Dramat i grottan – så gick det till när pojkarna räddades
H
istorien om hur killarna i fotbollslaget Wild Boars och deras tränare fastnade i Tham luang-grottorna i norra Thailand började med en utflykt. Laget hade spelat en match i närheten av grottorna och frågade sin tränare Ek om inte han kunde ta med dem till grottorna. En känd turistattraktion och ett äventyr för vem som helst.
– Jag hade varit i grottan tidigare men några av barnen hade aldrig varit där. Så när de frågade så sa jag ”om ni vill så följer jag med, inga problem”, säger Ek i den australiske journalisten Liam Cochranes bok ”The cave”.
Killarna och deras tränare tar sina cyklar upp till ingången. De har fortfarande fotbollskläder på sig men har bytt fotbollsskorna mot badtofflor. De ska ju bara in och kolla runt lite.
En av killarna har en födelsedagsfest inplanerad samma kväll med en tårta som han inte vill missa.
På väg in passerar de varningsskylten som mötte alla besökare. Ett meddelande om att grottorna är översvämmade mellan juli och november. Under den tiden är det tillträde förbjudet.
Vid det laget anar pojkarna, så klart, inte att deras vistelse i grottan ska bli flera veckor lång och engagera människor världen över.
Liam Cochrane, Asien-korrespondenten som bevakade räddningsoperationen på plats, beskriver i boken The Cave alla delar av dramat. Det som börjar med att pojkarna blir instängda i grottsystemet efter ett häftigt regn och som övergår i en räddningsoperation av sällan skådade mått.
Dykare blir hjältar
Det är ett drama med hjältar som sticker ut. Här finns till exempel de erfarna grottdykarna som flygs in från när och fjärran. Män som dyker i grottor som hobby men som nu får använda kunskaperna i skarpt läge.
I nyhetsrapporteringens grafik går det att se komplexiteten i deras uppgift. Grottsystemet är det fjärde längsta i Thailand. Med trånga knyckar, stalaktiter från taket och strömmande vatten med usel sikt är farorna uppenbara. Dykarna ska inte bara ta sig in, de ska även hjälpa pojkarna ut.
Under tiden som föräldrarna vrider sina händer i vånda utanför ingången till grottorna pågår flera parallella räddningsinsatser. Ingenjörer försöker hitta sätt att borra sig ner i berget till pojkarna och professionella klättrare från Libong Island firar ner sig längs enkla rep i schakt som är hundratals meter djupa.
Räddningsoperationen leds av thailändska myndigheter men såväl den amerikanska som den australiska armén bidrar med personal och kunskap.
Bland dykarna finns såväl danskar som engelsmän, finnar, belgare kanadensare och australier. Frivilliga som släppt vad de haft för händer för att hjälpa till.
Dramat växer med tiden. Det är en ständig kamp mellan räddningsarbetarna och naturen. När regnet vräker ner stiger vattennivån i grottan och gör varje dyk livsfarligt.
Hur länge ska luften räcka? Hur mår pojkarna? Lever de?
Efteråt har pojkarna berättat om tillvaron i grottan. Hur de fantiserade om mat, hur de bad och hur de ibland uppfattade röster och ljud som tydde på att räddningen var nära.
Men pojkarna hade också bestämt sig för att göra vad de kunde för att gräva sig ut. En av dem hade ställt sin klocka på alarm klockan sex varje morgon och sedan grävde man i skift.
Dessutom gjorde man korta expeditioner i grottsystemet med ficklampa för att, om möjligt, hitta en väg ut. Det var ansträngningar som inte ledde till friheten men som höll hoppet uppe.
Stor mediacirkus
Samtidigt som laget väntar på sina räddare pågår en mediacirkus utanför grottans ingång. Minsta lilla händelseutveckling rapporteras live och experter kommenterar dramat i de lokala tv-sofforna.
Journalisten Liam Cochrane är utsänd av Australian Broadcast Corporation (ABC) och står mitt i räddningsoperationen tillsammans med hundratals andra journalister från när och fjärran.
Han kan rapportera om det första livstecknet inifrån grottan när dykare lyckas ta sig in till pojkarna och deras tränare. På filmklippet som sänds ut till världen sitter de omsvepta i filtar och hälsar till världen utanför. Då har de varit fast i grottan i tio dagar.
Nu kan pojkarna, som är utsvultna och tagna efter dagar utan mat, få i sig näring och bygga upp sin styrka. Samtidigt återstår det stora problemet. Hur ska man få ut barn, som aldrig dykt förr, genom vattnet i de trånga passagerna.
Utmaningen är svår nog för erfarna grottdykare, nu ska de dessutom ta med sig en pojke som aldrig dykt förr och som kan drabbas av panik under vattnet. Farorna understryks när den erfarne militärdykaren Saman Gunan omkommer under räddningsarbetet.
Samtidigt gör det ihållande regnet att det börjar bli bråttom. Man har visserligen gigantiska pumpar på plats men kampen mot naturen är ojämn. Om man inte skyndar på kan både pojkarna och deras räddare vara förlorade.
De australiska grottdykarna Craig Challen och Richard Harris flygs in med kompetenser som är värdefulla. Förutom att vara framstående grottdykare är de även medicinare. Craig Challen veterinär och Richard Harris anestesiläkare. Planen blir att söva ner pojkarna med väl avvägda doser med bland annat ketamin och att sätta på dem heltäckande masker innan de förs ut.
Enligt Liam Cochranes bok The cave får pojkarna även buntband runt händerna. Allt för att räddningen ska gå så smidigt som möjligt.
– Jag förstår att det låter hemskt, och vissa tabloider har blåst upp det till att pojkarna var ”drogade i handbojor”, men jag tror att det var nödvändigt, säger Liam.
Ketaminet har också en dissociativ effekt. Det vill säga att det påverkar minnet och minskar risken för eventuella trauma.
– Och ingen av de pojkar jag har pratat med har något minne av räddningen förrän de kommer ut till helikoptern, så planen fungerade.
Dykarna har vittnat efteråt om oron under räddningen. Oro både för att masken ska släppa från pojkarnas ansikten och oron för att navigera fel. De följer utlagda linor längs rutten men om de tappar greppet om repet kan det vara kört både för dem och för deras värdefulla last. Dessutom måste de stanna på vägen och injicera nya doser ketamin.
Alla fördes till sjukhus
När pojkarna i omgångar räddats ut från grottan förs de till sjukhus. 18 dagar efter att de gick in i grottan är de och tränaren Ek fria. Bilderna från när de hälsar från sina sjukhussängar sprids över hela världen.
Efter den spektakulära räddningen är Wild Boars FC laget på allas läppar. Liam Cochrane träffar 14-årige Ekkarat Wongsukchan, som för enkelhetens skull kallas Biw, i hans hem.
14-åringen berättar om tiden i grottan och räddningen.
Han berättar om hur de höll sig sysselsatta med grävningen men även om matfantasier och böner. Dyket till friheten är smärtfritt.
”Jag drömde att kung Rama IX [Kung Bhumibol] höll min hand och tre av de andra pojkarnas händer och att han skickade iväg oss med en helikopter”, berättar Biw i boken The Cave.
Pojkarna åkte på turné
Uppmärksamheten kring det thailändska fotbollslaget och dramat kring räddningen har blivit mycket större än pojkarna och deras tränare kunnat drömma om.
I höstas åkte laget på en internationell turné som bland annat innebar en träff med Los Angeles Galaxy och Zlatan Ibrahimovic i Los Angeles.
Pojkarna syntes även i Ellen Degeneres talkshow. Turister har strömmat till grottan efter den dramatiska räddningsaktionen och myndigheterna bestämde snabbt att ett museum över händelsen skulle byggas i närheten av grottorna. Till museet hör även en staty av Saman Gunan som omkom i grottan.
Samtidigt står regissörer på rad för att få filma dramat i grottan. Både Netflix och regissören John M Chu (Crazy Rich Asians) har uppgett att de säkrat rättigheter till berättelsen. Ett drama med överhängande fara, hjältemod, tragik och när allt kommer omkring, ett lyckligt slut. I maj kom uppgifter om att Netflix producerar en miniserie om räddningen med John M Chu som regissör.
Frågan är hur mycket av intäkterna från turnerande och filmer som kommer ”huvudpersonerna” till del.
– En sak jag vill nämna är att pojkarnas familjer ännu så länge har fått lite om ens någon ekonomisk ersättning alls. Det har varit tufft för dem. Flera av dem förlorade sina jobb när de campade utanför grottan under räddningen. Nu efteråt gör de ständiga turnéerna att det är ett oavlönat heltidsjobb att vara en Wild Boar, säger Liam Cochrane.
– Jag hoppas verkligen att familjerna får en del av pengarna som deras historia drar in.
Hedersgäster Gothia cup
Och enligt rapporterna om Netflix-serien så kommer pojkarna och deras familjer att få bra ersättning för rättigheterna att filma deras berättelse. En spelfilm om äventyret The cave regisserad av thailandsfödde regissören Tom Waller har redan spelats in och ska gå upp på biograferna i höst.
Spelarna i Wild Boars kanske kommer till Sverige i sommar. De har i alla fall fått en inbjudan som hedersgäster till fotbollsturneringen Gothia cup, som pågår mellan 14 och 20 juli. Inbjudan innebär att Gothia cup står för alla kostnader kring besöket.
Dramat i grottan från början till slut:
- 23 juni: Pojkarna och deras 25-årige tränare går in i grottsystemet Tham Luang. Deras cyklar står utanför ingången och när de inte kommer hem på kvällen efterlyser deras familjer dem.
- 24–29 juni: Frivilliga strömmar till grottan för att hjälpa till med räddningsarbetet som leds av thailändska myndigheter. Dykare från thailändska militären, amerikansk militär och brittiska specialister är med och försöker nå fram till pojkarna. Förutom dykare har pumpar kopplats in för att sänka vattennivån i grottorna och specialister försöker borra upp ett hål in till de nödställda.
- 8 juli: De första fyra pojkarna förs ut ur grottan och till sjukhus.
- 2 juli: Tre dykare och en läkare når fram till laget. De har med sig värmefiltar och mat.
- 4 juli: Larm om kommande regn gör att det blir bråttom. Pojkarna måste tas ut.
- 6 juli: Saman Gunan, en före detta elitsoldat, dör under evakueringsarbetet.
- 9 juli: Ytterligare fyra pojkar förs ut utan skador.
- 10 juli: Thailändska myndigheter meddelar att samtliga spelare och deras tränare är i säkerhet.
Av Henrik Högström
Foto: TT och Shutterstock/tt