Geijeraffären skakade Sverige
Lennart Geijer var doktor i juridik och karriärsosse med flera höga poster på meritlistan innan han blev justitieminister.
Till skillnad från vännen Olof Palme som kom från en högborgerlig familj i huvudstaden hade Lennart Geijer en mer typisk socialdemokratisk bakgrund. Han föddes i Ystad 1909 där han växte upp. Fadern var postmästare och Lennart började redan som elvaåring att sortera post som extraknäck. Han sägs livet ut ha haft en särskild kärlek till det då statliga Postverket.
Lennart var studiebegåvad och efter studentexamen studerade han juridik vid Lunds universitet, något som inte var helt vanligt på den tiden då det mest var överklassungdomar på universiteten. Han gjorde karriär inom det socialdemokratiska arbetarepartiet och fick den ena höga befattningen efter den andra. Karriären kröntes med att han blev justitieminister i Olof Palmes regering 1969.
Som minister var han radikal och arbetade för humanare fängelsestraff, tiden i fängelset skulle innebära vård och rehabilitering av de dömda, menade han. Han ville också förändra sexualpolitiken. Hans tid som minister var bitvis dramatisk och händelserik med flygplanskapningen på Bulltofta i Malmö och Norrmalmstorgsdramat och ockupationen av västtyska ambassaden i Stockholm under 1970-talets första år. Lennart Geijer beskrevs som en tillbakadragen och anonym person, som få kom in på livet.
1976 fick journalisten Peter Bratt, som tidigare avslöjat den så kallade IB-affären tillsammans med kollegan Jan Guillou, korn på en ny saftig skandal med socialdemokratisk inblandning på hög nivå.
I en hemlig promemoria, skriven av rikspolischefen Carl Persson, stod att justitieminister Lennart Geijer var kund på en bordell där det både fanns minderåriga prostituerade och prostituerade från östländerna. Det fanns misstankar om att polska prostituerade arbetade på uppdrag av den ryska säkerhetspolisen KGB. Förutom den misstänkta säkerhetsrisken var det kriminellt att ha sex med minderåriga personer under 15 år, straffet var fängelse i fyra år. Misstankarna om samröret med KGB-anställda prostituerade kvinnor kunde innebära en säkerhetsrisk och rikspolischefen uppmanade dåvarande statsministern Olof Palme att undersöka saken.
Uppgifterna kom från kvinnan som drev bordellen, Doris Hopp, som i polisförhören namngivit flera höga politiker som kunder på hennes bordell. Hon pekade förutom Lennart Geijer ut socialdemokraterna Olof Palme, Gunnar Sträng och Tage Erlander samt centerpolitikerna Thorbjörn Fälldin och Olof Johansson, båda ledare för centerpartiet, riksbankschefen Krister Wickman och borgarrådet Hjalmar Mehr.
Olof Palme: "Strunt"
Bordeller var vid den här tiden både vanliga och lagliga. Bara i Stockholm räknade man med att det fanns omkring 200 bordeller och därtill kom porrklubbar, massageinstitut och gatuprostitution. Enligt polisens beräkningar arbetade över tusen kvinnor med prostitution och runt 100 000 män köpte sexuella tjänster av dem. Att sälja och köpa sex var inte kriminellt på 1970-talet, men det var däremot förmedlingen av sådana tjänster, så kallat koppleri, som kunde ge fängelsestraff.
Artikeln om Lennart Geijer och hans bordellbesök publicerades i Dagens Nyheter 1977 och skandalen var ett faktum. Löpsedlar och förstasidor fylldes med stora rubriker. Svenska folket förfasade sig över den före detta ministern som pekades ut som sexköpare.
Tidigare statsministern Olof Palme höll vännen Lennart Geijer om ryggen och dementerade i skarpa ordalag det som stod i artikeln. Inför den samlade riksdagen kallade han det hela ”illvilliga rykten” och ”strunt” och motsatte sig å det bestämdaste någon vidare utredning. Lennart Geijer själv förnekade att han var bordellkund hos Doris Hopp.
Hans fru stöttade honom och paret sa i en intervju i Expressen att de litade på varandra. Även dåvarande polischefen i Stockholm Hans Holmér dementerade uppgifterna. Maktens män höll ihop och skyddade varandra medan minderåriga flickor i samhällets utkant utnyttjades och for illa.Tidningen dömdes att betala skadestånd till Lennart Geijer och bad honom ursäkt offentligt. Peter Bratt som skrivit artikeln blev utfryst och Doris Hopp dömdes till två års fängelse för koppleri.
Men det skulle visa sig att Olof Palme hade ljugit och att det som stod i artikeln var korrekt. Jan Guillou arbetade vidare med Geijerskandalen och lyckades få fram att Peter Bratts källa var Leif G W Persson, då anställd vid Rikspolisen. Det ledde till att han fick sparken för att ha läckt en hemlig källa.
Skandalen gav Leif GW Persson stoff
Leif G W Persson hämnades genom att skriva om skandalen i boken Grisfesten som blev en storsäljare och sedan filmades under titeln Mannen från Mallorca. Han fick sin revansch och är som bekant sedan många år en av Sveriges främsta kriminalexperter och prisad författare till ett stort antal böcker. Han har senare sagt att han har svårt för att förlåta Olof Palme för hans lögner och uttalandet om ”illvilliga rykten” och ”strunt”.
Sanningen kom alltså fram och redovisades i både tidningar och på tv, den hemliga promemorian publicerades efter domstolsbeslut i tidningen Expressen. Det stod klart att Olof Palme, Lennart Geijer och många andra ljugit.
Två av de minderåriga prostituerade flickorna krävde 2007 skadestånd från staten. De ville ha en miljon kronor vardera för det de hade varit med om som ledde fram till Geijerskandalen. Det blev dock inget skadestånd då Justitiekanslern efter en utredning kom fram till att ärendet var preskriberat. Lennart Geijer avgick tillsammans med resten av regeringen efter valförlusten mot de borgerliga partierna 1976. Han gick bort 1999 i en ålder av 91 år.Den som vill läsa mer om Lennart Geijer och Geijerskandalen finns biografin Och jag är fri: Lennart Geijer och hans tid av Ulf Bjereld som bland annat bygger på de dagböcker som Lennart Geijer förde sedan han var tolv år.