Petra ger nytt liv åt gamla möbler: "Att vara här i verkstaden gör mig lycklig!"
Möbeltapetseraren Petra Dolk, 54, på Sakura Trading i Järfälla bestämde sig för drygt tio år sedan att börja leva livet fullt ut. Namnet på hennes företag, Sakura, syftar på det japanska körsbärsträdet, som bara blommar en vecka, och kanske kan det tolkas symboliskt.
I sin verkstad berättar hon om fadern som sett fram emot sin pension och tänkt att han då skulle börja leva livet, men tyvärr drabbades av cancer i form av en hjärntumör och bara hann vara pensionär i tre månader innan han avled 2010. En händelse som fick Petra att våga ta steget i sitt eget liv, att på allvar våga satsa på möbeltapetserandet som yrke, det som tidigare bara varit ett intresse.
– Jag vaknade till lite, det är nu man ska leva livet, inte vänta tills ”sedan”, säger Petra, eftersom ”sedan” kan vara för sent.
– Jag köpte företaget och tog över verkstaden som den var med alla inventarier, kundregistret och namnet, alltihop …
– Och eftersom jag då, 2011, ännu inte var tapetserare så fick andra hålla i kurserna.
– Så småningom kunde jag ta på mig lite uppdrag som jag fick av mina mentorer som var här, Olle Granath och Fredrika Lundfeldt.
Lärling i det egna företaget
2020 fick Petra sitt gesällbrev när två representanter för Granskningsnämnden vid tre tillfällen kom till hennes verkstad för att bedöma olika steg i arbetsprocessen, och till sist en färdig produkt.
– Min gesällfåtölj är jag stolt över, säger Petra och visar ett foto på en vacker röd sammetsfåtölj med guldfärgad dekorationsspik.
– Jag skulle egentligen ha hämtat gesällbrevet i Blå Hallen i Stadshuset, men på grund av coronan fick jag det hemskickat.
Petra har tidigare gått några kurser på Folkuniversitetet samt varit lärling i det egna företaget. Hon har även utbildats inom mönsterkonstruktion och arbetat med sömnad av kläder och inredning, samt som hovmästare inom restaurangbranschen.
Arbetade som hovmästare på herrklubb
Tidigare arbetade hon på Nygårds värdshus i Täby, som drevs av hennes make och hans kollega. En period undervisade Petra unga vuxna med autism och Aspergers syndrom i textillära, men det var när hon i cirka sju år arbetade som hovmästare på herrklubben Nya Sällskapet som hon för första gången fick upp ögonen för möbeltapetsering, tror hon.
– De har jättemånga fina möbler, i skinn till exempel, och jag började prata med min chef om att ”de här skulle man väl kunna göra i ordning själv?” Under denna tid började jag på Folkuniversitetet och lärde mig göra en stol. Men det var väldigt många stolar som hade gått sönder och jag fortsatte då att tapetsera samma stolsmodell om och om igen med nytt skinn.
Vad är det då som utgör yrkets charm och kärnan i en tapetserares vardag?
– Problemlösning och kreativitet svarar Petra direkt.
– Att få jobba med fina tyger och återanvändning framförallt! Att kunna göra om en fåtölj igen och igen – och igen!
Känslan när man får in en soffa från slutet på 1800-talet, och ser namnet som skrivits av den som gjort den först …
Petra förklarar:
– Känslan när man får in en soffa från slutet på 1800-talet, och ser namnet som skrivits av den som gjort den först: År 1881 tror jag det stod en gång, sedan var det någon som skrivit sitt namn i början på 1900-talet, och sedan på 60-talet – och därefter fick jag skriva mitt namn på den!
Att tillvarata är en stark drivkraft
Petra gestikulerar entusiastiskt där vi sitter mittemot varandra vid ett långbord för tyghantering i köket intill själva verkstaden, som består av flera rum i fil med tyger, möbler som är på gång att få nya ansikten, och allehanda upphängda och framlagda verktyg.
Att tillvarata gamla möbler från olika tidsåldrar genom att till exempel bara förbättra stoppningar istället för att slänga dem, så att de kan användas igen är en stark drivkraft hos Petra.
– Jag vill ju också att det mycket fina och traditionella hantverket ska leva vidare.
Se också: Fem stora inredningstrender 2022 enligt Pinterest
Förutom att visa upp sina alster på Instagram och Facebook, så brukar Petra vara med på Görvälndagen på nationaldagen, dock har den nu inte blivit av på två år. Dagen, som annars arrangeras av Järfälla hembygdsförening och Järfälla kommun vid Görvälns slott, bjuder på olika kulturella evenemang och även hantverkare får demonstrera sina verksamheter och ställa ut.
– Där brukar jag vara med och ta med mig en fåtölj som jag plockar av det gamla tyget och klär om med nytt, och delar ut visitkort.
– Någon annan reklam gör jag inte, säger Petra och menar att det annars är mun till mun-metoden för kundvärvning som gäller, och Petra lider ingen brist på beställningar, snarare tvärtom.
Många roliga moment för möbeltapetseraren
– Det roligaste med att vara möbeltapetserare förutom hantverket är ju möten med människor, konstaterar Petra.
– Den stund de kommer in i min verkstad och ska titta på tyg … Hela proceduren och mötet med personen som kommer in och beställer ett arbete är rolig tycker jag … Man tittar på tyg, har konversationer på mejl om hur det ska vara och bestämmer …
Petra vill alltid först se en bild på det objekt som ska kläs om, eftersom möbler och det sätt de är uppbyggda på ju kan vara så olika.
– Jag är jätteglad i mitt arbete och brukar varje gång på de kurser jag håller här utbrista att ”nu är vi på det HÄR roliga momentet, och nu kommer nästa roliga moment”. Allt är roligt alltså … Jag blir lycklig bara av att få vara här i verkstaden, att få jobba med mina händer! säger Petra och ler stort.
Kurserna som hon håller i sin verkstad på måndagar, tisdagar och onsdagar på olika tider både dagar och kvällar är alltid fullbokade redan från början, berättar hon och tillägger att hon också har två lärlingar.
Kollegor och inte konkurrenter
Om Petra ibland känner att hon blivit ”överbokad” med för mycket jobb, så har hon ingenting emot att rekommendera andra möbeltapetserare som hon ser som sina kollegor och inga konkurrenter. Petra är med i styrelsen för Stockholms Tapetserarmästare, där de ett par gånger per år haft medlemsmöten och ordnat kurser innan pandemin bröt ut.
– Jag tycker också det är kul att titta in i andra möbeltapetserares verkstäder och se hur de jobbar.
Petra ser inget fel i att hålla kurser, och anser inte att ”yrkeshemligheter” kan avslöjas på en kurs som hålls tre timmar i veckan. Och även om teorin lärs ut, så blir ingen fullärd efter en sådan kort tid, säger hon:
– Jag lär gärna ut allt jag kan, och det finns de som har gått här i tio år under hela tiden jag varit här och säger att ”vi blir aldrig fullärda eftersom vi hela tiden glömmer vad vi ska göra”.
Oändliga varianter av stolsmodeller
De flesta är ödmjuka och inser att det är ett svårt yrke. En del av hennes elever har till och med gett upp och valt att till sist lämna in sina objekt för omklädning istället, berättar hon. För att bli möbeltapetserare krävs en längre tids utbildning eller en lärlingsplats, betonar Petra, och framhåller också att det inte är ett yrke man enbart kan läsa sig till. Det finns ju till exempel inte någon manual för hur man gör en stol, berättar hon illustrativt, eftersom antalet varianter på stolsmodeller är nästintill oändligt, och alla kräver sitt eget speciella ”handgrepp”.
Känslan för yrket måste finnas i muskelminnet
– Det behövs nästan en bok som visar hur man ska tänka för varje stolsmodell, förklarar Petra och understryker komplexiteten i hantverket:
– Känslan för yrket måste finnas i muskelminnet!
Som för de flesta andra hantverksyrken är ju praktiken den största källan till kunskap.
Se också: 5 billiga sätt att göra om i hemmet
Namnet Sakura Trading tog Petra Dolk över från kvinnan som tidigare ägde företaget och kom från Tjeckien. Eftersom hon också hade agentur för en tjeckisk tygleverantör i Sverige, så fick Petra ”ärva” även den. Direkt från fabriken, som tillverkar och väver ett 40-tal olika tyger, köper hon därför stiltyger och vävda tyger som hon sedan säljer vidare, till både tapetserare och privatpersoner.
Vissa uppdrag är Petra extra stolt över – som den beställning hon fick av Kungliga Dramatiska Teatern för några år sedan i samband med Jonas Hassen Khemiris pjäs Ungefär lika med. Ett rosa tyg med guld och blommor.
Petra visar stolt det tryckta programmet, där alla skådespelarna syns på en rad framför ridån med de specialsydda kläderna som matchar ridån bakom.
– De beställde 55 meter av tyget har jag för mig …
Möbler som är synd att slänga …
Petra ler och berättar:
– Det är många som kommer förbi och frågar om jag vill ha möbler. Jag tar emot sådana som jag tycker är synd att slänga och som jag vet att folk vill ha på kurserna.
Petra som flyttade till Stockholm från Göteborg åt 1990 har en 17-årig son och en 19-årig dotter, och ingen av dem vill än så länge överta rollen som möbeltapetserare. Men man vet aldrig …
– Om jag själv aldrig tröttnar på jobbet? Aldrig! Jag är jätteglad varje måndag när jag går hit!