Amalia och Camilla driver grönt projekt för sjukskrivna och arbetslösa: ”Här får alla en ny chans”
Ullhåren virvlar i luften och fåren bräker när Camilla Cogliati, 48, och Amalia Falck, 47, hjälper Sofie Bylund, 31, och Isabell Olsen, 35, att klippa en tacka. Sofie och Isabell är två av deltagarna i arbetsmarknadsprojektet ”Grönt Innanförskap” som Camilla och Amalia driver tillsammans i Tåstarp strax utanför Munka Ljungby.
– Tanken med projektet är att deltagarna efter att ha varit några månader här ska komma ett steg närmare arbetsmarknaden, berättar Amalia när Allers kommer på besök.
Mitt i den nordvästskånska landsbygden har de båda kvinnorna byggt upp en verksamhet med odlingar, djurskötsel, hunddagis och sedan i höstas även en gårdsbutik där de säljer gårdens produkter.
– Jag hade redan gården och arbetade med grön rehabilitering när jag lärde känna Camilla. Hon kontaktade mig eftersom hon under sin utbildning till behandlingspedagog ville göra sin praktik hos mig, berättar Amalia.
Amalia var först lite tveksam, men tog ändå emot Camilla som praktikant. Det har hon inte ångrat. De båda kvinnorna fann att de hade samma syn på hur man med djurskötsel, trädgårdsarbete och andra sysselsättningar inom de gröna näringarna kan hjälpa människor som på grund av psykisk ohälsa står långt från den ordinarie arbetsmarknaden.
– Jag hade redan mitt företag ”Med Naturen” som jag drev på Lyckegården här i Tåstarp där jag också bor med min man och våra barn. Jag har arbetat med natur och hälsa sedan 2014 och är också mindfullnessinstruktör.
Gemenskap och trygghet
Hennes företag köpte granngården Hjortagården för några år sedan och då fanns det utrymme för ytterligare en verksamhet.
Resultatet blev projektet ”Grönt Innanförskap” som Amalia och Camilla driver i samarbete med arbetsmarknadsförvaltningen i Helsingborg.
Målet är att motverka utanförskap genom att skapa gemenskap, trygghet och personlig utveckling och ge deltagarna en meningsfull tillvaro och arbetsträning.
– Därför valde vi att kalla projektet ”Grönt Innanförskap”. De som kommer hit får fasta rutiner, lär känna andra människor och får prova på nya arbetsområden, säger Camilla.
Första gruppen i Grönt Innanförskap
Hösten 2020 tog de emot den första gruppen. På gården fanns redan höns och får, men de första deltagarna i projektet fick bland annat anlägga odlingsbäddar och rabatter. Även en liten prydnadsdamm på gården anlades.Gruppen som kom förra våren sådde i odlingsbäddarna, grävde ner plantor och förberedde en av ladugårdslängorna för gårdsbutiken som invigdes i oktober.
Den tredje gruppen, som vi träffade när vi besökte ”Grönt Innanförskap” fick ägna sig åt att skörda det de tidigare deltagarna sått, sylta och safta och inreda gårdsbutiken inför öppnandet.
– Jag växte själv upp på en gård så det känns hemmavant, berättar en av deltagarna, Joanna Gladh, 27.
Hon kom till Hjortagården i början av förra hösten. I likhet med de andra 4–5 deltagarna som ingår i varje grupp stod hon mycket långt från arbetsmarknaden.
Jag utbildade mig till programmerare, men har varit arbetslös sedan dess
– Jag har aldrig haft ett jobb. Jag utbildade mig till programmerare, men har varit arbetslös sedan dess. Jag har även varit sjukskriven för en depression, berättar hon.
Joanna säger att hon gärna fortsatt arbeta med djur eller odlingar, men hon vill inte heller släppa sitt yrkesval som programmerare.
– Hade jag kunnat jobba 50/50 med båda hade det varit idealiskt, säger hon.
Varje dag på Hjortagården inleds med ett morgonmöte och en fikastund när man diskuterar vad som behöver göras och fördelar dagens arbetsuppgifter.
Den här morgonen har en av deltagarna fått förhinder och förutom Joanna och Isabell har Elia Steir, 25, slagit sig ner runt bordet tillsammans med Amalia och Camilla.
– Det är så att man kan få förhinder eller att man en dag helt enkelt inte orkar komma. Men vi lämnar ingen utanför. Om deltagarna inte ringer och berättar varför de inte kommer åker jag hem till dem för att kolla hur de mår, berättar Camilla.
Elia skulle inte kunna tänka sig att stanna hemma om han inte varit allvarligt sjuk. Han stortrivs på Hjortagården, både i kontakten med andra människor och med djuren.
– Förutom ett sommarjobb har jag aldrig haft ett riktigt jobb. Jag hoppade av vård- och omsorgsprogrammet på gymnasiet eftersom jag inte tyckte det var intressant, säger han och berättar att han också har lidit av psykisk ohälsa.
Det han framför allt gillar på Hjortagården är kontakten med djur. Något han säger att han kommer att sakna när han efter projekttiden måste sluta.
– Just nu håller Elia och de andra på att bygga en hönsgård och det kommer att bli riktigt bra, berättar Amalia.
Hundpromenader populära
I höstas startade ett hunddagis på Hjortagården. Även detta blir en del av Med Naturens olika delar. Där kan deltagarna utvecklas och komma närmare arbetsmarknaden.
Sedan starten har man även startat hunddagiset inom ramen för ”Grönt Innanförskap”. För en del av verksamheterna finns det synergieffekter med Amalias företag Med Naturen.
– Med alla som är sysselsatta här på Lyckegården och Hjortagården kan vi vara 15 personer förutom Camilla och jag och två anställda. Vi har även skog som deltagarna får vara med och sköta. I arbetsuppgifterna ingår det som kan uppkomma när man sköter en gård, som enklare reparationer och målning.
Hundpromenaderna är populära bland samtliga deltagare. Joanna Gladh, som gör sin praktik på just hunddagiset, får även lära sig om skötsel, träning och kunskap om hundars beteenden.
– Jag tycker om att jobba med dem. De är alltid lika glada, säger hon.
Även Sofie Bylund tycker om att jobba med hundar. Hon har stått utanför arbetsmarknaden i flera år och i projektet har hon förutom att jobba med hundarna mestadels varit sysselsatt med hästarna och fåren, men också intresserat sig för gårdsbutiken. Framöver hoppas hon hitta ett jobb i en djurbutik där hon kan kombinera sitt intresse för djur och att arbeta i butik.
Deltagarna får referenser och personliga omdömen som de kan visa när de söker jobb eller utbildningar. Vissa deltagare kan även bli certifierade av arbetsmarknadsförvaltningen inom de områden som de gjort sin huvudsakliga praktik, till exempel handel, hund eller trädgård.
Gårdsbutiken är Isabel Olsens skötebarn. Hon har ansvarat för att hyllorna är fyllda med burkar med sylt och marmelad från gården. Längs en vägg står rader med sticklingar av physalis och jordgubbsplantor.
– Det kommer besökare hit till gårdsbutiken varje dag för att köpa något, berättar Amalia.
Förutom det som odlats på gården finns här även skärbrädor som är gjorda av gårdens ekar och hemstöpta ljus. Dagen till ära har Isabell bakat kakor som hon bjuder på i butiken.
– Jag jobbade tidigare inom äldreomsorgen, berättar hon. Men sedan gick jag in i en utmattningsdepression och sedan dess har jag varit sjukskriven.
När arbetsmarknadsförvaltningen tipsade om ”Grönt Innanförskap” tyckte hon det lät intressant.
Jag har fått ett nytt intresse för trädgårdsskötsel av att ha varit här
– Jag har fått ett nytt intresse för trädgårdsskötsel av att ha varit här. Men det har också gett mig motivation till att utbilda mig till undersköterska, säger hon.
Med sina 35 år är hon en de äldsta projektdeltagarna.
– Den yngsta deltagaren vi har haft är 19 år och den äldsta är 36, berättar Amalia. Gemensamt för dem är att de antingen aldrig kommit in på arbetsmarknaden och fått ett jobb eller att de varit sjukskrivna i många år och långtidsarbetslösa.
Resultatet har hittills varit över förväntan. Några av de som har deltagit i projektet har fått fast anställning, några har påbörjat utbildningar och ytterligare några andra har fått praktikplatser.
– Alla i gruppen på sex deltagare från första hösten 2020 har gått vidare till andra sysselsättningar, antingen jobb eller utbildning, och det är jättebra, säger Camilla.
Återträffar med deltagarna
Amalia och Camilla släpper inte sina projektdeltagare efter att de slutat hos dem (i regel efter 3–4 månader beroende på vad arbetsmarknadsförvaltningen beslutar). De håller kontakt med dem för att se hur det går för dem.
– Vi brukar ha återträffar här på gården för tidigare deltagare, säger Amalia.
Att Amalia skulle driva ett socialt projekt på gården i Tåstarp är kanske inte så konstigt. Lyckegården är hennes släktgård sedan 5–6 generationer. Den siste som drev lantbruk på gården var hennes morfar.
– Jag började intressera mig för grön rehabilitering när en av mina bästa väninnor studerade trädgårdsterapi på Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, i Alnarp och sedan ville starta ett företag. Jag sa till henne att jag har platsen och du har kunskapen och på den vägen är det, berättar hon.
Gick in i väggen
Mer otippat var det kanske att Camilla skulle hamna i myllan på den skånska landsbygden. Visserligen med utsikt från Hjortagården mot Helsingborg, men ändå.
Hon hade under 25 år arbetat som regionchef för H&M i såväl USA som Italien och efter hemkomsten till Sverige bestämde hon sig för att sadla om.
– Jag gick in i väggen och det var under återhämtningen som jag upptäckte hur viktiga mina hundar var och hur bra jag mådde av att vara med dem ute i naturen.
Det var då hon bestämde sig för att omskola sig till behandlingspedagog. Det beslutet har hon inte ångrat och hon har inte saknat något från sitt tidigare yrkesliv.
– Det enda jag kan sakna är vädret i Italien. Särskilt en gråkall skånsk vinterdag, säger hon med ett skratt.
Nu i vår, när det kommer en ny grupp deltagare till gården, funderar Amalia och Camilla på att utöka odlingarna.
– Vi odlar redan de flesta vanliga grönsakerna, men även pumpor, olika kryddväxter och potatis, berättar Amalia.