Fredrik Önnevall tvingades ta ett livsavgörande beslut – hjälpte en flyktingpojke

Man får säga att det var tur att Fredrik Önnevall, 42, inte blev fotograf som han tänkt sig när han gick i grundskolan hemma i det lilla skånska samhället Dalby. I så fall hade vi gått miste om en riktigt duktig journalist som på ett varmt och naturligt sätt kan få människor att slappna av framför en tv-kamera.

Det är nämligen lätt att prata i Fredriks sällskap. Han utstrålar en genuin vänlighet och ett intresse för andra människor som smittar av sig, oavsett om man är den som intervjuar honom eller den som blir utfrågad.

– Efter gymnasiet började jag plugga på en medielinje för att bli fotograf, men det var där som jag blev mer intresserad av att intervjua människor i stället. Det är en fantastisk förmån att få stilla sin nyfikenhet och ställa en massa frågor till människor utan att uppfattas som oförskämd.

samhälleAnnas insats kan rädda kvar utvisningshotade Nas, 21

När vi nu träffas som avtalat vid Konsthallen i Malmö är rollerna ombytta. Det är vi som ska ställa frågorna och förhoppningsvis få vår nyfikenhet på honom stillad.

Nästan exakt på klockslaget kommer han gående med en barnvagn och hejar glatt igenkännande. Fredrik är nämligen pappaledig med minstingen, 1 ½, år som lugnt sover i vagnen. Vi går en runda samtidigt som vi pratar.

– Det är fantastiskt att få vara pappaledig. Det är verkligen härligt att tillbringa all tid med sitt barn och få gå in i det mikrokosmos som de upplever och dela deras upptäcktsglädje och nyfikenhet.

Gatorna runt Konsthallen och Malmö opera är välkända för Fredrik. Här bodde han tillsammans med sin hustru Pia, 44, innan de för några år sedan flyttade till ett mer barnvänligt område utanför staden.

– Vi bor i ett perfekt område nu med våra två barn. Det tar mig bara en halvtimme att cykla till jobbet, berättar Fredrik, som i ur som skur tagit som vana att cykla till och från sin arbetsplats på Sveriges Television i Malmö.

Läs också: Nattvandrarna Kerstin, Mia och Ann skapar trygghet på Göteborgs gator

Fredrik Önnevall har ett annorlunda CV

I år har det gått 18 år sedan Fredrik för första gången steg innanför dörrarna på SVT. Han hade då sökt och, trots att han inte själv hade stora förhoppningar om det, fått jobb som programledare på det regionala nyhetsprogrammet.

– Jag har i efterhand fått veta att en av anledningarna till att jag fick jobbet var att jag kan kinesiska. Det hade ingen betydelse för jobbet på Sydnytt, men det var en detalj som fastnade i redaktionschefens minne och som gjorde att mitt namn dök upp när de skulle välja bland de sökande.

Det var första, men absolut inte sista, gången han hade stor nytta av att han lärt sig ett språk som få andra svenskar har en susning om. Sju år senare skulle det leda till att han fick drömjobbet och profilerade sig som en av SVT:s framträdande korrespondenter.

– Man kan tro att det var ett strategiskt val av mig att läsa kinesiska, men så var det faktiskt inte. Jag hade haft ett vikariat på TV4 i Västerås och när det tog slut ville jag börja plugga igen för att bredda min kompetens.

Fredrik valde mellan filosofi och kinesiska och blev rekommenderad det senare.

– Visst hade jag en vag förhoppning om att kunna använda mig av det i jobbet, men jag drömde inte om att bli korrespondent i Kina.

Fredrik pluggade först ett år i Lund och sedan blev det ett års intensivstudier i Kina. Under det året reste han runt mycket på egen hand och lärde sig språket genom att prata med vanliga kineser han mötte på gatan.

– Det gjorde att jag blev duktig på att prata, men jag försummade att lära mig läsa kinesiska. Det sägs att det finns 30 000 tecken i det kinesiska alfabetet. För att kunna läsa en tidning måste du behärska 2 000–3000 tecken.

Avgörande steg

Någon större nytta av sina kunskaper i kinesiska hade Fredrik inte under åren på Sydnytt – däremot när det blev dags för nästa avgörande steg i hans karriär. 2005 såg han att SVT tänkte starta en redaktion i Peking och sökte en korrespondent som skulle vara på plats över OS tre år senare.

Fredrik sökte tjänsten och fick den, men timingen var inte den allra bästa. Han och Pia hade precis gift sig när han fick beskedet.

– Jag brukar säga att vi har varit nygifta rekordlänge, säger han och skrattar. Under de tre år jag var i Kina kunde vi bara träffas varannan månad och under sommar- och julledigheterna. Våra telefonräkningar var skyhöga, men det var det värt!

Deras förhoppning var att Pia skulle bli gravid och att hon kunde vara mammaledig och bo i Kina medan han arbetade där. De hade till och med valt ut lägenheten i Peking tillsammans. Men det skulle dröja ytterligare flera år innan hon väntade deras första barn.

– Sådana saker kan man inte riktigt styra över. Men den påtvingade frånvaron från varandra stärkte i stället vårt äktenskap.

Läs också: Trots nio barn – tv-familjen hjälper flyktingar: ”Vill lära barnen empati”

Fredrik Önnevall mötte sin kommande fru på bröllop

Fredrik och Pia träffades första gången 2001 när en av hans goda vänner gifte sig. Hon var väninna till bruden och en av tärnorna.

– Blixten slog ner när jag såg henne i kyrkan. Sedan hade jag den fantastiska förmånen att hamna vid samma bord som hon på bröllopsfesten. Jag pratade bara med henne under hela kvällen och sedan dess har vi varit ett par.

Efter att de hade träffats fick Fredrik veta att deras möte inte var så slumpartat som han först trott.

– Det visade sig att vi båda hade varit på en fest tidigare där hon hade lagt märkte till mig. Pia hade nämnt i förbifarten för brudparet att hon tyckte att jag såg trevlig ut. Så när det blev dags för bröllopsfest agerade de självmant matchmakers och placerade oss vid samma bord.

När de tre åren i Kina led mot sitt slut fick Fredrik frågan om han ville förlänga kontraktet, men han tackade nej. Även om han älskade landet och sitt arbete saknade han sin hustru och ville leva familjeliv.

Väl hemma igen fick han jobbet som programledare för SVT:s Korrespondenterna. Även om det jobbet innebar mycket resor utomlands var det ändå en stor skillnad mot att vara fast stationerad långt hemifrån.

2010 kläckte han idén till programserien Kinas mat, som innebar att han åter kunde göra reportageresor till landet som blivit hans andra hemland.

– Idén kom när jag såg Bo Hagströms Solens mat om det italienska köket. Då kom jag på att man kunde göra något liknande från Kina. Själv älskar jag kinesisk mat.

Se också: Bo Hagström tillbaka på mammas gata

Efter reklamen: Tillbaka på mammas gata 2017

Ett avgörande möte

Men senare, under inspelningarna av Fosterland 2014 som handlade om nationalismen i Europa, ställdes Fredrik inför ett möte som allvarligt skulle få honom att ifrågasätta sin egen yrkesroll.

I en förortslägenhet i Aten träffade han åtta flyktingar från Syrien som desperat försökte komma vidare från Grekland. En av dem var 15-årige Abed som vände sig direkt till Fredrik och bad honom om hjälp att komma till Sverige där hans farbror bor.

– De hade undersökt alla tänkbara smugglingsvägar och alla var stängda. Enda alternativet som återstod var att de skulle hoppa från en höjd ner i en lastbil för att i hemlighet föras över gränsen. Planen var livsfarlig, speciellt för ett barn, säger Fredrik.

Hans första tanke var att han inte kunde hjälpa pojken. Hans uppgift som journalist var att rapportera, inte ingripa i det som hände. Men samtidigt kom det i konflikt med hans moraliska värderingar.

– Plötsligt krackelerade min yrkesroll. Jag kände att vilket beslut jag än tog skulle jag få leva med det resten av livet. Hade jag sagt nej till Abed hade han svävat i livsfara.

Via Italien reste de till Sverige. Han minns hur glad Abed var att äntligen ha kommit till tryggheten i Sverige.

– Det hade inte varit möjligt att göra det i dag med den skärpta gränsövervakning som finns numera, säger han.

Abed bor i dag i norra delen av Sverige. Förra året återförenades han med sin mamma och pappa, tack vare möjligheterna till anhöriginvandring.

– Vi har regelbunden telefonkontakt med varandra.

Läs också: Jenny Alversjö på TV4: Vi skyddades av livvakter

Har blivit förhörd

Fredrik har aldrig ångrat sitt beslut, trots att han blev polisanmäld för människosmuggling och riskerar åtal.

– Jag anser inte att jag har begått något brottsligt. Jag har blivit förhörd och väntar på att åklagaren ska fatta beslut om han ska väcka åtal eller inte. Men hur det än går hade jag inte kunnat agera annorlunda. Det handlar om att man måste följa sin inre moraliska kompass.

Ytterligare några månader kommer Fredrik att försöka släppa tankarna på jobbet och ladda sina batterier tillsammans med barnen. Han är pappaledig fram till september och sedan vet han inte vad som kommer att ske.

– Eventuellt blir det en tredje säsong av Fosterland eller något annat. Jag ska diskutera lite olika programidéer med mina chefer.

Han kan tänka sig att återvända som korrespondent till Kina när barnen har blivit lite äldre, men bara om de och Pia också vill det.

– Det är uteslutet för mig att bo och arbeta där utan min familj, säger han samtidigt som han tittar på klockan och inser att det är dags att hämta äldsta barnet på förskolan.

Läs också: Joannas sorg efter utvisningen av Sha, 19: ”Grät i 24 timmar”