Juan Catalan slapp dödsstraff tack vare tv-serien Simma lugnt, Larry!
Juan Catalan hade besökt Los Angeles basebollarena Dodger Stadium många gånger. Men ingen match skulle bli så betydelsefull för honom som den han gick på den 14 maj 2003. Han visste det inte då, men besöket skulle komma att rädda hans liv.
Exakt tre månader efter den till synes ovidkommande basebollmatchen startade mardrömmen. Dagen började som vanligt. Juan vaknade tidigt, gick igenom morgonrutinerna och åkte till sin pappas verkstad där han var mekaniker.
Se också: Några av historiens värsta kvinnliga seriemördare
Allt var lugnt tills han steg ur sin flickvän Almas bil på parkeringen och stirrade rakt in i en pistolmynning. Inom 30 sekunder var han omringad av poliser och nedtryckt i asfalten framför sin flickvän, sin pappa och sina två små döttrar.
Berättar i dokumentären Long shot
Innan Juan hunnit uppfatta vad som pågick satt han i ett förhörsrum och blev utfrågad av två kriminalpoliser. Det framgick att en 16-årig flicka mördats, och att han var den misstänkte gärningsmannen.
I dokumentären Long Shot från 2017 säger Juan att han var helt mållös i fem minuter då han fick reda på att han var huvudmisstänkt för mord. Offret, Martha Puebla, hade en enda koppling till Juan.
Hon hade vittnat under en rättegång där hans bror var en av de åtalade. Juan var där men mindes bara att Marthas vittnesmål i stort sett varit betydelselöst. Hon hade inte sett mycket och kunde inte peka ut mördaren.
Denna sköra koppling, plus att han blivit identifierad i samband med en fantombild av mördaren var bevis som kunde innebära dödsstraff för Juan Catalan.
Juan Catalan tog kontakt med advokat Todd Melnik
Då han insåg allvaret kontaktade han advokat Todd Melnik som granskade fallet. När advokaten såg bristen på bevis tog han sig an målet och lovade Juan att få honom friad.
Han började med att fråga om alibi och flickvännen kom på att Juan och hans dotter varit på LA Dodgers hemmamatch mot Atlanta samma dag som mordet begicks. Advokaten trodde saken i princip var avgjord när de lyckats få fram alibi från en plats långt från mordet, på en match som direktsänts i tv.
Men det skulle bli mer komplicerat än han trott. Melnik bad Juans flickvän att försöka hitta biljetterna. Fullt medveten om att det gällde Juans liv vände hon upp och ned på lägenheten utan att hitta dem.
Hittade inte biljetterna till basebollmatchen
Allt hon kunde hitta var ett kuvert med basebollagets logga på som biljetterna förvarats i. Utan biljetterna räckte det inte som bevis.
Nästa steg var att kontakta de som hade säsongsbiljetter på platserna runt de som Juan och dottern suttit på. Även detta var krångligare än vad det verkade från början då biljettinnehavaren sålt eller lånat ut sina biljetter till personer man inte kunde finna.
Todd ringde land och rike runt men när han väl fick tag på någon som suttit i närheten av Juan hade de inget tydligt minne av den alldaglige unge mannen och hans dotter.
Inte heller videomaterialet från arenan var bevis för Juans närvaro vid matchen. Det var en utmaning att leta efter Juan bland 40 000 åskådare, men om det fanns en sekunds stillbild av honom på den där läktaren så var Todd tvungen att hitta den.
Det tog honom en hel dag att titta genom inspelningarna från den tre timmar långa matchen. Till slut hittade han en bildruta av vad han var säker på var Juan och hans dotter, men den suddiga och oskarpa bildkvalitén kunde inte identifiera honom med tillräcklig säkerhet.
Började bli desperata
Nu började Juan och hans försvarare bli desperata. Åklagaren var känd för att få brottslingar dömda till döden och hade aldrig förlorat en mordrättegång. Hotet om avrättning kröp närmre den olycklige Juan.
Då kom han ihåg något som inte varit som det brukade på matchen den 14 maj. Det skedde någon slags inspelning. Inte den vanliga av matchen och publiken utan någon som mer liknade en film eller tv.
Todd insåg hur avgörande det kunde bli för rättegången, kontaktade pressavdelningen på Dodger Stadium som började leta i sin kalender. De flesta sidor var tomma men den 14:e fanns en anteckning: namnet på ett produktionsbolag och ett nummer advokaten ringde.
I andra änden svarade en producent för tv-serien Simma Lugnt Larry! som lyssnade på Todds dramatiska historia. Han kunde bekräfta att de spelat in delar av ett avsnitt på arenan.
Advokaten, en tekniker och tv-seriens skapare Larry David, , satte sig dagen efter och tittade igenom band efter band utan resultat. Todd Melnik började frukta ännu ett misslyckande.
Men så flämtade han till. På bild i den sista scenen, nästan precis bredvid Larry David, dök Juan och hans dotter upp.
Juan syntes tydligt i bild intill Larry David
Av en slump hade en produktionsassistent låtit Juan och hans dotter gå in i bild för att nå sina platser. Han hade stoppat andra precis innan men i den stunden trodde han, felaktigt, att kameran inte rullade och lät dem passera.
Man kan se Juan, tydligt mitt i bild, försiktigt fösa sin 6-åriga dotter mot deras platser, utan att ens lägga märke till tv-legendaren Larry David som går förbi.
Med hjälp av inspelningen samt teknisk bevisning, som via en telefonmast kunde placera Juan på arenan, blev han till slut friad och återförenades med sin familj.
Juan vann senare en stämning mot staden för felaktigt frihetsberövande och poliserna som arresterat honom flyttades från mordroteln.
Några månader senare greps och dömdes fyra gängmedlemmar för mordet på Martha Puebla. Tack vare basebollintresset och en populär komediserie hade Juan med nöd och näppe undsluppit dödsstraff och fått en andra chans i livet.
Han och Todd Melnik, advokaten som höll sitt löfte om att få Juan frikänd, är vänner än idag. Och då och då går de på baseboll ihop.