Hanna Widerstedt sålde sex och strippade i Berlin – berättar själv
För Hanna Widerstedt var 2020 ett bra år. Det var året då hon efter sju år utomlands äntligen kom hem. Det var året då hon började läka och måla igen. Det var året då hon fick sin ADHD-diagnos och med den ökade insikter om sig själv.
Det var också då hon valde att öppet berätta om sin tid som sexarbetare i Berlin och skriva en bok om sina erfarenheter. Och inte minst var 2020 året då hon träffade kärleken och flyttade till Växjö.
Det var inget hon hade räknat med. Inte med den tunga ryggsäck hon bar. Men ibland bjuder livet på glada överraskningar.
”Älskar och respekterar mig för den jag är”
– Han hörde av sig till mig på Instagram för att köpa en tavla. Vi höll kontakten och några månader senare träffades vi och ja…vi blev kära, det liksom växte fram. Nu har jag flyttat till honom i Växjö och lever i ett stabilt förhållande, vilket är helt nytt för mig.
– Det känns jättebra. Han vet allt om min bakgrund men älskar och respekterar mig för den jag är, säger Hanna och ler försiktigt.
Se också: Zoe sålde sex som 15 åring – ”förlorade mitt egenvärde”
Det är svårt att ta in att den här mjuka tjejen med sin lite sköra utstrålning har varit sexarbetare; ett yrke där man behöver vara både gatusmart och tuff för att överleva.
Men efter åren i Berlin har Hanna insett att bakom sexarbetarens utmanande yta gömmer sig ofta en sårbar människa. Det har lärt henne att aldrig döma någon. Hon är själv ömhudad. Men hon tvingades bli hård och kall.
Hon beskriver sig själv som en introvert person som bäst uttrycker sina känslor genom konsten.
Blev omskriven under Big brother 2012
Hon har alltid skapat och drömt om att kunna leva på sin konst. Samtidigt har hon haft en inre rastlöshet som har fått henne att kasta sig huvudstupa in i nya projekt. Som Big Brother 2012. Hon var med under några veckor, längre orkade hon inte. Men då var bollen redan i rullning. Hennes frispråkighet blev omskriven, hon satt i tv-soffor och var både älskad och avskydd. Men till sist tog det stopp.
– Jag fick en panikångestattack i direktsändning, det var fruktansvärt. Efter det förstod jag att jag måste åka från Sverige för att rädda mig själv. Så jag packade en väska och reste till Berlin. Jag hade en romantisk dröm om att stå på Alexanderplatz och måla, säger Hanna med ett leende.
Hanna Widerstedt jobbade som strippa i Berlin
Och så blev det. Lycklig och svettig i sensommarhettan i augusti stod hon och målade färgstarka, uttrycksfulla tavlor på det berömda torget. Men försäljningen gick trögt och efter några veckor var besparingarna slut. Hem ville hon absolut inte åka, det skulle vara att ge upp. Men hon kunde ingen tyska, så jobb på café eller butik var uteslutet.
Hanna suckar och drar handen genom sitt långa mörka hår innan hon fortsätter:
– Jag visste att det fanns en massa strippklubbar i Berlin och där behövde man inte kunna tyska. Mitt första jobb var på en klubb som hette Rush Hour. I början strippade jag bara, jag tänkte att det var tillfälligt. Bara jag fick ihop till nästa hyra.
Hanna Widerstedt sålde sex – och tog SMS-lån
Men klubbägarna vill att man ska ha sex med klienterna, det är så man tjänar större summor.
– Jag vägrade först, men de tjatade. När man är inne i den världen är det svårt att stå emot, säger Hanna.
Och när hon väl klivit över den gränsen så accelererade allt snabbt. Hon blev van vid att tjäna mycket pengar; pengar som hon dagen efter gjorde av på dyra kläder och väskor för att döva hur mycket hon avskydde sig själv och för att få ett kort lyckorus.
Sedan hamnade hon på noll igen och behövde nya pengar. Det blev en ond spiral som drog henne allt längre ner i sexarbetarträsket med nya klubbar och bordeller, torskar och förnedring. Konsten la hon på hyllan. Hon tappade bort sig själv, blev äcklad av den hon blivit och mådde psykiskt dåligt.
– Det ledde till att jag blev köpberoende. Jag shoppade svindyra saker och kallade det för att jag unnade mig. Jag tog sms-lån för att kunna shoppa ännu mer och skulderna växte. Under en period promenerade jag timtals varje dag. Jag orkade aldrig stanna upp och reflektera över alla sjuka saker jag gjorde på jobbet, hur sjukt hela mitt liv var. Jag körde bara på, säger Hanna sakta.
25 år gammal bodde hon på en bordell och när hennes mamma kom till Berlin på besök fick hon ljuga ihop ett falskt liv för att dölja vad hon verkligen ägnade sig åt. Hon berättade att allt var bra, att hon jobbade på ett kafé. Lögnerna i hennes liv var vid det här laget normalt.
Vänner bland sexarbetarna: ”Sårbara tillsammans”
Med tiden fick hon några vänner bland sexarbetarna.
– Vi blev nära eftersom vi var sårbara tillsammans. Men många såg mig som ett hot eftersom jag inte drack alkohol och dessutom tjänade bra. Egentligen var jag väldigt ensam, jag hade ingen att anförtro mig åt. Det var bara transsexuella Vanessa som blev min vän och som kom bakom min fasad…
Ett tag umgicks Hanna, Vanessa och en italienska, Giada, mycket och de träffade torskar tillsammans.
– Vi såg oss inte som offer utan tog makten över situationen för en stund. Vi föraktade männen, de äcklade oss och vi försökte inte ens låtsas att vi njöt. Vi snarare drev med dem. Det var bara in och ut och pengarna tack.
I boken Till alla mina torskar berättar hon om rader av sexköpare med sjuka fantasier. Vid ett tillfälle skulle hon möta en kändis på ett hotellrum – men fick inte veta vem. När hon kom till rummet hade han en mask över ansiktet, och den behöll han konsekvent på under sexlekarna. Hanna vet än idag inte vem han var.
Såldes i timmar eller dagar: ”Var bara att ställa upp”
Hon blickar ut över ett folktomt och regnigt Vallentuna centrum. Här är hon uppvuxen, här känner hon sig som den riktiga Hanna. Där, i Berlin, blev hon hård och empatilös.
– Det är priset man betalar, att inte våga lita på någon. Jag har sett så mycket skit och jag har tvingats utföra saker mot min vilja. När jag fick jobb på en eskortagentur fick jag inte säga nej till uppdrag. En torsk köpte mig för ett antal timmar eller dagar och det var bara att ställa upp på allt, säger hon.
Men alla män var inte svin. Eller det var i alla fall vad hon trodde efter att ha blivit förtjust i en yngre kund på klubben där hon jobbade. De började ses privat och när Sebastian frågade om hon ville flytta med till Österrike tackade hon översvallande ja. Äntligen skulle hon få ett normalt liv! Men vardagen i Österrike blev inte som hon hade hoppats.
Sebastian tappade snart intresset, blev elak och nedlåtande. Hon reste tillbaka till Berlin, tröstlös och besviken på sig själv. Självbilden var låg; det måste vara henne det var fel på.
Blev utnyttjad av sin stora kärlek
Vad hon inte anade då var att botten inte var nådd. Ännu en manipulativ man skulle gräva sig in i hennes hjärta och nästan ta hennes liv.
– Jag var kär och beredd att göra allt för oss, men det visade sig att han inte kände samma för mig. När jag flyttade in till honom satt jag fast i mitt shoppingberoende och han föreslog att jag skulle lämna alla pengar jag tjänade till honom. Han skulle gömma dem så att jag inte frestades att handla. Då tyckte jag att det lät klokt och omtänksamt, säger Hanna och undslipper sig ett litet hest skratt.
– Fatta att jag som svensk tjej gjorde så! Jag var helt hjärntvättad. Jag fick inte stanna hemma om jag var sjuk eller hade mens utan måste ut och jobba och tjäna mer pengar. Han kallade mig lat och slö, samtidigt som han, med hjälp av mina pengar, försökte komma igång med ett eget företag.
Den psykiska misshandeln trappades upp. Till slut visste Hanna inte vad som var rätt eller fel; kanske var det så här i alla förhållanden?
Tvingad till abort: ”Trodde det var mitt fel”
– Jag hade ingenting att jämföra med, jag trodde att det var mitt fel att han blev aggressiv. Om jag skärpte mig så skulle allt bli bra. Men det blev bara värre…
Hanna blev gravid och ville behålla barnet. Om det var en flicka skulle hon heta Ester. Men Christophe tvingade henne till en sen abort – och lät henne åka till kliniken själv.
– Jag kände mig otroligt ensam och utsatt, men Christophe var iskall. Han svek mig, men jag vågade inte lämna honom. Han hade ju också alla mina pengar. I ett försök att lappa ihop förhållandet föreslog jag att vi skulle köpa en kanin. Han gick med på det och jag döpte kaninungen till Ester. Hon blev ett litet liv att älska och vårda.
Hanna Widerstedt skar sig: ”Väckte lejonmamman”
Snart kom det första slaget. Christophe hotade med att skada Ester om inte Hanna lydde honom. Vid det här laget var hon en skugga av sig själv. Hon förbjöds att träffa vänner, magrade och led av panikångest.
Hon började skära sig för att hålla ångesten i schack. Bit för bit monterade han ner henne tills hon inte ville leva längre.
– Jag klättrade upp på balkongräcket i vår lägenhet. Om jag släppte taget skulle jag krossas mot marken många våningar ner. Då kände jag att någon iakttog mig och vände på huvudet. Där stod Ester med sina pepparkornsögon. I det ögonblicket ändrade jag mig. Om jag dog skulle Christophe plåga ihjäl Ester, det visste jag. Hon väckte lejonmamman i mig, vi skulle överleva båda två!
Återvände till Sverige efter sju år
Efter en kort vända till Lissabon, där det utlovades jobb, fick Hanna nog. Droppen var när klubbägaren inte tillät Hanna ha sin kanin.
– Då tog jag Ester och mina tillhörigheter och hoppade på ett tåg norrut. Några dygn senare stod jag för första gången på sju år på svensk mark. Det kändes overkligt och skönt.
Nu började ett nytt kapitel i Hannas liv. Hon sökte förgäves hjälp från sociala myndigheter för att komma på fötter – hon var helt slut, psykiskt och fysiskt. Hennes pappa lånade henne en lägenhet, så hon hade i alla fall tak över huvudet.
”Jag vill inte skämmas längre”
Långsamt började hon det mödosamma arbetet med att bygga upp sig själv igen, att se på sig själv som en värdefull person. Ett sätt har varit att öppet och ärligt berätta om åren som prostituerad.
– Jag vill inte skämmas längre och jag vill ta kontroll över min historia. Utan mina erfarenheter hade jag inte varit den person jag är i dag. Jag ser mig inte som ett offer, jag har gjort mina val. Men nu vill jag komma vidare. Kanske kan min berättelse också hjälpa någon annan som fastnat i sexarbete.
Detta är Hanna Widerstedt
Ålder: 29 år.
Bor: I Växjö.
Gör: Konstnär, funderar på att utbilda sig till bildlärare i framtiden.
Aktuell: Med boken Till alla mina torskar (Lind & Co).
