Josefin var arkitekt – bytte liv och hjälper människor i Afrika

Efter reklamen: Se också: Rysslands invasion av Ukraina – så kan du hjälpa till

Josefin Brandström lämnade karriär och en fast tjänst som arkitekt i Stockholm för att följa sin barndomsdröm och jobba med missionsflyg i Afrika. Efter två år i Uganda, en kort tid i Liberia och ett halvår i Sydsudan med missionflygorganisationen MAF ångrar hon inte en sekund att hon lämnade vardagen hemma i Sverige.

Josefin hade en massa drömmar redan som barn. Intresset för att upptäcka och lära sig om nya områden har alltid funnits. Och hon har burit på en längtan efter att komma ut och se världen så länge hon kan minnas.

– Att som vuxen köra motorcykel, sporta och vara ute i naturen stod högt i kurs och yrkesmässigt gick tankarna mot att jobba som pilot eller läkare i nödområden, säger Josefin och menar att filmen Top Gun och serier som McGyver och Doktorn kan komma nog kan ha satt sina spår.

Arkitektur och skapande är andra områden som Josefin alltid har haft ett intresse för. Hon är en ambitiös kvinna som under många år hade fast jobb som arkitekt i Stockholm.

– Arbetslivet tog det mesta av mitt fokus och min energi. Jag jobbade dygnet runt och kände mig aldrig riktigt ledig.

Josefin ville förändra sitt liv

Josefin tröttnade på livet i ekorrhjulet. Hon kände att hon behövde göra något åt sin livssituation och tog kontakt med en kompis som jobbat för MAF, Mission Aviation Fellowship, i många år.

– Jag fick komma på en intervju som ledde till ännu en, både i Sverige och utomlands. Det ena ledde till det andra och snart var jag inne i många krävande intervjurundor.

En dag ringde telefonen – Josefin erbjöds en plats i Uganda. Josefin sa upp sin tjänst på arkitektkontoret och hyrde ut sin lägenhet utan att tveka.

Hon var ivrig att starta sin nya fas i livet. Men när hon befann sig på obligatorisk säkerhetskurs i England utlyste Boris Johnson lockdown på grund av Covid 19. Hennes kurs blev inställd och hon fick vänta ett halvår på att kurserna skulle börja köras igen.

– På grund av pandemin var det utegångsförbud och förbjudet att köra bil, men motorcykel var godkänt som färdmedel. Mina år med motorcykel i Sverige kom väl till pass. Att få erfarenhet av utegångsförbud har varit till hjälp med tanke på de hårda restriktionerna här i Sydsudan, där jag just nu är placerad, säger Josefin.

Josefin har förändrats som människa

Det var ingen slump att Josefin började jobba för just MAF. När hon var åtta år och drömde om att bli pilot hade hon en favoritbild hemma på sin morfars vägg. Den föreställde ett MAF-flyg i en solnedgång, ett foto som på något vis blev en målbild för Josefin.

Tiden i Uganda beskriver Josefin som fantastisk. Hon berättar att Uganda har många politiska utmaningar, och att historien har satt sina spår, men att landet utvecklas. Några av de arbetsuppgifter Josefin hade i Uganda handlade om logistik, underhåll av byggnader och landningsbanor till ekonomi och evenemang.

– Det finns mycket vacker natur och människorna är härliga. Det pulserar av liv och jag lärde känna människor med vitt skilda bakgrunder och ursprung under min tid där.

Nick Sanders har cyklat 600 mil på elcykel

resorÄventyraren Nick har cyklat 600 mil på elcykel: ”Att resa är som att andas för mig”

För att få jobba för MAF krävs en kristen livsgrund, erfarenhet av biståndsarbete och förmåga att kunna anpassa sig till olika kulturer.

Josefin är uppvuxen i en kristen familj, och tron med dess grundvärderingar har alltid varit en trygghet för henne. Med det sagt har det inte alltid varit lätt att kalla sig kristen.

– Känslan av att redan i tidig ålder behöva stå till svars för en hel religion, reda ut fördomar och försöka ha svar på världens orättvisor kan många gånger vara obekväm, vare sig du är barn eller vuxen. Men att som familj vara engagerad och stå till förfogande när hjälp behövs har alltid varit en självklarhet och volontärt arbete är en del av livet för mig, säger hon.

Hon menar också att flytten utomlands har förändrat henne som människa, men framför allt hennes tro på Gud.

– Hemma förlitar man sig inte på Gud, livet bara rullar på. När man är i utlandet utmanar man sig själv på ett annat sätt.

Det är stor skillnad på att vara kristen i Sydsudan mot i Sverige, menar hon.

– Min erfarenhet är att folk i allmänhet lever närmare en tro här än i västvärlden. I ett samhälle där mat, husrum och säkerhet inte kan tas för givet, blir tilltron till något större mer påtaglig. Hur tron praktiseras och tolkas kan också skilja stort, även bland vår internationella personal som har olika kyrklig bakgrund, där vissa är mer konservativa och andra anses mer liberala. Jag tänker att Sverige till viss del snarare är fritt från religion än religionsfritt.

Ger hjälp över hela världen

MAF:s program i Uganda har funnits sedan början av 80-talet och är enligt Josefin en bra plats för att komma in i verksamheten. Det var redan från början bestämt att hon stannar i Uganda i två år och sedan förflyttas.

MAF:s mission är att ge hjälp, hopp och vård till isolerade samhällen världen över. Flygorganisationen har utfört uppdrag i utvecklingsländer sedan 1945, så att människor i avlägsna områden kan få den hjälp de behöver.

– Organisationen gör något unikt. Det är ovanligt i flygvärlden att flyga för att hjälpa, och inte för att tjäna pengar. Piloterna inom MAF skulle kunna få betydligt högre lön i sina hemländer, men de är här för att de brinner för det organisationen står för, vilket även den nationella personalen gör. Det känns enormt inspirerande.

Josefin kan titulerar sig ”Deputy Country Director”, vilket betyder att hon stöttar Country Director och managers i MAF:s olika avdelningar i Sydsudan.

– Det kräver en hel del administration, så även det upptar en del av min tid. Jag spenderar den mesta tiden på vårt kontor i Juba, så det är väldigt kul att haka på en flight nu och då för att se i vilken miljö våra partners arbetar i och se resultatet av det vi gör.

T

samhälleTerrorforskaren Magnus Ranstorp: ”Världen har blivit en farlig plats”

MAF är inte vinstdrivande utan bygger på bidrag från privata givare, kyrkor, sponsorer och andra organisationer i de länder som den internationella personalen kommer ifrån.

Den största utmaningen med att bo i Sydsudan är, enligt Josefin, att arbeta och leva i ett samhälle där korruption genomsyrar i princip allt.

– Det är också begränsad rörelsefrihet och man ska hålla sig inne efter solnedgång vid klockan sex på kvällen. Säkerhetsläget kan förändras snabbt och det gäller att försöka hålla sig uppdaterad om händelser som kan påverka vår verksamhet och privata situation. Även trafiken är ett smågalet inlägg i vardagen, säger Josefin.

Många har upplevt våld på nära håll

Med krig och oroligheter i närtid har de flesta i landets befolkning gått igenom svårigheter. Josefin möter många som upplevt våld på nära håll, tvingats skiljas från familj och hem och lever med trauman från dessa erfarenheter.

– Levnadsförhållandena är svåra och många kämpar med att ha råd med skolgång och vardag. Ändå finns det mycket glädje. Jag upplever attityden mer rättfram än i Uganda, där den är något mer tystlåten och väldigt artig. Humorn här är rätt ironisk, vilket jag uppskattar. Den kan ibland även vara rätt rå – ett sätt att handskas med svårigheter.

Josefin säger att det också kan vara en utmaning att diskutera och samarbeta med människor som har minimal utbildning, både yrkesmässigt och i vardagen.

– Där logik och konsekvenstänk inte nötts sedan barnsben och referensramarna är helt annorlunda än mina egna.

Josefin viger sitt liv åt att tjäna människor. Hon tycker att det ger ödmjukhet att få insikt i andra kulturer och interagera med människor med vitt skilda bakgrunder.

– I vårt team som är baserat i Juba är vi fjorton olika nationaliteter, och dessutom är våra kollegor från Sydsudan från många olika stammar med sina egna kulturer. Det kräver öppenhet för olikheter, och vikten av god kommunikation kan inte nog understrykas.

Vad betyder begreppet ”missionär” för dig?

– Att aktivt och medvetet ha som livsstil att stå till förfogande för andra. Jag ser det inte som en titel, som kristen borde det vara en självklarhet. Det handlar inte om att pracka på människor mina värderingar eller en tro. För mig handlar det om att se andra, att min egen tro är tillräckligt förankrad för att jag själv ska våga ifrågasätta den.

Hon menar att det gäller att dela funderingar och uppfattningar med andra och vara öppen nog att ta ställning till olika sakfrågor från olika perspektiv.

– Ordet missionär tror jag tyvärr många gånger gett en bild av en fyrkantig Gud som varken är stor eller kärleksfull nog att vara en del i livets mörka såväl som ljusa stunder.

Känner du att du fått göra avkall från något?

- Natur! Och att kunna röra sig fritt, som att bege sig ut på en löptur eller cykelpendla till jobbet. Årstider och tystnad! Jag missar ett par roliga år i familj och vänners barns uppväxt.

Att du lever som singel, hur upplever människor det?

– Ja du, denna ständiga fråga. Här är det märkligt att inte vara gift, men ännu märkligare att inte ha barn. Fick en uppmaning från vår hyresvärd i dag när vi hade möte om hyresnivå för våra kontorslokaler att jag verkligen behövde skaffa minst två barn. Själv har han ett antal fruar och 35 barn…!

Hur ser ditt liv ut idag?

– Solen går upp och ner samma tider året om och arbetstiderna är regelbundna, men det mesta i vardagen för övrigt är oförutsägbart. Vad tar man på sig när det är över 38 grader eller regnet fullkomligt vräker ner? Trafiken är galen, det gäller att vara uppmärksam både på fordon, polis och militär som kan stoppa en för att papper skall visas, och allt möjligt ifrågasätts för att det skall fiskas efter en möjlighet till att kräva pengar. Att förhålla sig till barn som tigger och att se misär utan att kunna påverka deras situation är obekvämt. Men det är en förmån att varje dag uppleva något nytt och varje dag få insikt i en annan värld.

Stannar i Sydsudan två år

Exakt hur framtiden ser ut för Josefin får tiden utvisa.

– Jag vill fortsätta vara på rätt plats i rätt tid. Att vara tidsbestämt på en plats gör att jag tar vara på dagen på ett annat sätt än tidigare. Jag kommer att vara i Sydsudan under två år, därefter vet jag inte vart jag tar vägen. Än så länge känner jag mig inte speciellt sugen på att åka tillbaka till ekorrhjulet i Sverige igen.