inte vet mot vad!
Så hur ska man veta att man är uppvaktad av en underrättelseofficer?
– Det kan vara svårt att upptäcka, eftersom det första mötet ofta verkar slumpartat och trevligt. Underrättelseofficeren har då redan kartlagt vem som sitter på viktig information och som kan tänkas låta sig rekryteras. Ofta handlar det om en anställd som är missnöjd och besviken på ledningen, då kan det finnas en drivkraft att spionera mot ekonomisk vinning, säger Carolina och berättar att det även förekommer utpressning av typen: om du inte ger oss information avslöjar vi ditt spelmissbruk för din chef!
– Men det vanligaste är ett till synes slumpartat möte, någon som hamnar i sätet bredvid dig på flyget eller i baren på konferensen. Efter inledande småprat presenterar sig underrättelseofficeren som representant för en internationell tankesmedja och vill bjuda in dig. Eller så headhuntas du via Linkedin. Man har sett ditt cv och vill erbjuda ett spännande och lukrativt konsultuppdrag som kan utföras vid sidan av ordinarie arbete.
Blir smickrade och invaggas i trygghet
Carolina berättar att många blir smickrade, framför allt personer med narcissistisk personlighet som kanske tenderar att vara lite gränslösa och vars moraliska kompass inte alltid visar rätt väg. De ser erbjudandet som en chans och vill prova – de anar inte att de är på väg att bli rekryterade. Men det gäller att se upp.
– Vi svenskar litar på folk. Men man bör vara självkritisk och fråga sig; varför just jag?
Hon säger att möjligheterna att kartlägga människor är stora i dag med sociala medier och bloggar – vi lägger ut en massa information om våra liv. Det gör det enkelt för en underrättelseofficer. Ligger den man vill rekrytera i skilsmässa och har dålig ekonomi? Då trycker man på de knapparna när man inleder ett samtal; ett samtal som sedan glider över i intresserade frågor om vad personen forskar om eller jobbar med.
– Den här verksamheten är långsiktig och man kan bearbeta någon under lång tid innan det verkligen leder till rent spionage. Personen invaggas i trygghet, det är så man jobbar…
”Splittrat EU gör oss sårbara”
Men varför lägga så mycket möda på att rekrytera spioner i stället för att själv ta fram avancerad teknik?
– Man kanske inte har möjligheterna och det enda sättet är att ta reda på hur andra gör, konstaterar Carolina och tillägger att spionage i dag är lika vanligt som under kalla kriget och att det finns en reell hotbild mot Sverige som vi inte ska underskatta.
– Ett splittrat EU gör oss sårbara och Sveriges geografiska läge är strategiskt. Om vår infrastruktur med vatten, el och kommunikationer slås ut får vi snabbt stora problem. Vi kan inte ringa, vi kan inte inhämta information, vi kan inte handla mat eftersom allt är digitaliserat och beroende av ström. Vi använder ju knappt kontanter längre, vilket blir problematiskt vid en krissituation, säger Carolina och tillägger att hon, trots sin yrkesbakgrund, inte är så väl förberedd på eventuella katastrofer som hon – och alla – borde vara.
– Vi borde alla läsa på om hur man överlever om det värsta händer. Se till att ha dunkar med vatten, torkad mat, konserver. Ha en plan. Jag menar inte att man måste bli en ”prepper” och bunkra. Men det är naivt att tro att det inte kan hända oss något ont, att vi inte kan bli attackerade eller drabbas av en naturkatastrof, säger hon och berättar att de största underrättelsehoten i dag, enligt flera europeiska underrättelse- och säkerhetstjänster, kommer från Ryssland, Kina och Iran.
Rekryterades som 21-åring
Att bli underrättelseofficer var inget Carolina drömde om som barn. Men valet att plugga ryska på gymnasiet, och senare på universitetet, ledde fram till ett erbjudande om att börja jobba på FRA (Försvarets Radioanstalt) – och där blev hon kvar i nästan tio år. Därefter blev det närmare ett decennium på MUST (Militära underrättelse- och säkerhetstjänsten).
Det låter nästan som fiktion. En 21-årig student rekryteras av svensk underrättelsetjänst. Måste man inte vara osedvanligt skarpsynt och smart för att klara av ett så speciellt jobb? Carolina rycker anspråkslöst på axlarna och låter blicken vila på den vackra skärgårdsutsikten som domineras av blått hav, segelbåtar och ulliga stackmoln; sinnebilden av trygga Sverige om man så vill.
– Det är viktigt att förstå att det inte är en lek och att verksamheten bidrar till stabilitet i en instabil värld. Uppenbarligen gjorde jag bra ifrån mig och jag är väldigt stolt över vad jag har gjort för Sverige, säger Carolina, som inte kan avslöja några detaljer om sin tid som underrättelseofficer, trots att hon inte längre har ett hemligt uppdrag.
Hon väljer sina ord med omsorg; det finns saker hon absolut inte får yppa, trots att tio år har gått.
– Det är bland annat av respekt för mina gamla kollegor. Men i min debutroman ”Tunn is” beskriver jag hur verksamheten kan se ut, den bygger ju på mina erfarenheter… det finns inte så många kvinnor i branschen och som sådan har man både fördelar och nackdelar. Men det är helt klart lättare att flyga under radarn. Man upplevs inte som hotfull eller farlig… en vanlig, medelålders kvinna kan komma undan med mycket, konstaterar Carolina med ett leende.
Hemligstämplade uppdrag
Många frågor och tankar väcks: går det att ha familj och barn? Har hon hamnat i farliga situationer på grund av jobbet? Carolina nickar. Jo, hon har tre barn och har levt ett på ytan vanligt svensson-liv, även om hennes jobb ofta har inneburit oregelbundna arbetstider, snabba utryckningar och hemligstämplade uppdrag. Hennes dåvarande man visste naturligtvis var hon jobbade – men inga fler detaljer än så.
Carolina skrattar till, ögonen glittrar.– Jag blev duktig på att parera frågan ”vad jobbar du med?” när jag träffade nya människor. Jag svarade svävande och började prata om något annat som är intressantare än jobb, det funkade varje gång!”Red Joan” – Melita Norwoods liv som KGB-spion blir filmLäs mer
En fråga hon får ibland – och som bottnar i begreppsförvirring – är vad skillnaden mellan en spion och en underrättelseofficer är.
– Spion är den som rekryteras av främmande makt och förråder sitt land. Den som jobbar inom sitt lands underrättelsetjänst är underrättelseofficer.
Förmåga att vädra fara
Kniviga situationer har hon hamnat i mer än en gång. Men hon har genom att agera klokt klarat sig oskadd. Genom sina erfarenheter har hon utvecklat en instinktiv förmåga att vädra fara, bedöma situationen och agera snabbt – något hon har haft nytta av också privat. Carolina berättar om en incident i ett parkeringsgarage:
– När jag efter ett kvällsmöte gick ner i garaget för att hämta min bil noterade jag plötsligt hur ett gäng killar i hoodies kom efter mig. De flesta hade nog börjat småspringa för att försöka komma undan. Men jag gjorde tvärtom, vände på klacken och stegade rakt igenom gruppen. Det hade de inte räknat med och hann inte reagera förrän jag var ute på gatan igen.
Carolina beskriver sig som sunt skeptisk och gör gärna en bakgrundskoll på personer hon träffar första gången.
– Min säkerhetsmedvetenhet är hög. Det är inte så att jag alltid utgår från det värsta, men jag har lärt mig att ifrågasätta och att vara kritisk, säger hon.
Roman och tv-dokumentär
Hon har aldrig ångrat sitt yrkesval. Förutom stoltheten hon känner och allt hon har lärt sig har det lett fram till den hon är i dag – en framgångsrik föreläsare och konsult.
Skrivandet har också kommit att bli en allt viktigare del av hennes liv. Hon försökte länge få sin debutroman om underrättelseofficeren Jackie Philipsson utgiven – men det gick inte hela vägen. Förrän nu.
– Det känns som att tiden är mogen. I dag talas det mer om spionage, om hotbilden mot Sverige, om vår nermonterade armé och hur vi ska försvara oss om det värsta händer. Intresset för de här frågorna har helt klart ökat, säger hon.
Förutom debutromanen är Carolina just nu aktuell med SVT-dokumentären ”För nationens bästa”, där hon medverkar som expert i frågor som rör svensk underrättelsetjänst och dess historia från kalla kriget fram till våra dagar.
Av Maria Zaitzewsky Rundgren
Foto: Jennifer Glans
Om tv-aktuella Carolina Angelis
- Ålder: 47
- Familj: Tre vuxna barn
- Bor: I Värmdö utanför Stockholm
- Gör: Driver konsultföretaget Yobany sedan 2016, föreläser och informerar företag och organisationer om informationssäkerhet och personlig säkerhet. Har skrivit spänningsromanen ”Tunn is” och är aktuell i tv-serien ”För nationens bästa”, som nyligen hade premiär på SVT1 och SVT Play och kan ses till och med den 7 oktober.